Jag som alltid säger att jag ska spara ut det, men sanningen är ju att jag trivs bäst i den här lilla pagefrisyren. Direkt när jag klippt bort en decimeter så kändes det så himla rätt och jag kände mig som jag igen. Det här är verkligen bästa längden. Det är konstigt att något kan kännas så himla rätt och riktigt. Dock tycker jag att jag ser lite ut som en 12-åring, men det får en väl ta. Får försöka vara *mognare* till sättet, så det väger upp (hahahha, som om det skulle ske!).
Jag matchar höstfrisyren med grovstickad tröja och iskalla fingrar.
1 kommentar:
Fint!
Skicka en kommentar