Magen i v. 37!

Magen är verkligen större än nånsin (vilket ju inte är så konstigt i och för sig). Den känns bautastor och den ser nog stor ut för utomstående också för det är det första folk frågar om, pratar om, ropar om på stan. "När är det dags?" är de allra vanligaste orden jag hör nu för tiden.

Tänk att det fortfarande är några veckor kvar (tur det, för jag är inte riktigt redo än!) och att magen ska bli ännu lite större. På onsdag ska jag till barnmorskan igen och mäta härligheten. Magen är, så att säga, på övre delen av kurvan. Men åh, vad jag tycker om den. Den är hård som en trumma och alldeles perfekt att klappa på. Och det rör sig därinne ungefär hela tiden. Det är lite spännande. Som att ha en liten alien boende i sig. Fast en snäll dårå.

Naveln är fortfarande en inåt navel och det har tillkommit några sprillans nya bristningar i huden. Från sidan står magen rätt ut och jag kan fortfarande bli chockad när jag ser mig i profil. Så läget är väl lite som det ska vara i vecka 37, kan jag tänka. Det blir lite tyngre för varje dag och jag boar loss här hemma. Idag, till exempel, har jag sorterat i ordning alla skorna i klädkammaren och lagt dem i nyinköpta trådkorgar samt satt in basenheten till babyskyddet i bilen. Och tvättat alla små bebiskläder. Så nu hänger de på tork och bara väntar på att användas.