De senaste dagarna har det diskuterats en hel del kring vilka som "får" vara kroppspositiva, fettaktivister och så vidare. Alltså vilka som är "tjocka nog" eller om en kan vara "för smal" för att passa in i rörelsen. Jag tror att det är viktigt att se det som olika saker. Kroppspositivitet är en stor normkritisk rörelse och ska så vara. Där alla kroppar passar in. En rörelse som kämpar för att till exempel bryta ideal och krossa smalhetsnormen. Som kämpar för att vara en motpol till bantningshets och visar upp kroppar på ett annat sätt än vad som brukar synas. En rörelse som visar upp olika sorters kroppar och låter alla synas. Som arbetar för att lyfta fram icke-vita kroppar och kroppar med olika funktionsvariationer. Och sånt där. Ni vet. Och fettaktivism är en stor och skitviktig del i den kroppspositiva rörelsen!
Kan alla vara fettaktivister då? Asså näe. Det blir ju helknäppt då. Tänker jag. Om smala ska lägga upp bilder på sig och skriva om förtryck och skam och utsatthet de upplevt pga tjockhet blir det fel - för de upplever ju inte det. För de är ju inte tjocka. Vad händer då med betydelsen av tjock? Om alla kallar sig tjocka så urvattnas ordet. Och ord är viktiga. Ord har betydelse. Om en smal kallar sig tjock, vad är då en tjock person?
Givetvis kan (och bör!) en stötta fettaktivism. Det är megaviktigt. Vi lever alla i ett samhälle som föraktar tjockhet. Som ser tjockhet som någonting hemskt, något som "drabbar" en. Hur många gånger har vi inte hört (eller sagt!) "Du är inte tjock, du är fiiiin". Som om de vore motsatser?! Klart att vi alla lever under trycket att vara smal. Alla påverkas av de rådande patriarkala normerna. Och det är skitsvårt att stå emot. Och det kan kännas förjävligt och leda till massvis av självhat. Och hat utifrån. För det är ju just det som är grejen. Att normsmala kan mycket väl hata sig själva. Men de lever inte i ett samhälle som hatar dom. Som vill dölja dom, göra allt för att de inte ska synas (eller höras).
När tjocka berättar hur det är och hur de upplever det, då bör smala och smaltjocka och mellanpersoner lyssna. Och ta till sig. Försöka förstå. Men klart att det är svårt. Det tycker ju jag med. Att inte bara höra att en inte tillför någonting till rörelsen - utan att en till och med förstör!Klart det känns kasst. Men det är ändå viktigt att lyssna. Ta till sig. Försöka förstå att du, om du är smal eller smaltjock, kan åtnjuta ett smalhetsprivilegie som andra, tjocka, inte kan.
Och vem är tjock och vem är smal då? Vem får bestämma? Det är ju himla snårigt såklart. På nåt sätt tror jag ändå att alla vet. Klart det finns grader. Men en som har en kroppstyp som syns i media och hyllas som snygg, sexig, "kurvorna på rätta stället", en kroppstyp som speglas i media, i skådisar och modeller och i tidningar och precis över allt. Eller väldigt lik den kroppstypen, bara lite större. Då är en inte fet. Jag är inte tjock och försöker aktivt att inte kalla mig det. Jag är jäkligt kroppspositiv och tycker kampen om att alla kroppar ska få synas är enormt viktigt och jag vill krossa alla normer om hur en kropp "bör" se ut. Jag vill lära mig att se på kroppen som mer än ett utseende. Låta kroppen vara rolig ibland. Eller bara vara. Precis som den är. Jag försöker även att lära mig tycka om min egen kropp. Mer och mer. Alla bilder jag fotar och postar är mest för min egen skull. För att slå mig fri från de ideal som ligger som tunga stenar på mina axlar. Som stoppar mig från att klä mig som jag vill och göra vad jag vill. Att bryta loss från allt jag lärt mig genom livet om hur ful jag är och hur fel jag är. Hur min kropp bara är fel och sällan rätt. Och det är ju en viktig och bra kamp. Att urvattna ordet tjock för inte kampen framåt på nåt sätt, tänker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar