Efter förlossningen, när jag låg med benen i vädret och var med om den angenäma upplevelsen att få halva slidan reparerad med nål och tråd, sade läkaren som satt och sydde att stygnen försvinner av sig själva. Jag minns att jag inte var helt med i situationen på grund av total utmattning, så jag frågade en gång till för att verkligen vara säker. Japp, stygnen skulle försvinna av sig själva. Toppen, tänkte jag. Vilka bra grejer det finns nu för tiden.
Jag tänkte dock inte särskilt mycket på av "försvinner av sig själva" innebär. Jag gissade att de typ skulle brytas ned av kroppen och försvinna. Jag blev varse om vad som kan hända med stygnen häromdagen när jag varit på toaletten. De trillade liksom ut. Stygnen. Jag torkade mig med toalettpapper efter att ha kissat och där på pappret var något grått och konstigt. Något som jag definitivt aldrig tidigare sett på ett toalettpapper som varit i mitt underliv. Det var ett stygn! Tjock tråd! Rena repet! Med en knut bevarad! Som funnit i mig i flera veckor. Och som jag nu liksom torkade ut. Sen det första stygnet uppenbarade sig, har fler och fler kommit ut. Jag blir alltid lika förvånad. Det är en sån himla konstig grej!
Och jag fattar inte varför ingen bara kunde säga nåt? "Stygnen kan komma att följa med ut när du kissar eller kanske med pappret när du torkar dig". Så himla svårt är det inte. Det känns ju som om det måste vara fler som blir lite småchockade av detta. Eller? Är det bara jag som inte fattade att de liksom kunde komma ut från slidan också? Det kanske är självklart? Men jag har liksom aldrig blivit sydd förr. Min erfarenhet är minimal.
(Överlag tycker jag brist på information är ganska typiskt i och med graviditeter och förlossningar. Det är ofta jag hör om folk som blir överraskade eller chockade eller förvånande över saker som sker som de aldrig någonsin hade hört talas om. Det kan vara allt från stora viktiga saker, till små petitesser som suturer som dyker upp vid toalettbesök.)
5 kommentarer:
Åh, det där minns jag! Mina stygn började trilla av efter bara några dagar och jag tyckte det var konstigt. Frågade sköterskan på bvc, men hon sa att det var normalt. Men ja, håller med om att det är en jävla brist på information. Jag blev liksom sydd i 2h och läkaren som sydde berättade ingenting om vad det var som hade gått sönder i mig! Hade ju varit kul att veta liksom...
Haha, okej, tack, nu vet jag vad jag har att vänta! Jag minns också att de sa att stygnen försvinner av sig själva och trots att jag har blivit sydd förr (men i munnen) tänkte jag att de tas upp av kroppen. Typ. Oh well. De kanske kommer ut på toapappret någon dag, jag väntar med spänning!
Men herrigud, tackade infon! Trodde också mina skulle "försvinna". Inte hamna på toapappret.
Fifi: Ibland känns det som att vad man än frågar så får man svaret "det är normalt, det ska vara så...".
När läkaren sydde mig så sade jag nåt om att jag gärna skulle vilja se vad hon gjorde. Och hon ba "NÄÄ, det vill du faktiskt inte, tro mig". Vilket säkert iofs stämmer då det säkerligen var blodigt och trasigt och svullet och så där, men det är så svårt att föreställa sig vad som brustit och hur det faktiskt ser ut. Att någonting gått sönder I MIN SLIDA är en sån konstig tanke som jag tycker är svår att förhålla mig till....
Johanna: haha, varsågod för spänning! :) :)
Anonym: det kanske de gör också, vem vet! :)
Jag fick sy två stygn i vaginalbotten och fem stygn på en blygdläpp under min första förlossning och jag såg aldrig några stygn trilla bort?! Nu känner jag mig snuvad på konfekten haha. Plockade bort stygn på Frank en gång dock, det var coolt. 😉 Under min andra förlossning behövde jag inte sy någonting, det var himla gött att slippa!
Skicka en kommentar