Idag är det Lucia, men igår var vi på julfest på öppna förskolan. Folke var ursöt i julkläder (ALLA BARN VAR SÅ SJUKT GULLIGA!) men han fick kämpa lite med julstämningen på slutet. Jag tycker den här bilden fångar julen, på nåt sätt. Det är mycket känslor överlag. En får kämpa, helt enkelt. Jag känner igen mig i hans känsla. Ibland blir allt bara för mycket.
Smulans outfit är förövrigt julkläder som jag bar en jul när jag var liten. Sånt är fint. Att se sitt barn i sina egna gamla kläder. Fast i och för sig är det väl finare för typ morsan. Alltså min morsa. Jag minns ju knappast de där kläderna, om en säger så.
Den senaste tiden har Folke haft en sånt himla hosta som kommer och går. Det låter som att slem samlas i halsen och så måste han hosta, hosta, hosta loss det. Tyvärr leder hostningarna till stora kräkningar, i försök att få bort slemmet. Det är ju visserligen bra, alltså att det försvinner, men jag tycker så synd om honom när han kräks sådär. Han ser så ynklig ut. Han är ingen kräksbebis i vanliga fall, så jag är liksom inte van riktigt. Häromdagen kräktes han ner sig själv och hela nestet, så han fick gå upp, fast det var sent på kvällen och ta ett bad. Han älskar att bada, men eftersom vi har babysim en gång i veckan och hemma är det lättare att duscha, så var det superlänge sedan han använde badbaljan. Men det gjorde vi alltså för att tvätta bort kräks. Han fick leksaker i baljan och såg så himla nöjd och chill ut. Min lilla säl. Sen var han helt övertrött, för det var ju långt efter hans vanliga sovtid, så han fick ligga på Daniel ett tag i soffan och titta på Babblarna för första gången (det var ju ett lagom knarkigt program). Han var mycket fascinerad. Folke alltså. Eller ja, Daniel med, för den delen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar