Idag är det studentdagen för alla studenter här i trakten (japp, alla tar på samma dag, det finns inte alltför många skolor). Så grattis till alla nybakade studenter och herre min påve, så klart är det enda jag tänker på min egen student. Som skedde för sju (7!) hela år sedan. Hur kan det gått så lång tid? (Så tänker jag varje år, jag kommer ju få hjärtsnörp när det är 10 år sedan). Sju hela år. Som kan gå så fort och så sakta. När jag stod där på stadshustrappan i Nyköping kunde jag inte ens tänka mig hur livet skulle se ut som sju år. Inte trodde jag det skulle vara så här i alla fall. Jag vet inte vad jag trodde.
Den där fredagen för sju år sedan ösregnade det. Men inte hela dagen, vi började med champagnefrukost och då var det mest mulet. Sedan blev det nog lite sämre, för vi var inomhus. Efter frukosten åkte vi ut med en båt. Till en ö. Där fick vi våra betyg och där regnade det. Regn, regn. Efter ön åkte vi båt hela vägen till Nyköping. Det tog ett par timmar. Det regnade, såklart, så vi satt inomhus i båten. När vi kom till hamn stod allas släkt och vänner på kajen och väntade och hurrade. Himla fint. Det var mulet men väldigt hög stämning, såklart. Det var det ju hela dagen. Tur att en var alldeles fantastiskt glad annars hade regnet varit en riktig downer. När vi åkte i kortege runt i staden så började det ösregna. Alla tjejer hade små, vita klänningar. Inte bästa regnkläderna. Alla ringde föräldrar och ville bli hämtade och det blev lätt kaos. Men ändå, sådant himla fantastiskt kaos. Det hade nog kunnat vara vilket väder som helst den dagen och det hade ändå varit underbart.
Sju år går otroligt fort. Jag känner mig inte alls så gammal att det kan gått sju år sedan min student. Eller jo, det gör jag nog. Jag känner mig väldigt långt ifrån tonårig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar