Om att tacka nej när en blir uppbjuden

Nåt jag gjort de senaste två veckorna är att hänga i bebisbubblan, amma och kolla på Downton Abbey (jag återkommer om hur sjukt bra det är!!). På Downton är de ju väldigt tjusiga och traditionsenliga och jag mindes en grej när jag satt och tittade på Lady Mary och gänget när de dansade styrdans.

En gång när jag gick i typ femman, på mellanstadiet, så var det skoldisco i aulan en fredagskväll och jag var där och hade trevligt som en bör. En kille, som jag inte gillade något särskilt, bjöd upp mig att dansa. Jag tyckte ärligt att han var ganska tråkig, en sån där högljudd och "rolig" kille som hörs och syns hela tiden. Han var ingen jag direkt umgicks med och jag vet ärligt inte varför han bjöd upp mig. Han kanske bara ville vara snäll, eller så ville han bara dansa med vem som helst, eller så var det ett vad han förlorade. Jag vet inte. I vart fall så tackade jag nej. Jag ville inte dansa och var tydligt med det. Det bröt kanske mot etikettregler men detta var ju på 90-talet och inte 20-talet så jag tänkte att det nog var okej.

När vi var i skolan på måndagen så döm om min förvåning när läraren (!) helt öppet i klassrummet frågade vad vi gjort i helgen och tog upp att han hade hört att jag varit elak mot den här killen när jag tackade nej till att dansa. Han bannade mig och sade att så gör en inte, det är inte schysst att tacka nej till karlar som bjuder upp en! Han sade att en ska alltid tacka Ja om en har turen att bli uppbjuden.

Gud, som jag skämdes. Och kände att jag gjort fel. Jag kände att jag var elak och dum och att jag hade felat. Att det var jag som gjort nåt som en inte borde göra. Och nu när jag tänker på det kan jag bli så ledsen. För det är ta mig fan läraren som har gjort fel. Han borde överhuvudtaget inte sagt något och han borde definitivt inte sagt att det var förbjudet att tacka nej när en blir uppbjuden att dansa. Vilken fullkomligt sjuk sak att lära ett barn.

Barn, och allra särskilt flickor, ska uppmuntras att säga nej. Särskilt när något känns fel eller när något skaver. När en känner innerst inne att en inte vill. Då är det bara bra och sunt att säga nej. Typ som när en töntig kille bjuder upp en och en verkligen inte känner för att dansa.