En gång under den här nyföddhetstiden har det varit nära skilsmässa (och bara en gång, det är ju inte fy skam). Och det var när den här konversationen skedde:
Jag: Mmm, jag älskar Folkes doft. Vill berusa mig på den. Det är den godaste doften nånsin.
Daniel: Vadå, han doftar väl inget särskilt? Luktar bara väldigt neutralt?
Jag: ?!??!??!?????!!!!!111
Amen, seriöst. Alla vet att bebisar luktar fantastiskt. Alla! En alldeles magisk liten babydoft. Och detta är liksom VÅR bebis?! Att inte uppskatta den doften är ju helt sjukt. Efter detta har jag tänkt länge och väl på vem det egentligen är jag lever ihop med. