En liten lista om 2016

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Födde barn!!! (Detta kommer vara temat på den här listan, kan jag lova!). Men också tog studieuppehåll (så sjukt olikt mig att avbryta saker). Det känns jättekonstig att min klass liksom fortsatt utan mig och att de snart är färdiga medan jag bara går hemma. Men så föll sig livet. Var gäst på en nära väns bröllop (sjukt vuxen grej som jag aldrig gjort innan!). Jag har satt min första pvk, och tagit venprov, och satt kateter på en riktig människa (och det gick bra!). Jag har fått massa fint på posten av fina personer på Instagram. Jag har sett sälar ligga och sola på en klippa. Jag har satt upp två olika porträtt av mig själv på väggen (varav ett är ett fantastiskt familjeporträtt som vi fick i julklapp!). Jag har dansat på Instagram i vecka 40. Jag har haft praktik på sjukhuset i 10 veckor under slutet på en graviditet. Jag har sett fyren vid Ölands norra udde. Jag har åkt i glashissen på Scandic Triangeln i Malmö. Fyllt 30 (!). Firat mors dag och varit en mor. Badat i ett kalkbrott. Sett kungafamiljen!! Och bytt namn - höll på att glömma den! 

Har du några nyårslöften?
Som varje år har jag löftet att bli lite modigare. Det går bättre och bättre, men det finns alltid mer att kämpa med. Jag har även lovat mig själv att sluta hålla in magen. Bara släppa ut den och låta den vara. 

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja! För första gången får jag svara ja på den frågan! Det har fötts massa barn i min närhet! Hurra för det! Två av mina fina klasskompisar har fått barn, min svägerska har fått barn, min syster har fått barn och i och med att jag själv har fått barn så har jag en del nya sk mammakompisar som givetvis också har fått barn i år. Ballt! Bebisar överallt! 

Vilka länder besökte du?
Jag stannade troget i Sverige. Har dock varit i Malmö, på Öland, i Norrköping, Jönköping, på ett slott utanför Gnesta, i Ullared och lite andra ställen. Visserligen i Sverige, men jag har inte varit fastbunden hemma, vilket ju är ganska najs. 

Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas?
23 april. Minns hela det dygnet så fruktansvärt väl. Bästa lördagen i mitt liv, helt klart. 

Vad var din största framgång 2016?
BLEV MAMMA! FÖDDE UT EN MÄNNISKA UR MIN KROPP!

Största misstaget?
Never a failure, always a lesson, säger Rihanna och jag är benägen att hålla med. Jag har inte direkt gjort några stora misstag. Och det är en ju tacksam för. 

Bästa köpet?

Ny soffa! Det var så himla fantastiskt att få en större soffa där alla får plats (alltså jag och Daniel). En soffa där jag kan sitta och amma och bre ut mig och Daniel fortfarande får plats att ligga ned, om han vill. Och Blixten får plats att gosa ned sig, också. 

Vad spenderade du mest pengar på?
Typ blöjor, I guess. Har aldrig köpt en blöja tidigare i mitt liv och nu ba köpt ungefär hundratusen. 

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja, jättemycket såklart! Allt med Folke. Jag har varit så där alldeles larvigt överlycklig stora delar av detta år. Varje liten grej han gör är ju liksom SUPERGULLIGT! 

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2016?
Jag lyssnar inte på mycket musik i vanliga fall, men detta år är nog mitt musiklyssnande  rekordlågt. Dock kommer jag alltid minnas Brinner in the shit av Håkan som jag dansade till (och gjorde en liten dansvideo till insta) timmarna innan värkarna började. Då, när jag dansade runt i vecka 40 (39+1) så hade jag ju ingen aning om att det var min sista kväll som gravid. En har ju BF som ett mål och jag var ganska säker på att gå över (pga ALLA säker att en gör det) men så kom han innan och det var så himla perfekt. Och just det: Hands to myself också, med Selena Gomez! 

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
GLADARE (och tröttare!)

Vad önskar du att du gjort mer?
Filmat! Jag skulle vilja ha mycket mer med Smulan på film. Jag tänkte på det häromdagen när jag kollade på ett gäng dokumentärer och det alltid är en massa typ "hemvideos" med för att visa hur personerna var typ och om en skulle göra en dokumentär om mig och mitt liv (varför en nu skulle vilja göra det?) så finns det typ inget filmat. Och det skulle vara så kul också att kunna visa Folke när han blir större. Liksom sitta och titta på film från hans första år. 

Favoritprogram på TV?
Inte på tv direkt, men typ Netflix och sånt: Downton Abbey!! Satt som fastklistrad framför detta när Smulan var alldeles nyfödd. Klämde alla säsonger i rekordfart. SÅ SJUKT BRA. Tredje säsongen av The Fall. Stranger Things var ju bra också. Och Love. Nu i slutet av året kom ju Skam upp som en stark favvo!

Vad gjorde du på din födelsedag 2016?

Jag firade med fika för släkt och familj och vi åt tårta och fikabröd och grejer som hör till. Och sen firade jag och Daniel genom att åka till Malmö en helg och ha det bra. 

Hur skulle du beskriva din stil år 2016?
De första fyra månaderna på året var stilen extremt begränsad pga jättemage. Jag bodde i mina graviditetsjeans och i tajts och två randiga gravidtröjor. Randiga tröjor är ju dock ganska fint, så jag var nöjd. Hade även fått en kasse kläder av mamma, som jag använde. Sen när bebisen väl var på utsidan, så var jag tvungen att amningsanpassa allt. Överlag har jag haft lite svårt med stilen i år, på grund av dessa omständigheter. Ett tag kändes det som om jag ALDRIG skulle kunna klä mig som jag ville, men det släppte efter ett tag. Ju mer van jag blev med amningen, ju lättare var det att bara skita i allt och klä mig som jag vill och dra upp eller dra ned och visa allt men vem fan bryr sig. Typ så. 

Jag har fyllt i den här listan tidigare år också: här är 2015, 2014, 2013, 2012 och 2011. 

Två bilder från juldagen

Juldagen firades med jullunch hemma hos min farmor (exakt som varje år) och julmiddag hos Daniel föräldrar (som varje år, typ). Det är mysigt att göra saker som en alltid gör. FAST I ÅR VAR JU ALLT NYTT I OCH MED ATT DET VAR FOLKES FÖRSTA GÅNG!

Smulan firade juldag i dinosaurieslips och skjorta och var urstilig!

Julafton!

Folkes allra första julafton och min första julafton som någons mamma firades hemma hos oss. För första gången i mitt och Daniels gemensamma liv så firade vi julafton i vårt hem. Vi brukar alltid fara och flänga runt på julafton, men i år var vi hemma hela dagen. Och släkten kom till oss!
(Varning för bebisbilder!!)

Först mitt på dagen kom Tubbe och Matilda. Tubbe är Folkes kusin och polare.

De var finklädda och juliga.

Vi försökte oss på en gruppbild, men det var dömt att misslyckas med två vilda bebisar.

Men jag var ju gullig i volangblus i alla fall. Skit i kidsen, liksom, kolla morsan!

Vi fikade och min mormor och morfar kom förbi och min mamma och Göran och så delade vi ut paket och så kom min pappa och min lillebror och Daniels föräldrar och så var vi ett helt julgäng. Några for vidare till andra firanden, och vi blev åtta vuxna kvar som åt middag hemma hos oss.

Men först var det paketöppning och sånt där! Folke höll med alla bebisar nånsin - pappret är roligast!

Precis som väntat fick Folke många julklappar och jag är himla tacksam för allt. Extra kul var det att han fick lite leksaker, eftersom han i princip inte hade några innan, förutom bitleksaker och skallror typ.

