Bysthållare

Bysthållare. Så sade en dam på äldreboendet jag arbetade på i somras. Hon ville varje dag ha sin bysthållare på sig (även fast den inte alls behövdes, då hennes bröst var av minivarianten). Det låter så himla gammaldags och trevligt att säga bysthållare. Själv har jag problem på BH-fronten. Det är nästan skämmigt. Jag är en kvinna i mina bästa år och jag har bara sladdriga, urtvättade BHar. Det är ju inte okej. Men det är så fantastiskt tråkigt att köpa. Jag har en från Gina Tricot som jag gillar jättemycket. Den är helt i svart spets och bygellös. Nu i veckan beställde jag två till av typ samma BH från GT. I samma storlek. En svart och en vit. Såklart var båda för små. Och de är av typen som inte kan ställas ut, en trär dem liksom över huvudet. Så de kan inte göras större. Och byta underkläder får en ju inte. Så nu sitter jag med en skön BH i svart spets, två nya som är alldeles för små och ett helt gäng sladdertyg som varken håller upp brösten eller ger någon stadga. Puh! Jag skulle behöva säkert fyra nya BHar. I olika färger och utföranden. Men jag ids inte åka in till stan och prova och prova och prova. Det är så himla tråkigt och jag ser så fantastiskt ful ut i det osmickrande provhyttljuset.
Tänk att jag använt någon form av BH i typ 15 år och jag har fortfarande inte fått häng på det. Jag sitter fortfarande med ett gäng trista, urtvättade saker som är mer grå än vita.
Jag får ta mig tusan ta tag i det här. Nästa vecka.