Jag var till och med peppad på tågtoaletten.
När jag och Daniel väl kom till Uppsala mötte vi upp gänget som åkt från Linköping och Norrköping, alltså David och Björn och Björkis och Adam. Det hela började bra med att Björn kom på att han glömt sin kostym och skjorta och sånt där på tåget, som rullat vidare mot Gävle. Det blev några minuters paniksamtal till SJ och sen gick vi allihopa till närmsta Myrorna för att hitta en ny kostym till Björn. Det fanns inte jättemycket att välja på, men han hittade faktiskt en som satt helt okej. Till det mycket rimliga priset 320 kronor. Crisis averted!
Sen mötte vi upp Persson på en restaurang och åt buffé till lunch, för en vill ju inte komma hungrig till ett bröllop, och gick sedan till hotellet och svidade om till finkläder. Jag hade inte så mycket att välja på hemma i garderoben, men jag valde en tjusig ljusrosa klänning där magen faktiskt fick plats. Och platta skor. Givetvis platta skor! (Mina fötter kändes ändå som typ köttfärs när kvällen var slut.)
Och så var klockan helt plötsligt halv tre och det var dags att hoppa på bussen till kyrkan och vigseln! En buss som vi för övrigt fick åka gratis pga finklädda och snäll busschaufför som själv fyllde år.
Efter lite förmingel så befann vi oss i kyrkan där vår gamla kompis Johan gifte sig som värsta vuxna personen och det var ungefär hur fint som helst. Jag fick kämpa mot tårarna pga ville inte börja gråta för då går det liksom inte att stänga av och jag hade ägnat alldeles för lång tid åt sminket för att det skulle gråtas sönder i kyrkan. De gick in i kyrkan till musik från Sagan om Ringen (som förövrigt var lite av ett tema) och de gick ut till tonerna av Internationalen. Sjukt bra musikval av brudparet!
Vid mingel och middag var jag lika awkward som alltid. Att *träffa nytt folk och vara trevlig* är så inte min grej, men jag försöker i alla fall. Då brudparet bägge två är veterinärer så var typ 40% av gästerna också veterinärer så jag fick insikt i livet som veterinär pga satt med ett gäng sådana (de gick inte att undvika pga var exakt överallt). Men de var snälla och trevliga och det var sjukt god mat (mycket viktigt!).
Jag satt vid samma bord som den här snyggingen. Skoja, det är bara Björkis! Och han är ju alltid trevligt sällskap. Min käre make satt mitt emot mig, som tur var. Är ju som sagt ingen mingelstjärna, så uppskattar folk jag känner runt omkring mig.
Dessa två tjusiga karlar, Adam och Daniel, var också där.
Sen var det festligheter hela kvällen och halva natten och så där gladpepptrevligt som det är på bröllop där flera generationer av släktingar mixas med olika grupperingar av vänner. Och eftersom min mobil dog tidigt på kvällen så har jag inga mer bilder. Inte för att alla dessa var mina heller, de flesta har jag brutalt stulit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar