Julkalender 2011 - 2014

Varje år i december brukar jag vara med och köra Emily Dahls fantastiska julkalender. I år blir det ingen kalender alls och varför kan ni läsa om hos Emily. Givetvis förstår jag hennes beslut, men jag kommer helt klart att sakna julkalendern. Den har varit ett givet inslag i mitt decemberbloggande i flera år. I år blir det alltså ingen, men jag tänkte att jag kan ju titta tillbaka på tidigare år istället.

Jag var med 2011 och då var temat Berätta om...  och jag berättade bland annat om en person jag beundrar:

Lucka 4 - Berätta om en person du beundrar

Okej, beundrar kanske är att ta i. Eller så är det inte det. Men i alla fall. Efter att ha sett Lily Allens dokumentärserie (Lily Allen - From Riches to Rags) har blivit lite nykär i henne. Hon verkar vara en så fin person. Jag beundrar hennes sätt att vara. Så öppen. Så modig.
Även fast det är en kamera framför ansiktet på henne. (Kanske därför? Men det tror jag inte, jag tror gott om henne). Hon grät öppet och tokskrattade öppet framför kameran (ni vet tokskratta, när man låter hjärtat tala och skrattar så tårarna rinner och ansiktet är helt rött och förvridet av glädje). Hon sade korkade saker och smarta saker. Och när hon sade något knäppt så kunde hon skratta åt sig själv, istället för att skämmas och tycka att man är dum. Hon var sig själv, helt enkelt. Hon var alldeles öppen med vem hon var. Och hur hon var. Jag beundrar henne för att hon kan vara så öppen. Jag önskar att jag kunde (vågade!) vara mer så. Jag jobbar med det varje dag, men det är svårt. Jag är en väldigt privat person. En ganska stängt person. En mussla, om man så vill. Men jag trivs inte så. Jag önskar att kunde vara mer öppen. Mer mig själv, i alla situationer. Jag känner mig ofta konstlad. Istället för att vara mig, så är jag som jag tror att andra vill att jag ska vara. Jag önskar att jag kunde skratta mer åt mig själv, och inte ta misslyckanden och problem av olika slag så hårt.
Jag beundrar Lily Allen för hennes mod och hennes öppenhet.


Jag var också med 2012 då julkalendern var bildbaserad och i slutet var jag en av vinnarna och det var ju göttigt för jag älskar att vinna. Lucka 11 handlade om framtidsdrömmar:

Lucka 11 - En bild på något som representerar dina framtidsdrömmar

För många andra verkar framtidsdrömmar vara så enkla. Så självklara. Som att det är en liten grej att veta vad en vill göra med livet. Som att det är ju bara att välja nåt, sen är det klart. Så är det inte för mig. Jag har aldrig vetat. Jag vet aldrig vad jag vill. Jag är aldrig självklar. Jag chansar och jag är impulsiv och jag bara kör. Jag är aldrig hundra procent säker på att något är rätt. På att det är det jag vill. Det är kanske därför jag är arbetslös just nu. Det är kanske därför det är så svårt för mig att vara det. För nu är jag helt rådvill. Nu vet jag inte alls vad jag vill göra. Eller, rättare sagt. Jag vill göra alltför mycket. Jag vill göra allt. 

Jag vill jobba. Jag vill plugga. Jag vill bo i hus. Jag vill bo i lägenhet. Jag vill ha en till hund. Jag tycker det räcker med en hund. Jag vill jobba med människor. Jag vill jobba inom skolan. Jag vill jobba inom sjukvård. Jag vill jobba inom industrin. Jag vill bli översättare. Jag vill skriva långa uppsatser hela dagarna. Jag vill läsa romaner och analysera hela dagarna. Jag vill starta en teater och sätta upp pjäser och bestämma allt själv. Jag vill vara min egen. Jag vill vara anställd. Jag vill ha fem små barn. Jag vill ha inga barn alls. Jag vill resa, flytta och se världen. Jag vill bo kvar i min fina, lilla småstad för alltid. Jag vill ha vinter. Jag vill ha sommar. Jag vill ha allt. På en gång.

2013 var det fina temat Berätta om... tillbaka igen. Och jag var jättepeppad på att vara med för det tredje året.

Lucka nummer 9; berätta om din stil när du var 15 år.

Jag har inte några bilder från när jag var femton. Det var ingen som hade digitalkamera, så det finns inga digitala bilder, och alla andra bilder från hemma hos mamma eller pappa. Inte för att det finns så många bilder på mig från den här tiden.

Jag var 15 år 2001 och jag kan helt ärligt inte minnas mycket av den tiden. Jag gick i högstadiet. Jag hade noga räknat exakt noll (0!) vänner. Det här är en tid som satt djupa spår i mig. Att vara 15 var den värsta tiden i mitt liv. Mycket värre än att vara 18 och förvirrad. Att vara femton och ensammast i hela världen, det har jag nästan förträngt. Kan knappt minnas det.

Så jag brydde mig inte så mycket om stil. Jag bar baggy byxor och tajtare tröjor, och var överlag ganska grungeig ibland. Jag bar knälånga kjolar, speciellt i denim, med tjocka strumpbyxor under. Varje fredag hade jag en fredagsfläta i håret, som var blont och axellångt. Jag sminkade mig inte alls under den här tiden, bara lite täckstift om det behövdes.

Jag lyssnade mycket på Alanis Morissette och Natalie Imbruglia och soundtracket från 10 Things I Hate About You. Jag tittade sjukt mycket på David Letterman, Popular och Young Americans. Jag såg Fellowship of the Ring på bio och fattade inte grejen. Jag läste dock sjukt mycket under den här tiden. Läsningen har alltid varit min räddning. Där kunde jag fly in i vilken värld jag ville. Annars var min pappa typ min bästa kompis och jag hängde mycket med honom. Jag gillade samma saker som honom till stor del, fast med tillägget att jag älskade amerikansk populärkultur och det gjorde inte han. Jag hyrde också sjukt mycket film på den här tiden. Jag kunde allt om mina favoritfilmer (år, regissör, producent osv osv pga att jag sett de så ofta, det var alltså ingen information jag brydde mig om, det fastnade bara). Jag hyrde film ungefär varje helg, kanske ett par gånger varje helg till och med. Jag älskade att åka ned till videobutiken för där kunde jag välja exakt vad jag ville, av både gamla och nya filmer.

Att få hångla eller bli ihop med någon fanns inte på kartan för mig på den här tiden. Jag var inte intresserad av sånt överhuvudtaget. Jag tänkte knappt alls på sådant, för det kändes så främmande för mig. Så långt ifrån min verklighet. I skolan hade jag klasskompisar som jag umgicks med på skoltid, men efter skolan och på helgerna hade jag ingen. Jag minns min avslutning i nian, vi hade en avslutningsmiddag där alla skulle klä upp sig och äta middag och dansa, och jag gick dit ensam. Det känns så himla sorgligt nu när jag tänker tillbaka på det. Jag klädde på mig klänningen (den var kortärmad, knälång och svart med små blommor) ensam hemma, tillsammans med pappa, jag cyklade till skolans aula själv, gick in själv, typ ingen hälsade på mig men jag hängde med mina klasskompisar, jag åt av maten och cyklade sedan hem själv. Så himla ensamt. En ska inte behöva göra saker själv och ensam, en ska ha kompisar som kan stötta en. Men jag kan ändå tycka att jag var ganska modig som gick dit ändå. Jag tyckte nog att det var ganska kul ändå, mitt liv var ju ganska tomt på sociala evenemang. :(

På den här tiden var jag mycket arg och ville bli nykterist och leva i celibat för jag orkade inte med skiten. Jag är så glad över att jag aldrig nånsin behöver vara 15 år igen.


Och till sist förra året, 2014. Julkalendern var bildbaserad igen och jag minns att det var jätteroliga luckor/teman att skriva om. Bland annat:

Lucka 20: En bild från ett äventyr du gjort i år. 

Mitt äventyr är både kroppsligt och känslomässigt. Mitt äventyr handlar lite om att bryta normer och ideal och prova någonting nytt, något som faktiskt känns vågat. Mitt äventyr i år har varit att låta en stor del av mitt kroppshår växa ut. 

Jag haft långt, helt utvuxet benhår och armhålehål och jag har slutat raka bikinilinjen. Att gå en sommar med helt håriga ben låter helt chockerande för vissa och för andra är det ingenting. Jag själv låg någonstans mitt emellan. Jag har aldrig (som vuxen) tyckt det varit "äckligt" med kroppshår direkt, men jag har alltid försökt hålla benen rakade, särskilt på sommaren, för jag alltid vetat att det ansetts snyggt och sexigt. Och jag har gärna velat vara snygg. Den här sommaren har jag haft helt håriga ben för första gången. Inte bara lite orakade, eller stubbiga, utan full hårväxt. Vissa dagar tänkte jag inte ens på det och det kändes jättelätt, men andra var det betydligt svårare. Särskilt vid festliga tillfällen kändes det svårt, tycker jag. Tillfällen när en förväntas vara söt och tjusig och kvinnlig i någon liten klänning och så komma där med håriga ben. Jag var nära att falla för trycket några gånger och raka bort allt, men jag höll mig. Och det kändes som en jäkla vinst! Att ha släta, hårfria ben (och armhålor och exakt hela kroppen!) är ett sådant starkt ideal för kvinnor och att bryta mot det kändes ganska skönt och som ett litet fuck you mot hela patriarkatet. 

I somras var jag på släktkalas med min mans familj och där överhörde jag två systrar prata med varandra. En var runt 15 år och en runt 12. De pratade om just benhår och den yngre beklagade sig för att hennes benhår växte ut så fort och var så kraftigt och mörkt och liksom äckligt och storasystern gav råd och hur hon borde raka, till exempel tyckte den äldre att det räckte med att raka underbenen och låta låren vara. Bägge två hade rakade ben. Och jag satt mitt emot och blev lite dyster för ungdomen. Tänk att en ska behöva känna att ens ben är äckliga och fel för att de är alldeles normalt håriga. Jag tänkte likadant själv när jag var i den åldern. Vilka jävla svin som lärt unga tjejer att tänka så! Och så kände jag ett litet hugg i bröstet samtidigt, av att jag var äcklig och okvinnlig, för där satt jag och var alldeles hårig  (jag vet dock inte ens om flickorna hade lagt märke till mina ben). Men samtidigt kände jag mig stärkt i mitt beslut. Att inte raka. Det känns som att jag är på rätt väg. På en friare väg. Bort från normer, tvång och ideal.

Jag tror det skulle vara bra för många att prova att sluta raka sig ett tag. Det finns säkert fler med mig, sådana som rakade av bara vana, för det var så "en skulle göra". Fler som kanske trivs bättre orakade. Jag tror det kan vara viktigt att prova. Se hur det känns. Bryta mot normen lite. Sen kanske en hellre rakar ändå, men då har en i alla fall provat. Då blir det ett aktivt val att raka istället för slentrian. Men jag lovar, det är frigörande att sluta, att stå emot, att göra tvärtom. Det är ett jäkla äventyr. 
Det är befriande att inte raka sig. Så har det känts för mig. Att låta armhålehåret fladdra för vinden i linnen och skita i att passa in i nån idiotisk kvinnonorm. För mig personligen så har min hud aldrig ens gillat att bli rakad, den är känslig och blir röd och irriterad och jag får plitor. Inte skönt på något sätt. Ändå har jag hållit på med det så länge. När jag var liten trodde jag inte ens att kvinnor hade hår under armarna. Jag blev jätteförvånad första gången som jag såg det på en kompis mamma i typ lågstadiet eller nåt.
 

Lucka 10: En bild på ditt favoritplagg just precis nu

Alltså, jag älskar typ alla de kläder jag köper så jag har jättesvårt att välja ut en favorit. Det beror på dagsform och känsla och väder och mående och en massa annat. Men! Jag kan välja en typ av plagg som är min favorit just nu. Och det är magtröjan!

Kortare tröjor och t-shirts sådär att magen nästan visas eller kikar fram. Jag fullkomligt älskar det! Det känns som ett sånt där plagg en egentligen bör bära om en har en platt, tränad mage, och det har ju verkligen inte jag, men jag bär't ändå. Jag är så trött på att gömma undan min mage, att hålla in den, bara för att den är mjuk och lite degig. Vi får bekräftat hela tiden av patriarkatet, av media, samhället, tidningar, bloggar, folk omkring att vissa typer av magar, kroppar, inte ska visas. De ska gömmas undan. Jag vägrar gå med på det.

Jag kämpar varje dag för att tycka om min mage, min kropp, lite mer och att bära magtröjor är en del i det för mig. Magen har alltid varit ett komplex för mig. Den har aldrig varit riktigt tjock, men alltid otränad, degig, blek. Och därför har jag alltid försökt dölja den. Försökt köpa kläder som döljer just den delen på min kropp. Men nu vill jag inte dölja mig  nåt mer! Nu vill jag visa, hylla! Jag vill öppna upp för att alla typer av kläder som jag tycker om i min garderob. Jag vill inte strunta i att bära något för att min kropp ser ut på ett visst sätt i det plagget. Jag vill inte dölja något mer. Det är så himla tråkigt och jag tycker att kläder och stil ska vara roligt!

Jag har köpt på mig flera stycken olika magtröjor det här året. Typ här, och här och här. Just den där gråa tröjan på bilden, med Nirvana-tryck på framsidan, använder jag kanske lite för mycket. Jag är inte ens ett jättestort Nirvana-fan, men jag gillar modellen på tröjan SÅ HIMLA MYCKET. Så det får gå ändå. Heja magar och magtröjor!



Puh! Det här blev ett långt inlägg, men jag har verkligen gillat att skriva julkalendern genom åren. Det har liksom varit en fin tradition att skriva den varje december. Det har varit kul och lite svårt att klura ut nåt att skriva under varje lucka. Och det har varit ett roligt sätt att samla ihop året på. Men samtidigt tror jag inte att jag hade pallat att skriva ett inlägg exakt varje dag den här decembern. Så det är nog lite turligt att det inte blir något kalender i år. 

Lucka 24 - Berätta om fem fina saker som har hänt under den här decembermånaden

(Okej, här kommer lucka 24 i Julkalendern. Ett par dagar för sent, men så är det ibland.)

- Jag har träffat massor av mina släktingar och vänner, på grund av julfirande och dit hörande hemfärder och sammankomster. Mycket roligt! Jag älskar att träffa min släkt, kanske just för att det sker så sällan.

- Det snöade! Men bara ungefär två dagar och det var plusgrader samtidigt, så det låg inte kvar så länge. Men ändå. Snö. Fint. Idag var det 10 plusgrader och solsken, så nu har jag drabbats av extrem vårlängtan. Tyvärr är det ju fortfarande december, så det är ju ett tag kvar till våren.

- Jag och Daniel är hundvakter och kommer därmed att ha två hundar att ta hand om de närmsta tre veckorna. Ganska så mysigt faktiskt, även om promenaderna blir lite mer komplicerade. Som när en av dem vill kissa och den andra vill gå, eller när de drar åt olika håll så att jag står med armarna i rak linje ut från kroppen mitt på gångbanan med en hund på varsin sida av vägen.

(Hundar)

- Jag har klippt mig! Jag älskar att klippa håret och få en ny frisyr, men jag gör det ganska sällan, så det är en mycket fin grej som hänt.

(Nyklippt)

- Den sista fina saken har inte skett än, men den kommer ske. På lördag. Då är det nämligen nyårsafton och jag älskar nyårsafton. Då ska jag umgås med några av de bästa människorna jag vet, dricka bubbel, äta massa god mat och bära min snygga blekrosa långklänning. Det kommer bli en hejdundrande kväll. Det brukar mina nyårsaftnar alltid vara.

Lucka 23 - Berätta om ditt bästa julminne

Mitt bästa julminne är den julen som jag och min lillebror blev övertygade om att tomten, jo han måste finnas på riktigt.
Det var för kanske 13 år sedan (ungefär) och både jag och Gustav hade nästan slutat tro på den där tomten. När julafton infann sig befann vi oss hemma tillsammans med våra föräldrar och den närmsta släkten på min mammas sida. När pappa sade att han skulle gå och köpa snus (precis samma sak som han sade varje julafton) blev vi övertygade om att det ju inte fanns någon tomte, utan att det var pappa som klädde ut sig. Och mycket riktigt, ungefär fem minuter senare knackade det på dörren. Fast knacka är att underdriva, det var någon som bankade på dörren. Både jag och min lillebror blev lite skrämda, men vi visste ju att det egentligen var pappa. Någon gick och öppnade och tomten steg in, alldeles klädd i grått, inte alls den klassiska röda dräkten. Han skrekfrågade om det fanns några snälla barn hemma. Och om barnen inte var snälla, skulle han slå dem med sin käpp. För barnen skulle det vara pli på.
Aningens rädda blev vi, men vi var fortfarande övertygade att det var pappa. Döm om vår förvåning då pappa, en minut senare, kliver in genom dörren, nöjd och glad för att affären var öppen och han fått sitt snus. Jag och Gustav tittade båda två på morfar, men han satt på samma plats i soffan som han haft hela kvällen. Om det varken var pappa eller morfar som var utklädd till tomte, då bara måste det ju ha varit den riktiga tomten.
Vi levde i flera år efter detta tillfälle i tron att det var den riktiga tomten som varit hemma hos oss den julaftonen. Efter att vi förstått att det kanske inte finns någon tomte, visste vi fortfarande inte vem det varit som klätt ut sig. Vi fick reda på, bara för ett par år sedan, att det faktiskt hade varit vår farbror som var den elaka tomten det året.

Det är ett sånt himla fint minne. Den julen jag och min bror började tro på tomten igen.

Lucka 22 - Berätta om något som du är beroende av

Min lugg! Jag älskar att ha lugg, det är det mest perfekta hårval jag någonsin gjort. Jag håller ungefär varje dag på att trimma och klippa och fixa till och jämna ut. Jag söker konstant efter hårprodukter som ska göra min lugg snyggare/lättare att hantera. Jag har haft blond lugg, lugg tillsammans med kort hår, tillsammans med långt hår, jag har haft röd lugg. Alla möjliga färger och frisyrer tillsammans med min lugg. Jag har klippt lugg under flera omgångar i mitt liv. Ibland låter jag den växa ut, men i slutändan ångrar jag mig alltid och klipper tillbaka den. Den är ju så himla tjusig.

Lucka 21 - Berätta om någon som du älskar

Blixten. Min fina lilla Blixt. Han har bott hos oss i lite mer än en månad och jag älskar honom så förskräckligt mycket. Han är så fin och gosig. Det han gillar bäst i hela världen är att gå promenader, leka och mysa. Och han blir så glad när han får göra något av det. Han älskar att ligga tätt, tätt intill om nätterna. Och att alltid vara med där det händer. Han är min finaste lilla valp och så här fort har jag nog aldrig blivit fullständigt förälskad i någon. Snacka om kärlek vid första ögonkastet.

