måndag 2 juni 2014

Uska

Idag hade jag skolavslutning i min lilla utbildning jag gått för att bli undersköterska. Jippi och hurra! Det är så himla härligt att vara klar. Nu är jag redo att vara den bästa undersköterskan nånsin.


Jag har haft de bästa lärarna nånsin. Mest bara en lärare och hon har varit helt underbar. Vi var hennes första klass och jag tror vi har lärt varandra så himla mycket. Öhh, asså, hon har ju såklart lärt oss mer, men aja, ni fattar. Fint har det varit. Och jag har trivts. Med utbildningen. Även om jag har gått hälften på distans och knappt varit i själva skolan på senaste tiden. Men alla kurserna har jag trivts med, det var bara takten i skolan som var lite långsam.


Alla var klädda i klänningar och finkläder idag och vi tog klassfoto med lärarna och vi fick tårta och betyg och såna där tjusiga, små knappar som en ska ha på arbetskläderna som det står "Undersköterska" på. Vi alla bar dem under gemensamma firar-lunchen. :)

Jag har jobbat som vårdbiträde ett tag nu. Jag har jobbat helt utan utbildning och jag har jobbat under utbildningen till undersköterska och jag har jobbat nu när jag är klar. Och jag vet och förstår hur otroligt viktigt det är med duktig utbildad personal. En får en helt annan syn på yrket och på alla kunskaper. På vikten av kunskap. Både rent medicinskt, men också psykologiskt och etiskt och hälsofrämjande och socialt. Erfarenhet är såklart jättebra att ha på alla sätt och vis (det är ju därför som praktiken och praktisk kunskap är så stor och viktig del av kurserna), men det är genom utbildning och teoretisk kunskap vi måste uppvärdera yrket. Det är så himla viktigt för mig. Att höja statusen på detta kvinnodominerade yrke som undersköterska är.  Att höja statusen och se hur viktigt det här yrket är. För det är det. Undersköterskor räddar liv. Det är ett stort och brett yrke och en kan jobba inom flera olika områden. Jag har valt äldreomsorg. Jag älskar att jobba inom äldreomsorgen.

Men jag vägrar bli utnyttjad. Det blir en ofta när en arbetar med människor. Har ni märkt det? Utnyttjad av arbetsgivaren för att en älskar sitt jobb och sina vårdtagare/brukare/klienter/patienter. Utnyttjad av anhöriga och ibland vårdtagarna själv. Utnyttjad är kanske fel ord. Övernyttjad. När en arbetar med människor som är i behov av hjälp så kan det vara svårt att säga nej. Då kan en slita ut personal och behandla oss som slit och slängvaror. Spela på personalens känslor för vårdtagarna så att de jobbar mer och hårdare än vad som borde vara mänskligt möjligt. Ibland ska jag till exempel, enligt mitt schema, cykla tillbaka till lokalen från vårdtagaren ute i hemtjänsten på 1 minut. Det är knappast möjligt utan vingar.
Men det var ju inte det jag skulle skriva om nu.

Jag skulle ju skriva om hur peppad jag är! Och hur glad! För det är jag verkligen. Det känns verkligen som att jag har hittat rätt med det här yrket. Men att höja statusen och lönen är jävligt viktigt för att peppade och duktiga undersköterskor med fett bra betyg och erfarenhet ska vilja jobba kvar och ge allt i yrket.

Inga kommentarer: