onsdag 26 februari 2014

It's our party we can say what we want, it's our party we can love who we want

Jag är en sån person som alltid går runt och sjunger för mig själv. Det har jag alltid gjort. Jag minns i gymnasiet när jag alltid gick runt i korridorerna och nynnande och sjöng och hur mycket jag skämdes när nån märkte det och påpekade det. Jag har alltid en låt i huvudet. Så har det alltid varit. Det finns två problem med det här beteende.

1. Jag har en hemsk sångröst, är helt tondöv och kan verkligen inte sjunga.

2. Jag kan liksom inte välja låtarna som fastnar i mitt huvud. Det kan vara exakt vad som helst. Sådana låtar jag inte gillar. Sådana jag knappt kan. Sådana jag hört bara nån gång. Eller låtar som är helt opassande för situationen.

Att jag har en dålig sångröst brukar jag inte bry mig om. Jag står ju knappast på en scen och sjunger. Att jag sjunger dåligt hjälper ju inte situationen, men det är heller inte alldeles förkrossande. Då är problem två värre. När jag sjunger en låt som jag kanske inte riktigt gillar eller som är förhållandevis opassande. Häromdagen hade jag till exempel My Nigga i huvudet. Kommentar överflödig. Eller alla gånger jag går runt och sjunger på 50 Cent. Mycket pinsamt. Och i många tillfällen ganska olämpligt att gå runt och sjunga. I'm into having sex, I ain't into making love. Skäms lite av att bara skriva det här.

Igår hade jag We Can't Stop i huvudet. Gick runt och sjöng den hela dagen på jobbet. Och nu ska vi minnas att jag jobbar i äldreomsorgen.


Förhoppningsvis sjöng jag ganska tyst och förhoppningsvis är inte 90-åringar toppenbra på engelska, men ändå. Inte ok. 

To my home girls here with the big butt
Shaking it like we at a strip club
Remember only God can judge us
Forget the haters cause somebody loves ya
And everyone in line in the bathroom
Trying to get a line in the bathroom 

Inga kommentarer: