Hej då, Leslie!

Alltså, sista avsnittet av Parks and Recreation var ju gjort för att vara en riktig mysgråtfest och det var det också. Ändå så där fint som en vill att serier ska sluta. En blick in i framtiden (som hela den här säsongen varit, det har varit en lång epilog). Men det är ganska trevligt att få veta vad som händer med ens favoritkaraktärer. Hur deras liv går vidare, istället för att få ett abrupt slut. Det är fint att få en framtid. En lycklig och ljus framtid!

Jag vet att jag upprepar mig, men Leslie Knope är verkligen den bästa tv-karaktären. Hon är så fin och god och smart och snäll och knäpp och nördig och klok och bra att det knappt är sant. Hon är en fantastiskt vän, som älskar sina vänner något så otroligt, och hon är en så driven och givande person. Hon är inte rädd att göra bort sig eller rädd för att våga. Hon vill massor och vill göra bättre för andra. Hon kämpar! Hon är feminist och politisk och älskar att ge presenter och att äta våfflor. Hon visar känslor, både bra och dåliga. Hon är verkligen min stora idol och det är helt okej att ha en påhittad figur som idol, för Queen Knope är så sjukt fantastisk.

Och ja, jag kommer sakna henne. Det är okej att sakna karaktärer som varit del av ens liv. Jag kommer sakna både henne och hennes calzoneälskande supernörd till man, och Donnas och Toms livsglädje, och Treat Yo Self, och Aprils oförmåga till känslor, och Andys totala gosighet,och Leslies och Anns fina vänskap, och Rons mustasch. Hej då, Leslie! Hej då, Parks and Recreation!