I förrgår var jag och Daniel på BVC med Folke för att få femmånadersvaccin. Vi fick både det - och ett himla konstigt bemötande. Så där att en liksom blir lite lätt chockad i situationen men sen när en kommer hem och tänker igenom det hela så känns det bara så himla fel.
Det var i alla fall så att Folke satt i mitt knä när han skulle få sprutorna. Läkaren gav i ena låret och en sköterska i det andra. Han blev JÄTTELEDSEN och skrek (som bebisar kan bli). Jag tog direkt upp honom för att pussa och krama och trösta. Jag hann ha honom i famnen i kanske 10 sekunder innan läkaren sade lite så där anklagande "Kanske pappa är bättre på att trösta.." Och så liksom styrde de fram Daniel och nästan tvingade Folke i famnen på honom. Och tryckte dit två leksaker.
När Folke var hos Daniel (och fortfarande skrek och grät mängders) så ville jag liksom gå fram och hjälpa till att trösta. Då kom läkaren fram och frågade om hon fick ställa en privat fråga och började fråga om mina byxor och var dom kom från och så vidare. Och hon involverade sköterskan i samtalet och de bägge var helt engagerade i byxorna och de stod framför mig och det kändes som att de blockerade in mig i ett hörn. För att jag inte skulle kunna komma fram till Folke och Daniel.
Allt detta gick ju väldigt fort och det är så himla svårt att reagera i stunden, men när vi var färdiga och gick till bilen så kände vi båda att vi hade varit med om en jättekonstig situation. Vi fortsatte att prata om det hemma på kvällen och blev inte riktigt kloka på vad som hade skett. Jag blev ledsen i efterhand när jag tänker på att läkaren menade att jag var kass på att trösta mitt barn och borde överlåta det till nån annan. Samt antydde att Folke var lite jobbig som grät och skrek. En ba ja, han blev precis huggen i låren med två långa nålar, så ja, han skriker lite. Och gråter. Det är fullt förståeligt. Och jobbar en på BVC borde en vara van med skrikande barn? Nä, han blev inte tyst på en gång när jag tog upp honom men jag skulle gärna vilja få en aningen mer tid på mig att lugna honom.
Sen när han väl hamnade hos Daniel blev jag samtidigt så kluven, för även om jag vill gärna gå fram och hjälpa att trösta så vill jag ju även ge Daniel en chans att göra det, för han är ju jättebra på att trösta. Det kändes lite som att personalen inte ville att jag skulle trösta för typ "mammor är så hysteriska". Men vad vet jag? Det kan ju vara så att vi totalt övertolkar allting och att allt bara var en slump, men jag hade ont i magen när vi gick därifrån.
Det kändes så himla kasst att inte få en chans att trösta honom när han var så ledsen och att få höra att "pappa är nog bättre". Ja, Folkes pappa är jättebra, men det är jag med. Vården har överlag en ganska kass syn på mammor, och ser mammor som hysteriska och överdrivet oroliga. Det finns forskning kring hur mammor och pappor blir bemötta av telefonsjuksköterskor typ 1177. Och i typ alla fallen blir pappor som ringer tagna på mer allvar och får en läkartid till sitt sjuka barn på direkten, medan mammor får rådet att typ ta Alvedon och vänta och se. Är inte det ganska sämst, så säg?
6 kommentarer:
Va?! Fy vilka konstiga grejer att säga och göra. Och taskigt.
Jag tycker du ska ta upp det nästa gång du kommer dit, INTE OK!
Om du inte vågar ta det öga mot öga, skriv ett mejl. Du ska känna dig trygg och hjälpt på BVC, inte motarbetad och ifrågasatt. Vi bytte sköterska med vårt första barn, då hon var så dömande mot mig när jag inte kunde amma. Vi fick en toppe-dam som vi nu även har till barn nr2.
Du vet vad som är bäst för er och Folke!
Så konstigt o obehagligt bemötande!
Jag har ytterligare en tolkning av situationen o det är att de genom att blocka dig även ville testa din man om han "kan" trösta och om du låter honom. Vi ( jag o min man ) fick fan gråten i halsen när vi läste detta.. Väntar första barnet inom några veckor & fasar lite över att andra människor ska in i ens liv fr.o.m. nu o ta sig rätten att tycka om ens föräldraskap/amning etc. Och därmed göra en osäker/ tvivla på sin förmåga. Hur lätt är det att stå på sig i alla situationer när något händer för första gången?
Du/ni verkar vara så himla fina, bra & vettiga föräldrar! Kanske kan ni byta BVC, eller sköterska, sådant bemötande ska man inte behöva stå ut med.
Och TACK för att du delar med dig av ert liv, peppen på bebislivet ökar för varje inlägg <3.
Karin: eller hur! Så skönt att det är fler som tycker det, då var jag inte tokig som kände så!
Anonym1: Tack för stöd! Som tur var var detta inte "vår" sköterska, utan en som bara hjälper läkaren med vaccinationer osv, så de två träffar vi ju inte så ofta. Den sköterska som vi träffar regelbundet verkar vara bra!
Anonym2: din tolkning kan säkert stämma, så himla knäpp situation! Och vilket förlegat tänk från deras sida! Detta var som tur var inte vår vanliga sköterska, utan nån som bara hoppar in och hjälper läkaren. Våran som vi träffar regelbundet verkar bra. Ska fundera på om jag orkar ta upp detta med henne. Tack för stöd!
Vilken konstig situation. Förstår att ni reagerar. Angående skillnad mellan mammor och pappor i vården tycker jag snarare att min man blir nervärderad. Det är liksom bara jag som duger. Vad olika det kan vara.
vaaaaa?! Herregud så underligt bemötande! Känns ju ändå rimligast att föräldern som spenderar mest tid med barnet och är (ja, det blir ju så) bättre på att trösta är den som tröstar. Superkonstigt gjort av dem. Dessutom gör ju ett sådant bemötande att situationen blir stressad och det tröstar verkligen inga barn. Jag höll i vår lilla när hon fick femmånadersvaccinen och det var ju bara naturligt att det var jag som tröstade henne när hon var ledsen. Även om hennes pappa var med.
men ja, amen på det sista. Jag brukar låta min sambo boka läkartider till mig för jag upplever att de inte lyssnar på mig. När jag var gravid ville jag gå till kvinnliga gynekologer, för det kändes mest bekvämt för mig men det skulle jag då verkligen inte få. Receptionisten frågade mig till och med om jag hade blivit våldtagen, för då hade jag fått "välja". Min sambo bara ringde och bokade tid till en kvinna, no questions asked. Blir så less.
Skicka en kommentar