Före och efter (eller?)

Det är så himla lätt att tro allt en ser på nätet. Eller tro och tro, men saker en ser fastnar liksom på näthinnan och blir kvar i minnet. Jag tänker på alla dessa före- och efter-bilder som svämmar över oss. Folk som visar upp sin viktnedgång. Som visar upp hur smala de blivit. Och får hyllningar. För det är ju aldrig tvärtom. Att någon visar upp sin viktuppgång. Och får hurrarop. 

Eller så är det modeller på bilderna. Som försöker sälja nåt företags hittepå-diet. Som lovar guld och gröna skogar. Den här typen av bilder ploppar upp i våra flöden. På Facebook och på Aftonbladet och Instagram och Twitter och precis överallt. Det går liksom inte att värja sig. Och de sprider tjockhat och bantningshets och i förlängningen dåligt mående. För själva meningen med dem är ju att visa upp först en tjock(are) kropp och sen en smal(are) kropp med underbetydelsen att den senare, den smala kroppen, är den bättre. Den som bör hyllas. Den som gör att folk skriver "heja dig!" och "bra jobbat!" i kommentarerna. För att i vårt samhälle är en smal kropp bättre än en tjock kropp. Så jäkla sjukt och vridet är det ju. 

Bilder av den här typen vill att en ska jämföra sig och kanske inse att en är mer lik före-bilden och då må skit över det och vilja förändra sig. Som om det skulle vara något fel på kroppen en har. Som om den på nåt sätt skulle vara sämre. Det är att hetsa till bantning och viktnedgång. 

Men de är ju så himla ofta ren lur! Osanning! Vinklar och ljussättning och Photoshop och smink och ett jäkla leende. Fejkat! 

Titta bara på dessa två bilder på mig. Ren lur! Mellan dessa två bilder är det mindre än 5 minuter. Jag är exakt lika höggravid på bägge. Men det syns liksom inte. Allt på grund av posen och vinkeln. Allt går att fejka. Gud, vad jag är trött på allt lur och alla jävla åsikter om hur en bör se ut. Och jag är så trött på den ständiga hetsen kring den smala kroppen.