söndag 2 november 2014

Where you lead, I will follow


Hela oktober har jag uppehållit mig med att titta på en av de mest höstiga serierna nånsin, nämligen Gilmore girls. Hela serien, med alla avsnitt ligger ute på Netflix och jag kunde ju inte inte titta igenom hela. Jag har faktiskt hela serien på dvdbox, men jag har aldrig kollat igenom hela. Vilket betyder att jag aldrig sett alla avsnitt. Vilket betyder att jag är jättepeppad på att se hur det hela slutar. Just nu ligger jag på säsong 7 avsnitt 12, så det är inte så långt kvar till slutet.



En av de absolut bästa grejerna med Gilmore girls är ju utan tvekan Lorelais och Rorys förhållande. De är så himla lika varandra och så härliga tillsammans. Jag älskar alla deras konstiga traditioner och hela stadens alla skruvade högtider och händelser. Jag älskar att Lorelai och Rory fullkomligt älskar mat och äter massor och med glädje. Mat är roligt och en källa till lycka och välmående. Det är inte särskilt vanligt att se i tv-serier och film, där kvinnor ofta äter typ sallader och ba mm, va gott. Här är det munkar och Poptarts och hamburgare och kinamat och hinkar med kaffe. Det känns så himla sunt och frigörande.

Jag älskar också det faktum att det typ alltid är höst och vinter i Stars Hollow vilket betyder att de alltid bär jackor och kappor (alltid lite käckt uppknäppta med en färgglad scarf till!). Hur många kappor kan en människa äga?! Men jag gillar ju höst. Jag gillar höst på tv och det känns så äkta med höst, istället för Kaliforniens tråkiga eviga sommar.




Gilmore girls har aldrig varit värsta favoritserien hos mig, med den är bara så himla *härlig* att titta på. Så mysig och varm serie. Med massa småstadsgull och konstiga karaktärer. Med en massa, massa prat tusen kilometer i timmen, med massa referenser hit och dit och interna skämt. Det är något lugnande med att titta på den här serien. Jag blir mjuk i varenda led och varm i hela kroppen.




Inga kommentarer: