I stay out too late. Got nothing in my brain. That's what people say.

Jag har fem veckors VFU, alltså praktik, just nu. Det innebär att jag mest klär mig i mjuka kläder, som jag sedan kastar av mig på praktiken och byter om till jobbkläder, och uppsatt hår, som inte slänger och hänger överallt. Och sen när jag kommer hem känner jag mig supertråkig och måste ta på mig nåt roligare, som örhängen idag.

Blixtörhängen:

Typ exakt de här örhängena såg jag att Hannah bar i senaste avsnittet av Girls. Sammanträffande och *trendigt*.

Bra byxor:

Freaking mittbena med undanstoppad, utväxt lugg:

Helhet:

Mjukt och bra! Jag tycker verkligen allt som är mjukt och gör att jag lättare och bekvämare kan röra mig är typ det bästa nånsin. Min avsky mot typ jeans och andra tajta och liksom hårda typer av byxor växer sig större hela tiden. Jag hatar att inte kunna röra mig som jag vill och sitta som jag vill och böja mig som jag vill och kliva in i bilen som jag vill. För ja, att ha tajta jeans gör det svårt att göra allt det där. De sitter åt och tycker in och begränsar och jag VÄGRAR banne mig att känna mig begränsad nåt mer. Jag vill ha rörelsefrihet och möjlighet till att vara exakt så bekväm som jag önskar. Jag märker att jag blir en sur och osäker person när jag inte trivs i mina kläder och att inte trivas innebär ofta för mig att jag bär obekväma, opassande jeans. Alla jeans är inte så, men många, många. De sitter åt på fel ställen och är för hårda i midjan och jag känner mig både ful och fel i dom. Glad, snygg, bekväm och med rörelsefrihet ska bli mina nya ledord när jag ska klä mig. Jag märker att jag är mer *mig själv* när jag är bekväm. Och det är ju helt sjukt att jag ibland hellre vill gå klädd i normsnygga och tajta blåjeans än att känna mig glad och som mig själv. Jag ska börja fasa ut jeans mer och mer ur min garderob. Och bara bära sånt jag verkligen gillar.