I söndags kalasade vi till det med namngivning för Folke. Ett dop var inte att tänka på för mig och Daniel, då vi typ är så långt ifrån kristna en kan vara och absolut inte medlemmar i Svenska kyrkan. Men vi älskar alla tillfällen att fira, så ett namnkalas kändes som en toppengrej. Lite som ett välkommen-till-världen, kolla-här-är-vårt-barn-kalas!
När vi väl började planera så kändes en söndag i början på september som en bra tid. Vi bestämde oss för att bjuda på tårtfika och kalasa på eftermiddagen. Vi hade tur i och med att det var värsta sommarvärmen, så vi kunde vara utomhus på vår baksida.
Vi kände att vi ville ha någon typ av "ceremoni" men det var lite klurigt att lista ut hur vi ville göra. Det blev så att vi samlade alla på altanen på baksidan och så gick vi ut ur en sidodörr med barnet i högsta hugg till tonerna av Circle of Life. Alla som har sett
Modern Family vet att detta är bästa sättet att presentera ett barn på. Samt, ja asså,
Lejonkungen.
Folke bar en klänning sydd av min svärmors farmor, det vill säga Folkes farmors farmor. Totalt hade ytterligare fem av gästerna också burit klänningen, när de var bebisar, på sina egna dop. Det kändes så himla mysigt att de hade den traditionen i Daniels släkt, det var därför vi valde att använda en urtjusig dopklänning, utan att ha ett faktiskt dop. Nu är det en namnkalasklänning! Han var så jävulskt gullig i den där klänningen. Som en go liten gräddbakelse.
I alla fall, så när vi väl stod där framför tjugotalet gäster så berättade vi om Folkes alla förnamn (Paul Folke Smulan) och hur det kom sig att vi valde de namnen och vad de betyder för oss och sånt där. Och så berättade vi även om efternamnet, som ju är en
liten härva i sig. Vi berättade om klänningen han bar och dens historia. Till exempel så är den extra mysig för att namnen på alla som burit den är broderade i tyllen och kvar som ett minne i klänningen för alltid.
Vi hade valt två faddrar till Folke så vi presenterade dom för alla gästerna och de fick komma fram och så fick de varsitt fadderbrev som vi knåpat ihop där det stod beskrivet varför vi valt just dom till faddrar och vad det uppdraget innebär. Det kändes som en himla fin grej för Folke att ha två personer i sitt liv som kan finnas där lite extra för han skull. Två personer som vi gillar mycket och tror kommer kunna vara ett litet stöd till honom i livet. Vi valde en av våra bästa vänner, David, samt Daniels syster Emelie (asså de tjusiga personerna på bilden ovan). De fick även varsin liten present av oss, ett armband med en berlock på där det var ingraverat "Folke" och hans födelsedatum.
Efter att vi presenterat faddrarna så serverades gästerna ett glas med bubbel och vi skålade och hurrade för Folke. Sedan spelade och sjöng Björkis och Adam Håkan Hellström-låten Valborg, som är den låten som vi spelade för Folke när han låg i magen. Det är liksom "hans" låt. Mer än en tår föll under denna lilla spelning, vill jag lova. Dock ej från mig, jag gjorde allt för att *hålla mig samman*. Mycket bra drag av oss att ha med lite livemusik.
Sen var själva "ceremonin" slut och vi hade som önskan att alla som ville bli fotograferade tillsammans med Folke skulle bli det. Det var många som ville och resten tvingade jag :) :) :). Dessa bilder faller under kategorin Gulliga Att Ha I Framtiden. Folke förhöll sig mycket allvarlig under fotograferingen.
Jag och Folke och min mormor och min mamma (och Blixten!) hamnade på bild tillsammans. Fyra generationer, så att säga. Folke tillsammans med sin mamma och sin mammas mamma och sin mammas mammas mamma. Mycket mammor på samma bild.
Vi och vårat bästisgäng!!
Vi öppnade presenter också och fick massor av fina grejer, bland annat en illustrerad Harry Potter-bok, fina kläder, personliga saker med Folkes namn på, Kommunistiska manifestet, ett set med tallrik och bestick och en hel del till med fina presenter. Så himla mycket fina grejer! Vi kände oss mycket bortskämda. Vi skrev på inbjudan att en fick ta med sig en present om en vill, men att det absolut inte är ett måste. Vi informerade också om att Folke har ett sparkonto som en kunde få sätta in en slant på om en ville och/eller tyckte det var svårt att hitta på en present till en person som är fyra och en halv månad gammal.
Och så var det ju tårtfika också! Vi dukade upp ett bord fullt med fikabröd och tre olika tårtor, med var och ett av hans tre namn på, och så fick gästerna servera sig själva och sitta varhelst de ville.
Det blev ett himla fint namnkalas och jag är så glad att vi valde att göra just så här. Att vara hemma hos oss och göra exakt som vi ville. Hitta på lite själva och bestämma på egen hand vad ett namnkalas innehåller. Det viktigaste var ju att träffa alla och att fira Folke. Att fira att han har kommit till världen och är den fantastiska lilla person som han är.