Lucka 20 - Berätta om vad du önskar dig i julklapp

Jag önskar mig inte alls särskilt mycket i julklapp i år. Men det finns vissa saker som jag har ögonen på.

Bland annat den lilla svarta pallen. Den skulle passa superbra i mitt vardagsrum. Jag skulle kunna sitta på den, om vi har vänner hemma till exempel och alla inte får plats i soffan. Eller så skulle jag kunna lägga fötterna på den och sitta hur bekvämt som helst i soffan eller nån fåtölj. Plus att den är hur mjuk som helst, så jag skulle kunna klappa den och låtsas att jag har ett extra husdjur. Möjligt att det sista skälet är lite knäppt, men ändå. Fin pall.

Den sista säsongen av Dawson's Creek vill jag också ha. Får jag den så har jag alla säsonger och det skulle göra mig mycket glad. Det är ju en fantastiskt bra serie som alla borde se.

Boken The Fault in Our Stars av John Green ligger också högt upp på min önskelista. Tyvärr är den inte släppt än. Jag gillar alla hans böcker och hoppas att den här är lika bra.

Jag skulle inte tacka nej till den snygga silverväskan från Lindex. Den skulle kunna liva upp mig i januarimörkret. Den ser också himla stor ut, vilket jag gillar. Jag skulle få plats med allt (till och med Blixten).

Fina trosor skulle jag verkligen behöva nya. De på bilden är string och sådana vill jag ju inte ha, men snygga trosor med stjärnor på tar jag gärna emot. Strumpbyxor blir jag också väldigt glad över, då jag förbrukar typ ett par i veckan.

Ett par snygga örhängen skulle jag också bli jätteglad om jag fick i julklapp. Jag älskar örhängen och är av den bestämda åsikten att det inte går att äga för många.


Silverväska från Lindex
Strumpbyxor från H&M
Dawson's Creek från Discshop
The Fault in Our Stars från överallt där man kan köpa böcker
Pall från Rusta
Trosor och örhängen från Gina Tricot

Lucka 19 - Berätta om en vän som bor långt bort

Det här är Johan. Han bor inte på andra sidan jorden direkt, men han bor i Uppsala. Det är långt bort nog. Allt vore mycket bättre om han bodde där jag bor. Det borde han verkligen göra. Varför kan han inte bara fatta det? Han flyttade till Uppsala direkt efter gymnasiet och nu räcker det. Han har varit borta länge nog.
Men snart är det julledigt och då kommer han hit. Så himla bra! Då kan jag träffa honom varje dag om jag vill.

Lucka 18 - Berätta om en plats du absolut vill besöka innan du dör

Jag kan inte bara välja en plats. Jag vill ju egentligen åka till massor av olika ställen. Men om jag bara ska välja ett ställe, så väljer jag ett helt land, USA. Ja, jag vill åka till Amerika. Det landet som jag har sett på TV och film i alla, alla år men aldrig besökt. Dit vill jag verkligen åka någon gång. Se hur det är på riktigt. Jag vill se allt. Jag vill se de hippa storstäderna och jag vill se de white trashiga småstäderna. Det roligaste skulle ju vara att bila runt eller åka tåg precis överallt.




Jag vill vara där i månader och se alla sevärdheter och äta på små flottiga diners och shoppa i alla affärer som inte finns i Sverige. Jag vill se New York och Boston och Seattle och Chicago och Washington och Las Vegas och San Francisco och New Orleans och klippiga bergen och Grand Canyon och ungefär allt annat.



Jag vet att jag kommer att åka till USA en dag. Så kommer det bli. Jag bara måste.

(Bilderna kommer från weheartit.com)

Lucka 17 - Berätta om hur en perfekt dag ser ut för dig

En perfekt dag skulle börja med att jag blir väckt av Blixten. Han slickar mig i ansiktet och buffar på mig med sin lilla kropp. Vi går ut på en morgonpromenad och jag märker redan när jag tittar ut genom fönstret i trapphuset att det är perfekt väder ute. När vi kommer in har Daniel redan gjort i ordning frukosten. Frukost är mitt bästa mål, så jag äter hur mycket som helst. Ägg och yoghurt och smörgås och juice och kaffe.

Sedan tar jag på mig min finaste klänning och har en jättebra hårdag, håret ligger redan precis som det ska. Vi går ut igen och går en långpromenad till skogen och Femöre med Blixten. Är det sommar så badar vi kanske. Ja, det gör vi nog. På väg hem igen så äter vi lunch på ett kafé.

Väl hemma, så bättrar jag på sminket lite, det blev ju förstört i vattnet. Mamma kommer hem till mig och Daniel för en kopp kaffe och har med sig Wille, så att Blixten får leka och busa. När mamma har gått så kommer våra vänner Johan och David hem till oss, och så åker vi alla ned på stan och handlar till middagen. Vi lagar mat allihopa tillsammans, och står och trängs i köket. Jag dricker ett glas prosecco och ansvarar för salladen. Fetaost och morötter ingår i den. Bland annat.

När vi har ätit klart så kommer en hel drös andra vänner hem till oss för en drink och sedan cyklar vi allesamman ut i sommarkvällen. Slutligen hamnar vi på Jogersö där det grillas korv och nattbadas.

Ungefär så skulle min perfekta dag se ut. Egentligen inget speciellt, bara en massa finfina vardagsliga saker som sker på en och samma dag.

Lucka 16 - Berätta om hur du var när du var liten

När jag var liten såg jag ut ungefär såhär:

Här går jag i lekis. Japp, så hette det förr. Ingen "nollan" eller förskoleklass. Bara lekis. Där var man 5-6 år tror jag.


Här går jag nog i ettan ungefär, och är tjusig i Walt Disney-tröja. De var mycket populära. Såhär långt hår har jag nog inte haft sen dess.


Det här är fortfarande på lågstadiet. Jag är 90-talssnygg i för stor jeansskjorta.


Här hoppar vi många år framåt. Till högstadiet. Kan till och med vara på skolavslutningen i åttan. Men jag är ändå ganska liten.

När jag var liten så var jag ganska glad och ensam och ängslig och osäker men ändå himla trygg i vem jag var. Det har jag alltid varit. Även om jag inte alltid gillat det. Jag har alltid levt mycket i mitt huvud och tänk och fantiserat mycket. Det gör jag fortfarande.

Lucka 15 - Berätta om en av dina favoritböcker

Jag har skrivit om min favoritbok flera gånger tidigare, när jag gjorde 30 days of books-listan. Men jag skriver ju gärna om den så här kommer det ännu mer om den underbara boken.


Min favoritbok i hela världen är Hotell New Hampshire av John Irving.
Irving är även min allra bästa författare. Alltså. Finns det någon kändis jag skulle vilja träffa så är det den mannen. Vi skulle dricka rödvin och prata litteratur, Europa och tatueringar. Det skulle vara fantastiskt.
Varför är den här boken min bästa då? Det är ju otroligt svårt att förklara. Jag har läst den väldigt många gånger. När första gången var minns jag inte, men det borde varit någon gång i mina tidiga tonår. Den boken jag äger (fast "äger" är att ta i, den tillhör egentligen min fader, men har bott hos mig i 10 år) har ett superfult omslag (som synes) och den är alldeles trasig och tejpad i ryggen.
Den innehåller alla teman som Irvings böcker brukar innehålla (det vill säga New England, prostituerade, brottning, Wien, björnar, dödlig olycka, icke närvarande förälder, filmskapande/manusskrivande, författare och så kallat "konstigt" sex). Det är en sorglig bok, som samtidigt är väldigt vacker och hoppfull. Och lite konstig. Eller lite konstig, den är himla konstig, som de flesta av hans böcker är. Den innehåller bland annat en lång scen av ett incestuöst samlag mellan en bror och en syster. Men läser man den förstår man varför det var nödvändigt.
Jag vill egentligen inte berätta för mycket om Hotell New Hampshire, helst vill jag att alla ska läsa och älska den precis lika mycket som jag gör.
Den här boken är en av anledningarna till att jag någon gång i mitt liv vill åka till Wien. Gärna så snart som möjligt. Jag gillar den så mycket att planerar att tatuera in ett citat från den på min kropp.

Lucka 14 - Berätta om ett fotografi som någon annan tagit på dig

Det här fotografiet är ju egentligen inte mycket att hänga i julgranen. Det är en ganska suddig bild, tagen på kvällen med dåligt ljus. Men jag gillar den så himla mycket.
Det är min pappa som tagit det. När vi två var i Venedig förra året, över min födelsedag. Fotot är tagen den sista kvällen vi var där. Sent på kvällen när vi var på väg tillbaka till hotellrummet. Det var den första gången jag var i Italien. Innan vi åkte iväg sade min lillebror att det vore så typiskt mig att åka till Italien och inte äta italiensk pizza. Och den där sista kvällen kom jag på att jag inte hade ätit nån pizza än. Och jag kan ju inte låta lillebror ha rätt. Så även fast vi ätit middag och jag var så mätt på pasta och rödvin att jag kunde spricka, skulle jag ha den där pizzan. När vi gick förbi ett café som var öppet och sålde pizzabitar slog jag till. Tomat och mozzarella är den på den och den var fantastiskt god.
Pappa ville ju självklart föreviga ögonblicket. Och jag älskar bilden för den är så himla många minnen i den.

Lucka 13 - Berätta om din favoritsak i ditt hem

Det är ju ursvårt att välja bara en favoritsak. Jag älskar nästan allt jag har i mitt hem. Det är ju därför jag byggt mitt hem med just de sakerna. Men om jag ska välja favoriterna så måste det bli de här två; min bästa spegel och min fina gamla byrå.
Båda två har stått i mitt så kallade flickrum hemma hos pappa. I Malmö bodde de aldrig (de stod kvar hemma hos pappa då) utan de fick följa med mig hem i höstas, när jag flyttade till lägenheten där jag bor i nu. Båda två har jag (för många år sedan) grävt fram ur pappas klädkammare. Så mycket bra saker man kan hitta där. De står i mitt sovrum just nu. I byrån bor mina underkläder och mina toppar som inte behöver hänga i garderoben. Både spegeln och byrån är riktigt gamla, spegeln har tillhört min pappas mormor. Och det är därför jag gillar dem så mycket. För att de har så mycket historia. De har varit med så länge. Den bästa typen av möbler är gamla möbler, möbler med historia. Ett extra plus får de ju för att de är så himla snygga.

Lucka 12 - Berätta om någon som du saknar

Jag saknar väldigt många människor. Jag saknar alla mina vänner som envisas med att bo på andra platser än mig (eller är det jag som envisas med att flytta?). Jag saknar de som bor i Norrköping och Linköping och Uppsala och Malmö och Stockholm och han som bor i Katrineholm. Vissa av dem är mina allra bästa vänner och andra är sådana kompisar som jag bara träffar ibland. Vissa har jag inte träffat på ungefär hur länge som helst. Men jag saknar alla. Och jag önskar att alla bodde i samma stad. Helst den som jag bor i, såklart. Så vi kunde träffas hela tiden och precis när vi ville. Så fantastiskt det skulle vara. Och vilken alldeles underbar stad den här staden skulle vara. Fylld till bredden med de smartaste, roligaste, mest kreativa och snyggaste människor som finns.

Som tur är så närmar sig jul och nyår med stormsteg och då kommer jag att få träffa flera stycken av dem!

Lucka 11 - Berätta om hur dina framtidsdrömmar ser ut

(Bilden kommer från weheartit)

Jag drömmer om ett stort, fint gammalt hus. Där jag kan bo tillsammans med Daniel och Blixten. Och kanske en liten lillebror till honom. En liten tax kanske. Det skulle vara fint. Jag drömmer också om ett roligt jobb. Åh, som jag längtar efter det. Massa små barn vill jag också ha. Med söta namn och tjocka kinder. Och jag drömmer om snö till jul. Och den sista säsongen av Dawson's Creek, så jag äntligen kan se klart den serien.
I framtiden hoppas jag att jag är lika lycklig som jag är idag.

Lucka 10 - Berätta om vad som finns i din väska

Jag har alltid varit en sådan person som har stora väskor och packar med mig otroligt mycket grejer, för "Man kan komma behöva det...". Men de flesta saker behöver jag faktiskt inte så ofta. Det kommer till en punkt då det helt enkelt blir onödigt att släpa med mig paraply, multitool och 20 tamponger varje gång jag lämnar huset. Så nu kör jag less is more och kollar hur länge det håller. Min väska är liten, vinröd och i mockaimitation.

Den innehåller:

Ett par torgvantar, ifall det blir kallt
Min mobil
Ett Lypsyl (mycket viktigt!)
Mitt mobilfodral (som mobilen bor i)
Min plånbok
Tuggummi
Typ två tamponger (dock inte med på bilden)

Nycklarna då?, tänker ni. Jo, de ligger alltså i min jackficka eftersom jag går ut med Blixten så ofta och inte orkar ta med mig väskan varje gång.

Lucka 9 - Berätta om en av dina favoritlåtar

Men alltså, gud så svårt. Jag gillar ju ungefär en miljon låtar. Okej, det var nog överdrivet, men himla många i alla fall. Att välja ut en favorit, den bästa låten nånsin är ju dundersvårt. Jag lutade länge åt att välja något av Dylan (kanske Like A Rolling Stone, som ju är en av de bästa låtarna nånsin), eller Halo av Beyoncé. Men Dylan kändes lite tråkigt, och Beyoncé har jag ju inte lyssnat på så länge. Så det blev Bruce Springsteen till slut. Ja, jag gillar classic rock. Dancing in the Dark har jag lyssnat på hur länge som helst, och tycker fortfarande den är alldeles underbart bra.
Lyssna själva:

Lucka 8 - Berätta om ett av dina favoritplagg

Ett av mina absoluta favoritplagg är den här blommiga klänningen. Jag köpte den i Edinburgh 2009. Den är en sådan där klänning som jag alltid känner mig fin i. Och den passar vid otroligt många tillfällen. Den är kanske främst en sommarklänning, men den fungerar lika bra på vintern med strumpbyxor och en kofta.
Ibland pratar man om PPA (pris per användning) och den här klänningen har otroligt lågt PPA, men tanke på att jag använt den så mycket. Men jag tröttnar aldrig på den. Jag känner mig alltid supersnygg i den.
I mina ögon är den här klänningen det perfekta plagget.

Lucka 7 - Berätta om ett av dina favoritfotografier

Jag har otroligt många fotografier som jag gillar. Älskar till och med. Alla är speciella och olika. Från olika tillfällen i mitt liv. Det fotografiet som jag valt är ifrån 2006. Sommaren 2006. Augusti tror jag till och med. Rickard hade arrangerat en stor fest vid Kanotklubben. "Alla" skulle dit. Jag gick dit med Daniel. Vi var inte ihop då. Vi kanske dejtade. Jag vet inte riktigt vad det är. Men det var nog det vi gjorde. Vi bestämde i alla fall att Daniel skulle komma hem till mig (det vill säga till mitt föräldrahem) och dricka ett glas vin innan. Sedan promenerade vi ut till Kanotklubben. Det tog säkert en timme, men kändes som ingen tid alls. För jag gick ju med killen jag gillade. Fotot tog jag när vi var vid Ramdalshamnen, när vi kommit ungefär två tredjedelar av vägen. Det var sommar och varmt och soligt och vi var fulla och skulle till en fest där alla våra kompisar var. Vi "kom ut" som par den kvällen. Efter festen sov jag hemma hos Daniel. Nu har vi varit ett par i mer än fem år.

Lucka 6 - Berätta om bloggarna du läser

Jag läser väldigt många bloggar. Vissa läser jag varje dag, andra någon gång i veckan och vissa klickar jag bara in på ibland. Det skulle inte kunna gå att nämna alla. De här är de som jag besöker mest. Och gillar bäst.

Niotillfem. Sandra känner nog de flesta igen. Jag har läst hennes blogg jättelänge. Kan inte ens minnas när jag började. Men bra är den. Hon har en snygg kille, hon lever livets glada dagar i New York och hon klär sig i de finaste klädkombinationer. Det räcker för att jag ska gilla't. Men ett extra plus är ju att hon skriver lite som en gud ibland.



Polichinelle. Jag kommer ihåg exakt när jag började läsa Lovisas blogg. Eller jag kommer inte ihåg när, men jag kommer ihåg inlägget. Det handlade om turkosa saker hon inhandlat den senaste tiden. Bland annat två söta salt-och pepparströare i form av fåglar samt dricksglas. Allt i turkost. Himla fint tyckte jag och sedan var jag fast. Hon har en underbart tjusig klädstil och en förmåga att få all typ av mat, från frukost och vardagsluncher till festliga middagar, att se ut som det vore ungefär det godaste i världen.



Emma says... Emma har en klädstil som är ganska långt ifrån min egen, men hon får allt att se så himla snyggt ut. Hon gör att jag vill klä mig i helsvart med höga discoklackar, rockiga smycken och massa tatueringar (tatueringarna jobbar jag visserligen på). Emma bor i Norrland och verkar så genuint lycklig och tillfreds med livet att det är svårt att göra nåt annat än totalgilla den här tjejen.




acarolinas. Carolina var en av dem som gjorde att jag började älska att läsa gravidbloggar (min hemliga last). Hon skrev öppen och ärligt om sin graviditet med lilla dottern. Sedan gjorde hon en bloggpaus under en ganska lång tid och jag hann nästan glömma bort henne, men nu är hon tillbaka igen. Och gravid. Igen. Denna gången får läsarna följa med igen, och det är så himla intressant läsning. Men Carolina är mycket mer än så. Hon skriver uppriktigt och oreserverat om sina problem med ätstörningar, hon peppar sina läsare till bättre självkänsla, hon problematiserar kring föräldraskap och hon är en hejjare på att baka och jag blir otroligt sugen på diverse bakverk varenda gång jag klickar in mig på hennes blogg.



Sara Lovisa. Saras blogg är ett annat exempel på gravid/mammablogg som jag gillar. Jag upptäckte henne för lite mer än ett år sedan och går fortfarande in och läser varje dag. Hon är en konstnärssjäl som är brutalt ärlig och alltid har en stor dos humor till hands när hon skriver om livet och alla svårigheter hon möter på. Och alla glädjeämnen såklart! Hon gifte sig förra året, med en stilig karl och är alltså både fru och mamma. Saras liv är ganska långt ifrån mitt eget och samtidigt så himla likt. Det är nog därför det är så spännande och intressant att läsa om det. Hon är en blekt blondin som skriver mycket om vikt, självkänsla och den underbara delen av livet som bara är vardag.