Alltså, rimligheten i mitt mående just nu? Jag har precis ägnat typ en timme åt att gråta pga läste gamla inlägg från min egen blogg. Om graviditet och bebislängtan och sånt där. Och började tänka på hur jäkla jobbig förra våren var (och våren innan dess och våren innan dess, och exakt alla år då jag försökt bli gravid men det BARA INTE GICK) och hur sinnessjukt lättad jag blev när det äntligen blev ett himla plus på stickan och hur himla störigt det är att jag fortfarande inte fått träffa den där bebisen som tar så lång tid att bakas. Och sen grät jag ännu lite mer för att jag bara inte orkar vänta längre. Och sen ännu lite mer för att Daniel inte var hemma och kunde trösta mig. Och sen ännu lite mer just nu när jag skriver detta. Ni hör ju. Rimligheten.
(Fokusera på mer positiva och mindre gråtiga saker istället, Kobran. Så som att du dammsugit idag och tvättat fönster - tvingat mamma tvätta fönster - och bytt lakan i sängen och satt upp insynsskydd i köket. Praktiska, bra saker att ägna sig åt istället för att fulgråta hela dagarna.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar