onsdag 28 december 2016

Sex efter bebis

Håll i hatten, nu ska vi snacka sex, tänkte jag. Mer precist: sex efter bebis. 
Jag och Daniel konstaterade ganska nyligen bägge två att vi har bättre sex nu än innan bebis. Och det kanske kan låta konstigt? Jag vet inte, men för oss så var det så himla mycket stress innan. 

Innan jag blev gravid så var ju det allt vi tänkte på. I flera år har sex i princip bara handlat om fortplantning för oss. Det har varit ägglossningstester och specifika dagar och "nu bara MÅSTE det bli en bebis". Vi ville och hoppades och önskade så mycket, att sexet blev mer ett arbete än njutning. Det var totalt målfokuserat. Vilket faktiskt inte är så himla roligt. Och vi hade massa sex. Hela tiden! Liksom för att maximera. Vi försökte i tre år innan Smulan blev till. Det var tre stressiga, kämpiga år. Efter det kunde vi slappna av på ett helt annat sätt. Och sen skulle ju den där bebisen ut. Och efter en förlossning kan hela kroppen och sinnet vara lite skakat. Eller mycket skakat. Eller helt jäkla skadat och totalt söndrigt. Kroppen, med underlivet i fokus, kan må och kännas på massor av olika sätt efter en förlossning. En kan bli snittad och då har en ett operationssår att läka också. En råka ut för olika grader av bristningar. Och mycket annat. Kroppen som genomgått en förlossning måste få vila. Och själen måste få vila. Hur länge är upp till var och en. Men efter ett tag så kommer ofta tanken på sex upp. Kanske är det en själv som tar upp det, kanske är det en partner. Partnern, dvs den som inte genomgått en förlossning, har ganska lite att säga om sex och när det är dags att börja ha sex igen. Kan jag tycka. Typ ingenting alls. Det är aldrig nånsin okej för partners att pressa eller stressa eller tjata eller på olika sätt tvinga. Aldrig nånsin! De kan vara jättekåta och sugna på sex men det är inte okej någonstans att pressa. De ska stötta och peppa. Och, om/när det är dags, ska de göra allt för att underlätta. Vissa som genomgått en förlossning vill ha sex mycket snart efteråt. Andra vill vänta länge, flera månader, kanske år. Det är okej. Alla är olika och allt är okej. Det är bara en själv som vet vad som känns rätt. 

En har ju nyss blivit förälder till en ny liten person, med allt vad det innebär. Det känns som att eftersom vi pratar om detta så sällan, så är det svårt att veta vad som är "normalt". Hur andra gör och vad andra går igenom. Därför är det så viktigt att prata mer, tänker jag. Det är bara en själv som kan bestämma och känna efter vad som känns rätt. I början efter att Smulan var född fanns inte en tanke på sex hos mig. Totalt noll. Det fanns liksom inte ens på kartan. Min kropp var mörbultad, totalt överkörd och mitt hjärta var överfullt av kärlek för min lilla bebis. Det tog ungefär 11 veckor tror jag, sen blev jag sugen. Bara sådär, mitt på blanka eftermiddagen en dag i juli. Barnet sov i vagnen och vi passade på. Och det var supernervöst (pga allt det nere var ju liksom förändrat!) och supernajs på samma gång. Då hade jag gått från att inte vilja alls, till att ha massor av lust. Just då. Det gick jättebra och kändes som förr, så att säga, vilket var skönt (hehe). Det finns nog inget som är normalt vad gäller att ha sex första gången efter att bebis anlänt. Och en får ju inte glömma att sex är ett stort område med massor av olika aktiviteter, långt mycket mer än bara omslutande sex. Kanske en har lust att göra vissa saker, men inte andra. Gör de grejerna! Smek, slicka, känn. Prova dig fram! Börja på egen hand! Känn efter. Undersök. Ta det försiktigt, om det är det som känns rätt. Eller kör ba pang på rödbetan, om det känns bättre! Att inte vilja alls, över huvud taget, är också helt okej. Eller hur? En har genomgått något stort och omvälvande, på många olika sätt. Sex kan vara det absolut sista en vill tänka på. Att prata igenom innan och efteråt känns som en mycket viktig grej, tänker jag. Jag och Daniel har pratat mycket om hur vi vill ha det och inte ha det och vad vi vill göra nu och vad som känns bra. Vi är båda överens om att det är lite roligare nu. Svårare att hitta tid, helt klart. Men roligare när det väl är dags. Mer lustfyllt. Vi samsover hela familjen, så i sängen på kvällen har inte fungerat för oss. Vi har hittat andra tillfällen och andra tider och haft kul under tiden. Och det är väl det viktigaste ändå. Att ha lite sköj. 

1 kommentar:

Anonym sa...

Så sant!