De är svarta och alldeles snortajta. Jag tänkte att de kanske skulle töja ut sig, men det har de inte gjort ett dugg. De är fortfarande lika brutaltajta och min mage blir fortfarande lika ledsen. Eller arg! Min mage och mina inälvor är krossade efter en dag i de där byxorna och min mage är arg! Den vägrar vara med på sån här skit längre. Byxor som är helt jävla obekväma. Varför köper jag såna, frågar jag mig själv. För att de är snygga. Snygga på. Ger mig snygga ben. Men hur kan snygghet värderas högre än bekvämlighet, än smärta?
Jag måste sluta med såna här fasoner. Jag trivs ju inte riktigt och är inte en glad person, om jag inte är bekväm. Med de här jeansen använder jag bara en stor och oversize tröja, för jag vill helst inte se gravid ut. Magen blir ju liksom alldeles ihoptryckt och utputande och det är inte skönt någonstans. Jag borde verkligen bara bära sköna kläder. Allt annat är ju nästan lite sjukt. Inte en jävel ute i verkliga livet bryr sig om vad jag har på mig på underkroppen. Jag använde länge endast kjol och klänning och ägde inga byxor alls, men jag har kommit ifrån det lite. Det är så snyggt med byxor. Men jag borde kanske börja med det igen. Alldeles särskilt till våren. Då kan jag bära tajts eller strumpbyxor under (eller inget alls, fram i sommar!) och de är typ bästa plaggen. Det låter klokt. Jag bör ta kloka beslut. Kloka beslut som innefattar mjuka, stretchiga kläder i bra storlek. Kläder kroppen får plats i. Mår bra i.
Idag har jag använt tajts hela dagen. Jag älskar tajts. Att bära tajts som byxor. De är sköna och bekväma och jag får plats med hela magen och låren och höfterna och kan sitta bekvämt och böja benen som jag vill. Kan sprida ut mig. Kan ta plats. Breda ut mig, hur jag vill. Det är ganska gött. Det är skönt att ta plats. Det är mäktigt att sitta och stå som en vill, utan att bli hindrad av tajta kläder. Det händer mig faktiskt ofta, när jag bär tajta jeans, främst. Att jag hellre vill stå än sitta, för jag kan ändå inte sitta riktigt bekvämt. Jeans är ju liksom lite hårda och styva i materialet och inte alls böjliga och medgörliga.
Jag har nyligen köpt på mig en del mjukare, bekvämare byxor. Jag borde helt klart bara använda sådana. Jag borde bara använda kläder jag trivs i, så att jag trivs lite mer med mig själv.
5 kommentarer:
Hatar åtsittande byxor, känner mig alltid så "fel" i dem fast det är dem det är fel på! Tänk att vi kan sy små västar till hundar som sitter bättre än byxor gör på riktiga människor?
Men! Min räddning är Dr.Denim i modell Solitare, en dröm att ha på sig (tycker jag!) Hög midja, långa ben och myyyyycket stretch! Ah, går att andas och sitta skräddare i! Så tips om en fortfarande letar byxor!
Jag hatar också åtsittande byxor! tyvärr tycker jag även strumpebyxor är sådär (problematiskt under vinterhalvåret) och går typ i mysvyxor 75% av tiden och 100% tiden när jag är hemma.
Frida: haha, små västar till hundar, jag dör! :):) Men det är ju sant och så sjukt! Jag har fått fler tips om Dr Denim, ska helt klart prova dom!
Christin: Ja, vissa strumpbyxor är sämst, det gäller att hitta en bra modell och hålla fast vid dom.
Är med dig på detta, vägrar begränsas av obekväma kläder (undantag finskor när jag vill). Jeans och klackskor tycker jag är de tydligaste exemplena, men sen så tänker jag på slinkiga små kläder som inte stannat när jag rör mig, som gör mig ängslig och brydd fast jag är så jävla trött på att bry mig.
Sofia: Helt sant, obekväma/svåra att gå i-skor är typ det sämsta nånsin. Jag vill bära skor jag kan springa i och gå på isiga gator i. Jag vill bära kläder som inte glider upp eller ner. Jag vill bära kläder som jag känner mig bekväm i. På alla sätt.
Skicka en kommentar