Äta med gott samvete

Jag var inne på ett konto på Insta där en person skrev om dieter och bantning. Jag fick känslan av att den personen, och många med liknande konton, tycker att de är kroppspositiva när de pratar om att gå ner i vikt och olika dieter. De liksom hyllar kroppen och pratar om hälsa och om att kroppen är ett tempel och så vidare. De pratar om sockerfritt och sockerberoende eller hur ofta de tränar eller hur det är okej att vara "lite mullig" ("för det är en 'riktig kvinna'") men en bör inte vara tjock eller fet - "det är ju bara inte hälsosamt". Ofta är dessa personer smala; vissa för att de gått ned mycket i vikt och vissa verkar alltid varit smala. De följer olika dieter och kan därför äta vissa specifika saker "med gott samvete". MEN - bara vissa saker. Och bara om de tränar också. Jag tycker det låter mer destruktivt än sunt. Att förbjuda sig. Att få dåligt samvete av viss mat, eller viss mängd mat. Att tänka att en måste prestera någonting, för att förtjäna att äta. Så ska det ju inte vara. En behöver aldrig förtjäna mat. Mat måste en äta. För att överleva. Mat är en nödvändighet. 

Personligen tycker jag bantning och dieter rimmar illa med kroppspositivitet. Jag får liksom inte ihop det i mitt huvud. Alls. Det är ofta en hätsk stämning kring ätning och träning och personer som hetsar kring det har ofta en väldigt nedsättande syn på till exempel socker eller snabbmat. Och detta eviga snack om "hälsa" när vi alla vet att det inte handlar om hälsa alls, det handlar om att en viss kropp, den smala, anses så himla mycket bättre än den tjocka kroppen. Det handlar om fetthat och kroppshat. 

Själv äter jag allting med gott samvete! All mat, alltid! Det blir jäkligt mycket roligare då. Jag är inte en dålig person med dålig moral om jag äter pizza eller smågodis och jag är inte en bra person eller en duktig person för att jag äter sallad eller kvarg eller enligt 5:2 eller vad det nu kan vara. Mat har inget med moral att göra. En ska alltid ha gott samvete efter en måltid.