tisdag 5 mars 2013

There are certain rules that one must abide by in order to successfully survive a horror movie. For instance, number one: you can never have sex.

Häromdagen hade jag lust att titta på film. Jag startade Netflix och vad såg jag där, om inte den första Scream-filmen!

Det är en sådant fantastiskt bra och, framför allt, snygg film att jag givetvis var tvungen att titta på den. Scream är en av de bästa filmerna jag vet. Jag har sett den hur många gånger som helt och jag älskar alla fyra filmerna i serien.



Den är så härligt 90-talssnygg. Jag älskar 90-talsestetiken och jag önskar att livet var lika snyggt nu.
En av de bästa grejerna med Scream är att mördaren är en helt vanlig människa med kniv (eller, spoiler alert, de är två stycken!) och inte nåt övernaturligt spöke eller monster. Bara en vanlig lirare. Det gör det hela så verkligt. Och så gillar jag att mördaren ofta är så dålig. Hen får aldrig tag i Sid, hen ramlar när hon kastar vaser och liknande och hen snubblar på mattor i huset. Ganska usel. Eller så är Sid alldeles för badass för hen. Så kan det ju också vara såklart. Den teorin tror jag mer på.


No, please don't kill me, Mr. Ghostface, I want to be in the sequal!


De är så meta också. Det gillar jag. De pratar hela tiden om hur en överlever en skräckfilm och vad en ska och inte ska göra. Till exempel så påpekar Randy att en bör vara oskuld för att överleva en skräckis. Tittaren blir givetvis mycket orolig när det visar sig att Sidney sexdebuterar med Billy. Oh my, tänk om detta är slutet för Sid? Det är det inte, som tur är, hon är alldeles fantastisk på att överleva.
De skämtar och refererar hela tiden till andra filmer och skådespelare. Om hennes liv blir en film vill Sid att hon ska spelas av Meg Ryan, men är medveten om att det antagligen blir en skådespelare i en sämre klass, som Tori Spelling. De refererar även till 90-talsklassiker som Clueless och Ricki Lake.

- As if. 
- Oh, really, Alicia?



- You hear that, Stu? I think she want a motive. Well, I don't reallt believe in motives, Sid. I mean, did Norman Bates have a motive? Did we ever find out why Hannibal Lecter liked to eat people? Don't think so. See, it's a lot scarier when there's no motive. 



Ett annat plus är att de har jävligt snygga kläder. Sidney är ju huvudrollen och hon är ju grym på alla sätt i sina 90-talsjeans. Men den riktiga stjärnan är ju Sidneys BFF och sidekick Tatum. Hon är en alldeles fantastiskt karaktär. Och hennes död! Där i garaget. Den är lika spektakulär som hennes liv.

2 kommentarer:

Rebecca sa...

aaah! Jag älskar också Scream! Ville se ut precis som Sid och tyckte att Billy var typ världens hetaste, fast var hemligt förälskad i David Arquette...

Malin sa...

Alltså, jag tycker inte om skräckfilmer, har aldrig gjort heller. Men din text här om Scream fick mig nästan att vilja se den! Du skriver nämligen om den på ett sätt som gör att den inte låter som en skräckfilm!