Såhär läckra var jag och Blixten när vi hängde på en fotbollsplan häromdagen. Fast hängde är väl att ta i. Vi passerade den. Tog en genväg.
Vi matchade med rutor. Jag i rutig skjorta och han i rutig scarf.
Blixten är så gosig och rolig och bäst, men jag känner mig inte som en hundägare. Hur en sådan nu ska vara det vet jag inte, men det känns inte som jag. Och tänk att Blixten inte är en valp längre. Han är snart ett år. Nu är han liksom en hund. Inte en valp. Herre min påve, så fort tiden går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar