Det är nu det händer! Det är nu de blir bästa vänner!

Folke har börjat intressera sig massvis för Blixten. Idag klappade han honom och det är så himla gulligt. Jag kan verkligen se framför mig hur Folke springer efter Blixten och hur de leker och blir bästa kompisar forever. Vilken fin grej, ändå. Att ha en hundkompis. Så fint att få växa upp med en hund i huset.

Blixten verkar gilla umgänget också. Han går fram till Folke och slickar och nosar på honom. Han hälsar alltid på Folke när vi kommer hem (precis som han hälsar på mig och Daniel). Han verkar ha förstått att Folke är här för att stanna och han verkar tycka att det är helt okej. Han vill till och med gosa med honom, men han är än så länge lite för hårdhänt för det (gosa för Blixten är typ att gno in hela sin kropp i en annan person). Men fatta så gulligt att han VILL gör det med Folke! Bästa vänner in the making! (Snart dags att köpa ett Best Friends-halsband som de kan dela på!)

(Och just det: nu sitter Smulan!!)

Kobrans bästa vän

Alltså, vad jag älskar den här lilla korven.

Att jag och Daniel bestämde oss för att skaffa hund där på förhösten 2011 var verkligen det bästa beslutet någon. Livet är så mycket roligare och gulligare med en hund. Jag säger typ tio gånger per dag "Åh, Daniel, kolla vad söt/gullig/knäpp/rolig Blixten är". Han är bara så himla go HELA TIDEN. Jag tror jag kommer tröttna, men det gör jag aldrig.

Han vill alltid vara näranäranära eller helt själv. Han vill ligga precis på mig, eller gärna under mig, eller så vill han vara ensam i ett helt annat rum. Han älskar köttbullar och morötter, och är jätterädd för både dammsugaren och diskmaskinen. Något av det bästa han vet är att bada på sommaren eller jaga efter pinnar en kastar. Jag undrar så hur han ska reagera på bebisen och att inte vara ensam om husse och matte längre. Det ska bli så himla spännande att se.

Typiskt bra självporträtt

Saker jag och hunden ägnar oss åt när vi är själva.

Oh my god, look at that face, you look like my next mistake.

Jag och Blixten brukar alltid ta en julaftonsbild på oss (ja, jag är en crazy doglady), så jag tänkte att vi skulle träna idag, så han är camera ready på julafton. Det är ju viktigt, sånt där. Blixten brukar oftast tycka att precis allt annat är bättre och roligare att titta på än just kameran. Men jag tycker det gick ganska bra.

Och jag var ju tvungen att övningsposera jag med (som om jag inte har nog övning i det?). Så här fräsch är en när en levt på socker, i form av juleskum och Paradisaskar, en dag på jobbet, för alla fina vårdtagare och anhöriga ger oss julgodis.

Bilder från en morgonpromenad

Jag älskar vintriga, frostiga dagar och så här tjusigt var det en morgon nu i veckan när jag och Blixten var ute och gick. Alldeles kallt och isigt. Vi gick ut mot havet lite, för att titta på utsikten.

Han måste ju undersöka varenda buske och grässtrå och sten och träd. Undersöka hela skogen. Och stranden. Sådant är viktigt när en är hund.

(Lilla tungan!!)

Han är så liten, men så himla ståtlig.

Djur är så himla bäst

Hundgos är nåt av det bästa som finns. 

3 years ago

För tre år sedan flyttade Blixten in hos oss och min Facebookstatus såg ut såhär. Även fast han är en liten minivalp på bilden ser det exakt ut som honom. Han var så himla liten och näpen och rädd när han flyttade in hos oss och idag är han så stor (eller, ja, större...) och självständig och häftig. Men minst lika gullig!

Kärlek under tvång

Älskar de här bilderna på mig och Blixten från min födelsedag i lördags. Han är inte så där jättevillig att gosa när jag vill, men han ställer upp lite halvmotvilligt. Min lilla gullehund. Jag ger mycket av min kärlek till honom såhär. Liksom under tvång. :) :) :)

Blixten fyller tre!

Idag fyller min bästa lilla djurkompis 3 år! Grattis och hurra! Det blir köttbullstårta till middag idag!

Det känns som att han alltid funnits i mitt liv. Allt är så mycket bättre med honom. Han är så snäll och duktig och lydig och rolig och gosig och springig. Han älskar att gå långa promenader och han älskar att springa och leka. Lika mycket gillar han att vara inne och ligga under täcket. Han älskar värme och sol och fryser stillastående i skugga. Han gillar att bada och simma, med hatar att duscha. Han älskar att vara social och umgås med våra vänner, både människor och hundar. Men han är alltid lite tveksam och undvikande i början, när han träffar någon ny. Lite som hans matte är.

Han är liten och behändig, men med så mycket vilja och ork och lust. Han somnar i sin egen säng, men vaknar alltid i min. Under mitt täcke. Tryckt mot min rygg eller med två små tassar i mitt ansikte. Han är den gosigaste och snällaste jag vet. Han är en sån glädje att ha i livet. Han är det bästa sällskapet på promenader och han är den bästa att äta godis och kolla på tv-serier med, han låter mig alltid välja serie.

Så här såg han ut som liten valpbebis, det lilla gullet:

På bilden är han blöt och lite besviken på mig som tog ut honom i regnet

Ofta när vi är hemma i lägenheten så vet jag inte var Blixten är. Han är liksom så tyst och försiktig av sig att han sällan märks. Om han inte vill, vill säga. Gärna lägger han sig under ett täcke i sängen eller under en filt eller kudde i soffan. Han är så strömlinjeformad och har en så glansig och glatt päls att han utan problem kan glida under vad som helst. Han har kommit på värsta bra sättet att ta sig under grejer. Och han ger inte upp. Han puffar med sitt huvud och sin nos och sen glider han in med resten av kroppen. Han älskar att vara under saker och ting. Helst ska han vara helt täckt. Det har hänt flera gånger att jag satt mig på honom eller börjat bädda sängen för att upptäcka att det ligger någon där.

Ibland tycker jag det är läskigt när han ligger helt under någonting. Det känns som att han inte kan andas. Men det kan han nog. Antagligen. Än så länge i alla fall. Jag tycker att han borde krypa ut om det blir syrebrist, men jag vet inte om hundar fungerar så. Men annars är det himla gulligt beteende. Blixten älskar värme och gosighet. Speciellt när han ska vila eller sova.

(På bilden är han blöt och lite besviken på mig som tog ut honom i regnet.)

Två hela år

Idag fyller min lilla Blixt två hela år. Tänk vad fort tiden går ändå. På bilderna nedan är han bara åtta veckor och hade precis flyttat in hos oss. Att skaffa Blixten är helt klart det bästa beslutet vi tagit. Nu kommer lite valpbonanza för att fira hans tvåårsdag!

Rosa trampdynor!!

 Lilla snutten.

 Han är en helt underbar liten varelse och jag blir lika glad att vi har honom varje dag. Jag minns hur det var när vi hämtade hem honom och hur liten han var i min famn när jag håll honom för första gången. Hur han utforskande först vår lägenhet och sen världen utanför. Och nu är han en sån stor och duktig kille. Och tjusig!

Och han är så himla älskad. Inte bara av oss men också våra familjer, vår släkt och alla vänner. Två av hans bästa kompisar i världen är Daniels pappa och min mamma. Och de är lika glada i honom. Mina småkusiner tycker det är lika kul att leka med honom som våra vänner och min mormor och morfar tycker. 

Han är så go och fantastiskt och jag är så glad att han finns i vårt liv. Förra året hade vi tårtkalas när Blixten fyllde år men i år räcker det med en god köttbulle och leverpastej, det är ju ändå det han älskar mest. ♡♥♡

Gäsp!

I fredags var jag, Daniel och Gustav hemma hos pappa och åt mängder med kinamat. Blixten satt i Gustavs knä och var trött.

Tanken på två hundar

Förra veckan hade vi min mammas och Görans hund Wille boende här hos oss. Så himla mysigt. Och givetvis blev jag sugen på att ha två hundar. Tänk vad gosigt det skulle vara med en liten lirare till boende hos oss. En liten valp. En liten kompis till Blixten.

Hade vi haft två hundar hade de alltid kunnat leka med varandra. De hade alltid haft sällskap och en kompis nära till hands. Blixten och Wille är så fina när de leker ihop. Eller är ute på promenad och går bredvid varandra. Eller när en av dom kissar på en liten grästuva och sedan kissar den andre på exakt samma tuva. Gulligt! De blir liksom ett litet gäng. De mot världen. Och det känns sunt för en hund att umgås mycket med en annan hund istället för bara människor. Jag tror det finns en trygghet för hunden att ha en till hund där.

Men det är nog mest i tanken jag tycker två hundar är en bra idé. Valpar är ju urmysiga och ungefär hur söta som helst, men i verkligheten är de ett pain in the ass. De betyder mycket jobb. Mycket jobb! En måste gå ut med dom hela tiden och när en bor på tredje våningen blir det mycket springande i trappor. Och dom kissar ändå inne nån gång ibland. De kan inte lämnas ensamma och behöver konstant tillsyn. De tar så himla mycket tid. Jobbigt. Och ska vi resa bort nån gång så är det svårare att hitta hundvakt till två hundar än till en liten Blixt.

Men ändå. I tanken. I den låtsasvärld som finns i mitt huvud där vi bor i ett stort hus nästan på landet. Där vi har en stor tomt med staket runt hela så hundarna kan springa fritt. Där skulle två hundar passa himla bra. Men i verkligheten, i en liten tvåa när vi jobbar och pluggar. Där fungerar det inte lika bra. Tur att jag har min tankevärld där allt fungerar och inga problem finns.

Dubbelt upp med hundar

Den här veckan har vi fördubblat antalet husdjur här i hushållet och det kommer att bo hela två stycken med oss. Blixten brukar ju alltid bo här, såklart. Den här veckan har vi äran att ha Wille här också. Wille är min mammas (alltså familjens) hund. De är på semester den här veckan och därmed bor Wille hos oss. Det har han gjort förut (i tre veckor!) så han är van. Även om han bor i ett mycket större hus med massor av grönområden, så ska han nog trivas i en lägenhet i stan.

Det är helmysigt att ha två hundar. Blixten får en lekkamrat och vi får en till hund att gosa med. Det som är lite jobbigt (okej, superirriterande) är att Wille är superlångsam. På promenader är Blixten är snabb liten vessla som vi kan powergå med om vi vill. Wille gör allt i slowmotion. Jag blir stressad av hans långsamhet. Allt tar så himla lång tid. Annars är han väldigt go.

De är väldigt fina och lugna ihop. Även om de kan busa till det rejält, så är de mest lugna inomhus. De är så vana vid att träffas att de blivit fina kompisar. Dock är de otroligt olika till sättet. Blixten är yngre, mer framåt och glad och busig. Wille är lite tvärtom. Hans smeknamn är Ior av en anledning.

Glädjespridar'n

Jag har funderat på det här ett tag och jag har kommit fram till att det knappt finns nåt bättre än husdjur. Blixten är en sån himla underbar liten pärla i mitt liv. Han gör liksom allt roligare och han är i princip alltid glad. När han kommer och möter mig tillsammans med sin husse när jag slutar jobbet eller skolan och han hoppar av glädje att se mig. Han vill slicka på mig kinden och lite överallt och han går runt i cirklar av glädje. Då är det svårt att inte bli lika glad själv.

Han är ett litet glädjepiller. Det går inte att vara ledsen eller deppad eller nere när han är i närheten. Och är jag det så blir det liksom alltid lite bättre när han är där och ligger och sover nära, nära eller slickar mig på näsan.

Det är fantastiskt att ha någon i familjen som antingen är trött och vill bara mysa eller glad och vill bara leka. Det är alldeles underbart att ha någon som blir alldeles själaglad bara jag klappar honom. Och kliar lite bakom örat. Jag försöker alltid pussa honom lika mycket som han pussar mig, men det tycker han liksom inte riktigt om. Han vill vara den som står för pussarna.

Blixten är ofta så himla roligt. Det är nåt av det bästa med husdjur. De är så konstiga och roliga och de överraskar en hela tiden. I morse skulle jag jobba, så jag gick upp vid halv sex. Det första jag gjorde var att gå på toa och när jag kom in i sovrummet igen var Blixten borta. Var är han, tänkte jag. Sprang han ut i vardagsrummet och lade sig? Då såg jag att det var nåt som liksom rörde sig under täcket. Nåt var vid liv i min säng. Täcket rörde sig sakta, sakta framåt. Och det var ju Blixten såklart. Som hade hoppat upp i våran säng och krupit in under täcket och blivit helt täckt av tyg. Där låg han som i en liten kokong och hade det bra. Och det gör mig så himla lycklig. Att ha en sån liten figur i mitt liv. En som är så rolig och knäpp och söt och snabb och leksugen och trött som Blixten.

Det finns inget bättre än att ta långa promenader med Blixten och rensa huvudet. Gå runt i timmar, många kilometer och bara tänka på annat. Han är bästa promenadsällskapet. Dock inte bästa konversationssällskapet, det kan bli rätt tyst när han är med. Men det ger mig bara mer tid till att fundera och det kan faktiskt vara himla skönt att vara tyst ibland.

Min fina, lilla Blixt. Nu ska jag gå och pussa lite på honom.