Jag var rena vårblomman! Närå, men det var gött att hitta en klänning som passade. De flesta kläder passar inte alls längre. De blir alldeles för korta eller så går de inte att knäppa alls. Men den här passade i alla fall och jag var ytterst tacksam. Att solen sken gjorde bara att den här blommiga sommarklänningen kändes ännu bättre i gråa februari.
Det är nåt med att gå på kalas som gör att det krävs en klänning tycker jag. Eller allra minst en kjol. Jag har nog aldrig gått på ett kalas eller en fest eller ett galej av nåt slag i byxor (kanske för att jag äger väldigt få snygga byxor? Borde kanske satsa mer på byxfronten, för i vanliga fall freaking älskar jag ju byxor). Mycket få gånger har jag kalasat i byxor, i alla fall. Det känns så mycket finare och roligare med klänning eller kjol. Lite uppklätt. Lite ansträngt. Jag vet inte, men jag gillar det. Precis som jag gillar att se andra uppklädda. Det är så himla fint att se folk som jag oftast ser liksom vardagsklädda, att se dom uppklädda. Jag älskar't!
(Angående rubriken så spelar vi Valborg för bebisen i magen varje dag. Det är så himla mysigt och den låten har nu blivit så sammankopplad med den här graviditeten)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar