Jag önskar att folk istället för löften om sockerfritt 2015, eller att träna inför beachsäsongen, har löften om mer glass 2015!

Min toalettpappershållare är i metall och fungerar som en "rolig" Lustiga huset-spegel, så varje morgon när jag kissar möts jag av min nakna kropp speglad i böjd, kromad metall. Min kropp som en oformlig massa. En måste ju skratta åt sånt. Kroppar är väl roliga ändå! Det känns så skönt att jag nu faktiskt kan skratta åt detta, men för inte alls länge sen hade jag blivit ledsen och känt mig ful av att se min spegelbild så förvrängd. Vilket ju egentligen är helknäppt för det är ju ingen korrekt bild av hur jag ser ut. Och även om det var det så skulle jag blivit ledsen för jag gillade inte hur jag såg ut alls. Men nu känner jag att det är bättre att skratta. Kroppen ska väl få vara lite rolig den med. Den typiska manliga kroppen skrattar vi ofta åt. På film och tv och i verkligheten får de möjlighet att vara lustiga och roliga. Vara nakna på ett roligt sätt. Vi skrattar med dom, aldrig mot, för att det är ju så himla roligt med tokiga, nakna karlar. Som kanske moonar eller gör helikoptern och fniss vad skojigt. Kvinnliga kroppar får sällan vara roliga. Ska de vara nakna, ska de vara sexiga. På film är kvinnor nakna mest hela tiden, det är ett himla bröstbonanza, men alltid på ett snyggt och sexigt sätt. I sängen, innan sex, under sex, efter sex. När är det dags för andra kroppar än cismäns att få vara lite roliga? Nu, säger jag! Kroppar är ju bara kroppar. Låt oss ha lite roligt!

Jag älskar att se mig själv naken (i min ensamhet). Att titta på mig i spegeln. Tar alltid tillfället i akt när jag ska duscha. Jag har alltid identifiera mig i Chris Isaak-raden "she's the kind of a girl that looks better naked". Kläder passar inte alltid jättebra på min kropp. Dock har jag aldrig direkt varit bekväm naken. Aldrig nånsin tyckt det känns okej att vara naken inför andra. Det har kommit med åren att jag kan klara av det. Tycka det känns bra och okej. Kan byta om i omklädningsrum och tycka det känns bra. Från att tycka att min kropp är tjock, ful och värdelös till att tycka att den är helt ok. Fullt fungerande och duglig. Till och med snygg! I gymnasiet hatade jag min kropp. Tyckte den var alldeles för stor och fel och sämst. Jag har alltid varit och är fortfarande mycket klantig och tidigare kunde jag bli så otroligt arg på mig och på kroppen och vilja straffa den. När jag ramlar, snubblar, halkar, tappar saker, krossar grejer. Det är ju så himla pinsamt! Då handlade det om mer än bara att jag avskydde kroppens utseende (i förhållande till andra kroppar), jag ogillade dess funktion, eller brist på funktion. Må jag aldrig tänka så igen! Må jag aldrig vilja straffa mig själv eller min kropp. En behöver inte älska sin kropp, verkligen inte, men att gå runt och hata den är så himla negativt och energislösande och nedvärderande. Alla kroppar är bra och okej och duger. Precis som dom är, hur klyschigt det än må låta. Att alla kroppar duger är ord en hört massvis av gånger, men det är så himla svårt att ta in. Att tycka om sig själv. Jag försöker varje dag. Och det går bättre och bättre.

Just precis nu önskar jag mig en vinter utan smalhets och träningshets. Utan folk som "unnar" sig en semla eller ett glas vin och straffar sig dagen efter. En vinter och efterföljande sommar där kroppen bara får vara i en frizon, och ALLA får känna sig glada och bekväma i bikini och på stranden.  En vinter och vår där folk äter glass och fikabröd för jag är övertygad om att glass och fikabröd är nyttigt för kropp och själ. Särskilt i mängder och exakt precis när en vill!

Jag önskar att folk istället för löften om sockerfritt 2015, eller att träna inför beachsäsongen, har löften om mer glass 2015!