Efter en lång paketutdelning så var det tid för julbord och det var gött med massa mat och sen var det dags för folk att gå hem, för Daniel skulle åka och jobba natt och jag och Folke var helt slut efter en dags julfirande.

Sex efter bebis

Håll i hatten, nu ska vi snacka sex, tänkte jag. Mer precist: sex efter bebis. 

Jag och Daniel konstaterade ganska nyligen bägge två att vi har bättre sex nu än innan bebis. Och det kanske kan låta konstigt? Jag vet inte, men för oss så var det så himla mycket stress innan. 

Innan jag blev gravid så var ju det allt vi tänkte på. I flera år har sex i princip bara handlat om fortplantning för oss. Det har varit ägglossningstester och specifika dagar och "nu bara MÅSTE det bli en bebis". Vi ville och hoppades och önskade så mycket, att sexet blev mer ett arbete än njutning. Det var totalt målfokuserat. Vilket faktiskt inte är så himla roligt. Och vi hade massa sex. Hela tiden! Liksom för att maximera. Vi försökte i tre år innan Smulan blev till. Det var tre stressiga, kämpiga år. Efter det kunde vi slappna av på ett helt annat sätt. Och sen skulle ju den där bebisen ut. Och efter en förlossning kan hela kroppen och sinnet vara lite skakat. Eller mycket skakat. Eller helt jäkla skadat och totalt söndrigt. Kroppen, med underlivet i fokus, kan må och kännas på massor av olika sätt efter en förlossning. En kan bli snittad och då har en ett operationssår att läka också. En råka ut för olika grader av bristningar. Och mycket annat. Kroppen som genomgått en förlossning måste få vila. Och själen måste få vila. Hur länge är upp till var och en. Men efter ett tag så kommer ofta tanken på sex upp. Kanske är det en själv som tar upp det, kanske är det en partner. Partnern, dvs den som inte genomgått en förlossning, har ganska lite att säga om sex och när det är dags att börja ha sex igen. Kan jag tycka. Typ ingenting alls. Det är aldrig nånsin okej för partners att pressa eller stressa eller tjata eller på olika sätt tvinga. Aldrig nånsin! De kan vara jättekåta och sugna på sex men det är inte okej någonstans att pressa. De ska stötta och peppa. Och, om/när det är dags, ska de göra allt för att underlätta. Vissa som genomgått en förlossning vill ha sex mycket snart efteråt. Andra vill vänta länge, flera månader, kanske år. Det är okej. Alla är olika och allt är okej. Det är bara en själv som vet vad som känns rätt. 

En har ju nyss blivit förälder till en ny liten person, med allt vad det innebär. Det känns som att eftersom vi pratar om detta så sällan, så är det svårt att veta vad som är "normalt". Hur andra gör och vad andra går igenom. Därför är det så viktigt att prata mer, tänker jag. Det är bara en själv som kan bestämma och känna efter vad som känns rätt. I början efter att Smulan var född fanns inte en tanke på sex hos mig. Totalt noll. Det fanns liksom inte ens på kartan. Min kropp var mörbultad, totalt överkörd och mitt hjärta var överfullt av kärlek för min lilla bebis. Det tog ungefär 11 veckor tror jag, sen blev jag sugen. Bara sådär, mitt på blanka eftermiddagen en dag i juli. Barnet sov i vagnen och vi passade på. Och det var supernervöst (pga allt det nere var ju liksom förändrat!) och supernajs på samma gång. Då hade jag gått från att inte vilja alls, till att ha massor av lust. Just då. Det gick jättebra och kändes som förr, så att säga, vilket var skönt (hehe). Det finns nog inget som är normalt vad gäller att ha sex första gången efter att bebis anlänt. Och en får ju inte glömma att sex är ett stort område med massor av olika aktiviteter, långt mycket mer än bara omslutande sex. Kanske en har lust att göra vissa saker, men inte andra. Gör de grejerna! Smek, slicka, känn. Prova dig fram! Börja på egen hand! Känn efter. Undersök. Ta det försiktigt, om det är det som känns rätt. Eller kör ba pang på rödbetan, om det känns bättre! Att inte vilja alls, över huvud taget, är också helt okej. Eller hur? En har genomgått något stort och omvälvande, på många olika sätt. Sex kan vara det absolut sista en vill tänka på. Att prata igenom innan och efteråt känns som en mycket viktig grej, tänker jag. Jag och Daniel har pratat mycket om hur vi vill ha det och inte ha det och vad vi vill göra nu och vad som känns bra. Vi är båda överens om att det är lite roligare nu. Svårare att hitta tid, helt klart. Men roligare när det väl är dags. Mer lustfyllt. Vi samsover hela familjen, så i sängen på kvällen har inte fungerat för oss. Vi har hittat andra tillfällen och andra tider och haft kul under tiden. Och det är väl det viktigaste ändå. Att ha lite sköj. 

Den 26e december

God jul, kära bloggläsare! (Är ni några kvar?)

Idag är det annandag jul och jag har firat min första jul som mamma. Det är ju ganska fantastiskt bara det. Helt plötsligt är jag den vuxna, som ska styra lite (tur att Daniel ansvarade för maten!) och som öppnar paket åt barnet istället för sig själv. Det har känts alldeles underbart.

Nu ligger Folke på golvet och tuggar på en träkloss. Jag satte på Kungens jultal på Svtplay så han skulle ha nåt att titta på. Det är ju viktigt med kultur och sånt där va.

Jag känner mig lite överkörd av trötthet men jag dricker i alla fall kaffe ur en EPISK mugg! Lil' Sebastian!!! Jag fick den i julklapp av Daniel och ÄLSKAR DEN. Och inte bara är den sjukt snygg, den är också väldigt skön att håla och dricka ur.

Idag vaknade jag upp till nyheten att George Michael dött (inte helt sant, jag såg det mitt i natten när Folke försökte amma och andas genom snorig näsa). Det är alltid en lite konstig känsla när kändisar dör. Jag är inget George Michael-fan, men detta är ju Last Christmas-tider så dessa veckor har jag ju hört hans röst flera gånger per dag. Att dö när en bara är 53 år är så himla sorgligt. 2016 slog till igen, liksom.

Folke 8 månader!

Idag är det dagen före självaste julafton och idag har Folke funnits i världen i prick åtta månader. Hurra! Den senaste tiden, typ bara den senaste veckan känns det som, har han blivit så mycket större. Det känns som hans värld har växt. Han har tyvärr sovit ganska kasst, men det hör väl till ibland. Tänk bara hur mycket som händer i en sån där liten kropp. Världens bästa lilla kropp.



Han har fått framtänder (dödligt gulligt!!), så totalt har han fyra små tänder nu. Som är sylvassa om han bits. Vilket är ganska oskönt när det råkar vara i min bröstvårta. Han har blivit mycket stabilare och kan stå upp lite mot saker, typ soffan, om en ställer honom där. Han tar sig runt lite genom att rulla. Det ser helknäppt ut men han har blivit lite rörligare i alla fall. Han har världens längsta händer och armar som vill åt ALLT SOM FINNS. Typisk bebisgrej att inte låta något vara ifred. Vi borde ha babysäkrat hela huset, men det har vi såklart inte gjort (va är jag, proffsförälder eller? Alldeles för dåligt betalt för det!).

Smulan älskar fortfarande att bada och har bytt babysimbassängen mot badbaljan här hemma.

Prick idag ser han ut så här:

Eller, ja, så här såg han ut i morse när han var klädd i sin pandapyjamas.

Utlåtande: GULL!!!

Bärsele och tjocka bebisarmar

Jag dör lite av den här bilden på Folke. 

Mitt lilla hjärtegull! De där gosiga armarna alltså! 

Och bärselen är verkligen bästa grejen när han är lite trött eller ledsen eller vill gosa och vara nära, eller om vi helt enkelt ska iväg någonstans. Jag blir mer och mer förtjust i den hela tiden. Jag använder den i princip varje dag. Ett av de bästa köp jag gjort till barnet. Eller ja, till mig :) :) 

(Jag ville förövrigt skriva "selet" däruppe och inte "selen", men det blev rödmarkerat som fel. Hur kan det vara så, när det låter så rätt?)  

Granen äro klädd!

I fredags klädde vi granen! Jag var så himla peppad på detta. Jag älskar julgranar och vi har inte haft någon på många år. Men nu står den alldeles välklädd och findoftade i vårt vardagsrum. Jag är himla nöjd. Vi hade redan en massa kulor och glitter och grejer, som Daniel letade fram ur nån låde i förrådet. Julgransljusen hittade vi dock inte (var i himmelen kan de vara?) men jag hittade ljusslingor som vi köpte som dekoration till nyårsafton förra året, så de åkte upp i granen. Det duger!



Mängden julklappar under granen är ganska enorm i år. Vi ska fira jul med våra familjer hemma hos oss i år och vi har köpt minst ett paket till varje person som ska vara hemma hos oss. För det känns fint. Att alla ska få något. Även om det är något litet. Och sen är det ju tre helt nya människor/bebisar i min och Daniels familjer i år. Vår egen Smula, och två nya, små kusiner. Och som grädde på moset, eftersom att jag och Daniel ÄLSKAR att köpa julklappar så har vi köpt typ två paket var till våra närmsta kompisar. För det är ju så himla roligt!! Jag är typ mer peppad på att se folk öppna våra paket, än att få mina egna.



Kolla gullfamiljen nedan:

Fråga inte varför alla soffdynorna ligger i en soffa eller varför det ligger en rulle elkabel på vardagsrumsbordet. Vi städar till jul. Tills dess får stöket vara.

Drittsekk!

Jag är så glad att Skam har kommit in i mitt liv. Jag har slukat alla tre säsongerna och älskar det. Såklart. Så himla bra serie! Och jag vill givetvis prata norska HELA TIDEN. Enda rimliga reaktionen!

Första säsongen handlar om Eva och andra säsongen om Noora och bägge de säsongerna har mycket av tjejgänget med. Älskar det gänget!! Tredje säsongen handlar om Isak, som också är med i säsong ett och två, men inte lika mycket. Isak-säsongen är DÖBRA även fast jag först ba Nej, var är tjejerna?! :( Men sen vart det: :D !

Årets ord är förövrigt Drittsekk! Det kom in i mitt liv sent på året, men vinner ändå alla kategorier pga BÄST.

KROPPEN DIN TRENGER POTET! Livsvisdom! Potatis är livet och kroppen behöver det!

Det är svårt att skriva om Skam utan att spoila (och jag är kungen av spoilers!) så jag får väl sluta här. Se serien bara! Så kan vi diskutera i smågrupper sen. 

Detta ständiga jämförande

Jag är så himla trött på jämförelse mellan barn. Och mellan förlossningar (men mer om just det en annan gång). Ibland känns det som om jag svämmar över i "mitt barn väger så här mycket" och "mitt barn är så här lång". Alla är så himla snabba att berätta när deras unge kan le, eller sitta eller stå eller gå eller äter vanlig mat eller helammas, osv i all oändlighet. Är det inte så jävulskt tröttsamt? Och som om det är nåt en kan påverka? Oftast är det ju inte alls det. Eller så har en varit tvungen att göra på ett eller annat sätt. Eller så gjorde en ett val. Till exempel vad gäller amning och flaskmatning. Vissa nästan skryter om hur de helammar och det barnet har minsann aldrig nånsin haft något annat i sin mun förutom bröstmjölk. Och det väger redan 10 kg. Eller nåt. Som om det barnet eller de föräldrarna skulle vara bättre än någon annan förälder? Som kanske delammar eller ger ersättning eller ger barnet gröt varje morgon (kanske till och med farlig industrigröt!) eller vad vet jag. Så fruktansvärt mycket jämförelser som egentligen bara går ut på att trycka ned någon annan. Mena att en själv är lite bättre. Men är vi alla inte egentligen bättre än så? Är det inte så himla mycket mer givande om vi skulle stötta varandra lite mer? Hjälpa till? Bygga upp varandra. Vad fint det vore. 

