Bland sälar och pensionärsgubbar

I fredags var jag på badhuset och simmade. Jag har inte varit där på jättelänge, även fast jag älskar att simma. Främst för att det är ganska dyrt och SÅ HIMLA MYCKET FOLK. Jag gillar inte folk när jag ska simma. De är i vägen och tar mycket plats. Allra särskilt är mitt hatobjekt pensionärsgubbar som mest verkar vara där för att snacka och hänga, och simmar supersakta och sen ägnar halva tiden åt att stå vid ena änden av bassängen och prata prata prata i värsta gänget.

Och sådana var ju där i fredags. Men de gick ganska snart (yay!). Tyvärr var en hel skolklass också där och hade klädsim, men de höll sig i alla fall på sin sida.
I vart fall så trodde jag att jag skulle vara smidig i vattnet. Att det skulle vara lätt att röra mig och simma även fast jag är ganska så höggravid. Haha, det var ju roligt tänkt av mig. För så var inte fallet. Kände mig mest så här:

Jag kunde bara simma jättesakta och hängde helt ärligt mest vid kanten så som mina polers pensionärsgubbarna. Men att känna sig som en säl är ju ändå en ganska najs känsla. Jag ÄLSKAR sälar. De är mitt powerdjur. Och det var skönt att vara i vattnet i alla fall! Och det var jäkligt skönt att basta efteråt.