Ett magiskt ögonblick

Idag hände något helt otroligt. Jag skulle gå till min mamma och träffa mina kusiner och fika. Det är en ganska lång promenad dit, kanske en timme. Jag var sen som vanligt eftersom jag är en evig tidsoptimist. Jag hade en halvtimme på mig innan jag var tvungen att gå och jag satt fortfarande och tittade på YouTubevideos. Jag satt i pyjamas och var oduschad. Då ringer min kära bonusfar och säger att han kan hämta mig om tio minuter. TIO minuter! Och åka bil. Då tar det ju fem minuter istället för en timme att komma hem till mamma. Det skulle ju vara fantastiskt skönt att åka bil. Men jag hade ju räknad med en halvtimma innan det var dags att gå och då var det ändå tajt. Men jag gav mig tusan på att klara det. Jag sade ja, slängde telefonen i fåtöljen och kastade mig in i duschen. Jag tvättade håret på en minut, tvålade in mig och spolade av allt i rekordfart. Sedan kastade jag på mig kläder, blåste håret, sminkade mig, kom ihåg bullarna och hunden och drog på mig jackan och for ut genom dörren och ned för trappan. Och jag klarade det! Kanske inte på 10 minuter men i alla fall på 13. TRETTON minuter från noll till hundra. Från oduschad med flottigt hår till nyduschad och fräsch. Och jag brukar vara megalångsam. Jag tycker om att ta det lugnt. Jag stressar inte. Men ändå så hann jag. Jag kände mig som en olympisk vinnare. Så himla bäst. Ett magiskt ögonblick.