Jag förstår att det är intressant att prata om sina bebisar (jag tycker också det är SVININTRESSANT) men detta eviga jämförande, alltså. Som om nåt är bättre än det andra. Jag är gärna utan det. 

Julkalas och en envis hosta

Idag är det Lucia, men igår var vi på julfest på öppna förskolan. Folke var ursöt i julkläder (ALLA BARN VAR SÅ SJUKT GULLIGA!) men han fick kämpa lite med julstämningen på slutet. Jag tycker den här bilden fångar julen, på nåt sätt. Det är mycket känslor överlag. En får kämpa, helt enkelt. Jag känner igen mig i hans känsla. Ibland blir allt bara för mycket.

Smulans outfit är förövrigt julkläder som jag bar en jul när jag var liten. Sånt är fint. Att se sitt barn i sina egna gamla kläder. Fast i och för sig är det väl finare för typ morsan. Alltså min morsa. Jag minns ju knappast de där kläderna, om en säger så.

Den senaste tiden har Folke haft en sånt himla hosta som kommer och går. Det låter som att slem samlas i halsen och så måste han hosta, hosta, hosta loss det. Tyvärr leder hostningarna till stora kräkningar, i försök att få bort slemmet. Det är ju visserligen bra, alltså att det försvinner, men jag tycker så synd om honom när han kräks sådär. Han ser så ynklig ut. Han är ingen kräksbebis i vanliga fall, så jag är liksom inte van riktigt. Häromdagen kräktes han ner sig själv och hela nestet, så han fick gå upp, fast det var sent på kvällen och ta ett bad. Han älskar att bada, men eftersom vi har babysim en gång i veckan och hemma är det lättare att duscha, så var det superlänge sedan han använde badbaljan. Men det gjorde vi alltså för att tvätta bort kräks. Han fick leksaker i baljan och såg så himla nöjd och chill ut. Min lilla säl. Sen var han helt övertrött, för det var ju långt efter hans vanliga sovtid, så han fick ligga på Daniel ett tag i soffan och titta på Babblarna för första gången (det var ju ett lagom knarkigt program).  Han var mycket fascinerad. Folke alltså. Eller ja, Daniel med, för den delen.

En helg i Malmö!

I fredags, för en vecka sen, så for jag och Daniel och Folke till Malmö. Jag och Daniel är bägge kära i denna fantastiska stad och väldigt nostalgiska till den, då vi bodde där för några år sedan.

Vi tog tåget ner och jag var nervös både för den långa resan och för att få med allt bagage med vagn och allt. Alltså, jag var nervös för att resa med en bebis, inte för själva tåget. Att åka tåg har jag gjort innan. Det gick faktiskt himla bra ändå. Vagnen och resväskan fick plats i vår vagn, på snabbtåget från Linköping, det vill säga vårt andra tåg för dagen, efter bytet. Smulan röjde och blev sen lite trött. En trött bebis är inte jättekul att ha och göra med, men det fungerade helt okej och sedan somnade han. Det var skönt. För honom och för oss vuxna. Jag var hela tiden mycket medveten om att han lät och att ljud är störande för de andra resenärerna. Inte för att någon sade något eller så, men oftast vill en ju åka tåg i lugn och ro. Vi kom inte hela vägen fram, men vi kom till Lund. Och det är ju ungefär så nära en kan komma utan att vara framme. Alla tåg mellan Lund och Malml var inställda på grund av en påkörningsolycka (som sedan visade sig vara en fasan). Vi tog en buss från Lund och blev två timmar sena till Malmö, men vad gör det när en inte har några tider att passa.

Jag varnar redan nu för många utsiktsbilder. Vi bodde på 18e våningen och är det nåt jag gillar så är det utsikt. Titta vad fint bara:

Jag fick äntligen åka i glashissen, som jag suktat efter i många år. Det var kul! Första gången fick jag lite panik på höjden, men sedan gick det bättre. En såg hela Malmö och halva Köpenhamn. Typ.

När vi hade installerat oss, så gick vi och åt kanske världens tidigaste middag. Jag googlade upp nåt italienskt ställe vid Malmö Opera som sades vara "familjevänligt" (japp, jag är den personen) och när vi kom dit så fick jag rejäla flashbacks att jag varit där tidigare. Jag mindes att maten var svingod och det var den den här gången också.



Efter maten gick vi på stan och inhandlade nödvändigheter, så som godis och Lush-produkter, och tyckte allt var supermys och juligt. Vi handlade efterrätt från ett litet julmarknadsstånd och Folke sov i vagnen.

Vi tillbringade kvällen på vårt enorma hotellrum med att bada i bubbelbadkar hela familjen samt titta på På Spåret (typ första gången jag och Daniel sett det).  Det var så himla mysigt att bada med Folke! Vi gör det ju visserligen på babysimmet, men det är ju i en stor bassäng och inte samma sak som att vara i ett badkar (som i och för sig var stor som en liten pool).



På lördagen åt vi mängder med hotellfrukost (som en bör) (pannkakor med Nutella!!) och tog en lång promenad till vår gamla lägenhet på Kirseberg för att götta oss i nostalgi. Vi har varit i Malmö flera gånger per år sen vi flyttade, men aldrig tagit oss tiden att gå till Kirseberg, så det var jättekul att vara tillbaka och se hur det förändrats, och hur det inte förändrats.



Och sen gick vi på stan och så där och åt god lunch och jag shoppade en hellång randig klänning som är fruktansvärt amningsopraktisk, men himla snygg. På kvällen hade jag dock på mig ett annat randigt plagg (älskar randigt!) och en svart kjol. Vi var nämligen bjudna på kalas! Hemma hos Emelie! Tillsammans med Jessica och Josefin! Folk jag träffat via bloggar och Instagram och det är ju himla ballt om jag får säga det själv.

Brudarna!!! Och barn och killar, som också fick vara med!



Det var himla roligt att träffa dom igen och det kändes extra kul att vara hemma hos Emelie. Det blir liksom så hemtrevligt och hemmafestligt, och vem älskar inte hemmafest?

Vi stannade kvar till jättesent (för att vara oss) och promenerade sen genom stan till hotellet. Och åkte upp i den där tjusiga glashissen och såg ut över nattmalmö och tyckte livet var ganska najs. Sen somnade vi och sov till nio (9!!!!!) och blev nästan stressiga till frukost och för att checka ut. Men vi hann med att bada i jacuzzin en sista gång, såklart! 

Sen väntade världens längsta tågresa hem med icke-snabbtåg och utan förbokade platsbiljetter. Jag var två sekunder från att freaka ut totalt pga klarar inte att resa med bebis utan platsbiljetter med jag hetsringde kundtjänst och bönade om platsbiljetter så det löste sig till slut. Mådde dock lite dåligt hela resan då allt vårt bagage var i vagn fyra och vi var i vagn åtta, och då hade jag ju noll koll, men det gick bra. Folke skötte sig utmärkt och det var skönt att han var glad typ hela tiden. Han hittade bland annat en stor dalmatiner som satt två rader bakom oss och var jätterolig att titta på. 

Sammanfattat: BRA HELG. Jag älskar att åka på små weekend-resor med Daniel. Vi har alltid så himla roligt ihop! Och det var dömysigt att ha med Folke i Malmö.