En rosa majkväll

Jag har haft en superhärlig kväll med mina kvinnliga kolleger. Dock var jag tvungen att gå hem vid 21, det vill säga tidigast av alla, för jag ska ju nämligen jobba imorgon också. Inte ledigt här inte. Det finns inga röda dagar om en jobbar skift. Eller jo, det finns det såklart, men jag arbetar dem med. Men det gör inte så mycket. För jag fick ju promenera hem i majkvällen när himmelen är rosa och temperaturen är ljummen. Äntligen är det varmt nog att bära endast jeansjacka hela dygnet. Så himla härligt.
Efter det här kvällen med vinprovning har jag lärt mig att vitt vin kan vara okej det med (det var nämligen vitt jag och kvinnorna på jobbet provade). Det är inte på långa vägar lika gått som rött, men det är drickbart. Speciellt med ost till (allt är gott med ost till!). Fast jag dricker helst vitt om det kommer i bubbelform. Prosecco är något av det godaste jag vet.

En lillördag kräver sitt vin

 Nu ska jag göra nåt så skoj som att kila iväg och dricka vin med kvinnorna från mitt jobb. När en jobbar på en ganska så manligt dominerad arbetsplats (hej, järnverk!) så känns det extra viktigt att ha bra sammanhållning mellan kvinnorna. Så det ska bli himla roligt. Vissa av dem arbetar jag ju med, men vissa träffar jag nästan aldrig då de arbetar på andra skiftlag än mig. Så de flesta känner jag knappt alls. Då blir det ju extra roligt. Eller inte. Men jag är positiv, så det hoppas jag det blir. Jag tar på mig peace-tröjan för att verkar glad och fredlig. Förhoppningsvis kommer det att funka.

Den senaste tiden (bilder från Instagram)

Jag har haft en himla fin helg och ledighet från jobbet. Bland annat så hade jag och Blixten avslutning på valpkursen vi gått. Vi gjorde prov, klarade det utmärkt och fick diplom. Jag älskar diplom.

I lördags var det Oxelö Marknad och jag var givetvis där och tittade på knäppa saker och gjorde marknadsfynd. 

Jag hade på mig mitt nya halsband i lördags. 

Jag har druckit mycket te, speciellt grönt te med smak av citrus. Det är mycket gott.  

Min lilla gullkorv till hundvalp. 

Jag har börjat läsa en ny bok av min bästa författare. Känslan i det. Så himla bäst!

Jag har ätit tacos. Flera gånger till och med. Det blir lätt så när det blir mycket rester. 

Lillvalpen ihoprullad. Så här sover han allt som oftast. 

Det här trädet går jag förbi ungefär varje dag. Så fint. 

Jag har en ny klänning som först är rosa och sedan är lila. 

I morse klockan tjugo över fem var himlen fantastisk.

När jag gick hem från jobbet idag såg jag ett fantastiskt rosa träd. Ett sådant önskar jag att det fanns utanför mitt fönster. 

På Instagram heter jag kobranhuggertill.

I slutfasen

Idag har jag slitit med min C-uppsats. Varför är det så att det liksom känns slitigare ju närmare slutet jag kommer? Så är det alltid när jag skriver uppsats. Att slutföra blir det jobbigaste av allt. Istället för att bara trycka gasen i botten och bli färdig någon gång, så går det supertrögt. Kanske för att jag vet att jag ju kommer vara klart snart. Jag vet att om lite mer än en vecka så är det inlämning och efter det opponering och då måste jag vara klar. Då kommer jag vara klar. Så är det ju bara. Jag har ju inte särskilt mycket kvar att göra så troligtvis är jag färdig då. Bara för att jag vet det så känns det i mitt huvud som att jag är klar nu. Som att jag redan är färdig. För att jag ser mållinjen. Det är så nära nu. Som är i princip klar är samma sak som klar. Jag tror att motivationen börjar närma sig slut. Ju mer sol och fina dagar det är, ju mindre lust har jag att sitta vid datorn och skriva. Fast det är ju inte ens särskilt mycket skrivande kvar. Det är mest fixande. Pusslande. Få att i rätt ordning, på rätt plats. Byta några ord och ändra några meningar. Skriva om. Lägga till och ta bort. Jag önskar att jag var en person som bara gjorde det. Som bara tog tag i saker. Tog tjuren vid hornen och aldrig sköt upp nåt. Men det är ju bara inte jag. Jag kommer att sitta enda till sista dagen och svettas (eller näst sista, i all fall, jag brukar ha en dag till godo). Och egentligen har jag ju inte så jättemycket emot det. Det har ju alltid fungerat innan. Fungerat väl, till och med. Så förhoppningsvis gör det det den här gången också.

Nertonat

Obehaglig hand på normal höft

Idag är det solklänning på. Dock är jag inte barbent ute, bara inne i min varma lägenhet. Ute åker strumpbyxor på. Än så länge är det inte varmt nog att vara barbent ute. Det är nog i alla fall någon månad kvar tills dess. Jag är en kallis och vägrar att frysa. Men inne går det bra. Inne är det önskvärt då det är megavarmt på grund av att solen alltid ligger på.
Klänningen är ny och härligt, somrigt sorbetfärgad.  

Hundmamma

Blixten och jag i november när han var en liten skrutt.

Nu har jag varit hundmamma i ungefär ett halvår och herre min påve, det är verkligen det bästa någonsin. Jag kan inte fatta att jag väntade så länge med att skaffa hund. Hundar är ju någon av det bästa som finns. De är roliga och knäppa och söta och alldeles underbara. Alla borde ha en hund.
Jag kommer ihåg när vi hämtade honom och åkte hem i bilen för första gången. Hur jag älskade honom från allra första början och hur rädd jag var att något skulle hända den lilla korven, han var ju så liten och oskyddad. I början var jag hemma på heltid med Blixten. Bara han och jag, hela dagarna. Vi gick ut stup i ett för att undvika olyckor inomhus och jag fick bära honom ner för alla trapporna, det är klart att en inte kan gå i trappor när en är liten. På nätterna så sov han tätt, tätt intill (det gör han fortfarande) och ibland kröp han upp och låg på min hals. Han vägde så lite att det var inte jobbigt alls, bara mysigt. Så kunde vi sova, han och jag. Min fina lilla Blixt. Och nog för att 12-veckors minivalpar är söta, så tycker jag att han blir bättre för varje månad. Han är så duktig nu och lyssnar så bra och gör som jag säger (oftast). Han orkar gå långa promenader och han springer så himla, himla fort.
Jag kommer att bli en galen hundtant som bara pratar om min hund, tar med honom överallt och klär på honom kläder (kanske en humlekostym till Halloween?). Men vet ni? Det gör inget. Ingenting alls.

Blixten som en liten större valp i mars.

Tidig måndagsmorgon

Idag är jag ledig, men jag gick ändå upp klockan 7. Varför? Jo, jag hade en sådan där härlig tvättid som började klockan sju. Jag tvättade igår eftermiddag också för att hinna med allt. Men på söndagseftermiddagarna för vi bara tvätta i tre timmar och det räcker inte för mig. Allt hinner inte torka då. Så jag fick gå upp tidigt idag. Jag längtar verkligen efter att ha en tvättmaskin och torktumlare i lägenheten. Tänk så lyxigt det skulle vara. Att inte behöva gå ut ur lägenheten varje gång jag vill tvätta. Att inte behöva boka tid och allt är fullbokat och jag får en dålig tid på morgonen. Att det inte ska ta upp halva dagen för jag kan ju liksom inte hitta på nåt annat under tider jag tvättar. Varje maskin tar ju bara 40 minuter till en timme. Och då är det bara att gå ner för att trappor ända ner till källaren och tvättstugan igen.

Fast å andra sidan tycker jag att det är ganska skönt att komma upp tidigt, när jag väl har vaknat till. Jag får så himla mycket gjort de dagarna. Jag gillar att känna att dagarna är långa och att jag hinner mycket på dem. Jag blir stressad annars.

Fits young people

Jag shoppade igår på Oxelö Marknad. Givetvis gjorde jag det. Jag kan inte gå förbi en marknad utan att köpa nåt. Det är inte jag. Jag är en shopper. In i själen. I vart fall hittade jag den här tjusiga sjalen. Jag älskar djurmönster och lila så detta var ju en match made in heaven. Hon som sålde den var en liten asiatisk kvinna som bara pratade engelska och berättade att "It's pure cotton, fits young people". Och jag är ju förhållandevis ung, då det passar ju bra. Dock visste jag inte att bomull och ungdom hänge ihop, men nu när jag hört det verkar det ganska logiskt. 

Kajsa på Junibacken?

Jag älskar den här fina vårtiden. De här bilderna knäppte jag på morgonpromenaden med Blixten. Så himla fint. Vårtiden med blommande träd och gröna skogar får mig såklart att längta till sommaren. Tills det blir lite, lite varmare och tills jag kan bada. Fast i mitt huvud tänker jag ofta på sommaren väldigt Astrid Lindgrenskt. Speciellt när jag ser gröna vårbjörkar och blå himmel. Jag tänker att i sommar då ska jag och Daniel ta med barnen (vilka barn kan man ju undra?!) på picknick och vi ska såklart ro till picknickstället i en eka och jag och flickorna har på oss vita, hellånga klänningar och antagligen hatt. Det kanske är min födelsedag, även fast jag fyller i oktober. Vi sitter i gräset med våra picknickkorgar och tjusiga filtar och smörgåsar och helt plötsligt kommer det en grupp tjurar och vi blir rädda och måste klättra upp i ett träd och där blir vi fast halva dagen. Varför tänker jag att sommaren ska vara som sommaren på Junibacken? Det kommer ju givetvis aldrig hända. Men ändå så fantiserar jag om långa, vita klänningar och hattar och picknickkorgar och ekor. Snacka om att vara filmförstörd.

(Fast det finns ju redan en Kajsa på Junibacken, för Madickens mamma heter ju så. Och, nu kanske jag missminner mig helt, men döper de inte det nya lilla barnet till Kajsa också?)

Brave New World (Part 2)

 *Ska försöka skriva detta utan att spoila nåt* *Men läs inte om du inte sett senaste avsnitten/säsongen*

Det som händer i Fringe just nu, eller egentligen hela den här säsongen, är så himla, himla konstigt. Det är svårt att hänga med (och jag har svårt att hänga med i serier i vanliga fall) och det känns som om de bara kör på, helt utan mening och mål. Det hela är ytterst förvirrande. Det handlar ju inte ens egentligen om samma karaktärer som i tidigare säsonger. Det är en helt annan tidslinje och ibland även ett annat universum. Så det finns liksom tre Oliva. Original-Olivia, andra universum-Olivia och andra tidslinjen-Olivia. Och nu har ju andra tidslinjen-Olivia fått Original-Olivias minnen och till viss del "blivit" henne. Och Peter (alla egentligen) inte bara accepterar det, utan gillar det! Förvirrande. Alltså, jag gillar ju Fringe, men när en serie tappar fokus och bara kör på i en oändlighet utan att komma någonstans alls, så känns det lite meningslöst. Astrid är ju den allra bästa karaktären och hon får ju aldrig vara med. Jag älskade scenen då Astrid mötte andra universum-Astrid. Så himla fint. Och sedan när hon äntligen fick vara med om lite action och pistoldragande i förra avsnittet (jag menar hon är ju ändå en FBI-agent, det är sorgligt hur lite action hon får vara med om) så blir hon straffad med det samma. Så klart.
Nej, jag hoppas verkligen att Fringe kommer att shapea upp sig.

Ledig lördag

Idag är det lördag och jag har tagit på mig mitt färggladaste halsband och ska gå på den årliga marknaden. Tyvärr är vädret allt annat än marknadsvänligt, men jag får tänka positivt. Jag kommer ju inte svettas i alla fall. Eller få solsting. 

Valpkurs

Idag var det avslutning på valpkursen som Blixten och jag har gått. Alla tre valparna fick göra ett prov och sedan fick vi ett fint diplom. Alla var så himla duktiga. Det har varit superkul att ha gått den här valpkursen med Blixten. Han har lärt sig massor.

Efter kursens avslut gick vi ner med hundarna på plan och lät dem leka loss ett tag. De är tre helt olika raser och storlekar och de är så himla söta och roliga att titta på. Blixten är ju snabb som ett spjut. Den franska bulldoggen hann inte alls med, så hon lade sig ner och väntade in de andra och när de närmade sig gav hon sig in i leken. Och när Blixten blev trött tog hon sin chans att ha övertag på honom. Djur är så himla bäst.

Sommaren är precis runt hörnet

Alltså, sådan himla bra känsla att ha slutat ett nattskift och vara jättetrött och promenera hem och det är soligt och varmt och jackan är uppknäppt och det är fredag och ledighet och alla blommor och träd verkar ha slagit ut över natten och sommaren är så himla nära. Precis runt hörnet. Så bra känsla. Det hände mig alldeles, precis nyss. Nu ska jag gå och sova och hoppas att det är lika fint när jag vaknar.

Sommartankar

Jag har ingen förklaring till varför jag dras till starka färger, fjädrar, indianer och hippies varje sommar, men så är det. Jag får väl helt enkelt leva med det och hitta ett sätt att njuta.
På H&M har de fått in många fina, somriga nyheter som faller mitt sommarjag i smaken.
 Jag vill att sommaren ska vara precis, exakt lagom varm så att jag kan använda klänningen utan att frysa, men inte så varmt att jag svettas ihjäl och allt smink rinner bort. Jag vill att inte bara jag ska vara ledig hela tiden, utan även alla jag känner. Men samtidigt ska allt vara öppet, ingenting får ha semesterstängt. Jag vill ha en liten väska hängande på axeln som allt får plats i, från systemkamera till badlakan. Jag vill äta glass varje dag, vara solbrun och känna mig bekväm i bikini.

Sommaren blir inte alltid exakt som jag vill, men den brukar bli himla bra ändå.



(Allt kommer från H&M)

Tweet it!

Ja, jag har ju Twitter också. Där skriver jag om allt möjligt. De senaste dagarna har det handlat om döda spädbarn, valpis och Glee. En salig blandning alltså. Cheertastic heter jag och om någon är följsugen hittas jag här.

Hello, my fellow Americans. The theme for this year’s prom will be dinosaurs.

Idag är det lillördag, vilket ju är en himla bra dag. Sverker är fortfarande här och hälsar på, så ikväll blir det middag och öl (dock inte öl till mig, för jag ska jobba natt). Klassikern potatisgratäng och kött blir det. Dyrt kött till och med för vi var och pantade burkar tidigare idag. Nu lät det som att vi är himla fattiga, men det är ju inte riktigt sant. Men vi pantade 18 kassar med pant. Som vi bar till Ica. Så det blev ganska så mycket pengar. Jag älskar att panta burkar. Jag känner mig duktig och miljövänlig + att jag får pengar ut av det. Typ bästa grejen en kan göra. 

Idag fick batikbyxorna åka på. Jag gillar dem, men har problem att bära dem på grund av den extremt låga midjan. Låga midjor är värst, men vad gör en om en älskar byxorna? Jag köper ändå och sedan får jag lida lite. De är ju så fina.
Halsbandet är kanske det bästa reafyndet jag gjort. Det är stort och maffigt och passar på grund av det till allt.

Nordeuropas mest kompakta mörker

Den här lilla serierutan av Nina Hemmingsson (som är asbra!) såg jag för första gången för flera år sedan. Jag var nitton eller nåt sådant och jag hade aldrig sett något som stämde in på mig själv så bra. Jag började nästan gråta när jag såg den, för det var ju exakt precis så jag själv kände det. Nordeuropas mest kompakta mörker, så var det. Det spelade ingen roll vad folk sade eller gjorde, hos mig var det ändå bara en stor svart klump av mörker i magen. Jag sparade den här serierutan på min dator och där ligger den kvar än idag.

Häromveckan såg jag den här rutan igen. Jag hade nästan glömt den. Och det gjorde mig så himla glad. Jag kan inte all relatera till den här rutan längre. Jag minns att jag kände att den stämde in på mig förr, men jag kan inte minnas hur jag kände då. Jag kan inte minnas känslan av bara, bara mörker. Att aldrig vara glad. Att aldrig må bra.
Hos mig är det bara ljus nu. Inget mörker är kvar. Och det känns så himla fantastiskt.

Bonjour France!

Idag är jag alldeles randig och snart ska den här glada tjejen skutta bort till jobbet. Men först blir det något så dekadent som lunchpizza, för grabbarna (alltså min kille och våran övernattningsgäst) är bakis och kräver pizza. Jag är däremot inte bakis, men jag säger aldrig nej till en pizza (eller kebabrulle).

Jag undrar om det någonsin gjorts en undersökning om det bästa mönstret i världen? I sådana fall borde randigt vinna. Alla gånger. Det är helt klart det bästa mönstret. Jag matchar gärna med mörkare läppstift. Då känner jag mig genast fransk. Bara baskern och baguetten som saknas. (Jag älskar att jag har en sån nyanserad bild av fransmän.)

Och här är Blixten med på ett hörn. Det är han allt som oftast. Det är det bästa med honom. Han är alltid där det händer.

En frukost och en middag

Om en vill kan en äta ägg och yoghurt och smörgås och kaffe till frukost. Det ville jag igår. Och slog slag i saken, som synes.
Till middag kan en ta lite grädde och kyckling och lök och tomat och basilika och persilja och ärtor och steka ihop det i en panna och koka pasta till och äta det och njuta. Det gjorde jag häromdagen. Det är min allra bästa pastasås. Så himla gott! Ärtor var första gången jag provade att ha i den här såsen, och det passade alldeles utmärkt.

You know what the weirdest part about having a job is? You have to be there every day, even on the days you don't feel like it.

Åh, vad jag kan älska Jessa från Girls ibland.
"You know what the weirdest part about having a job is? You have to be there every day, even on the days you don't feel like it."

Det är ju så himla sant. Det är ju skitkonstigt egentligen. Att jag måste faktiskt göra det, gå dit varje dag, även fast jag inte har lust med det.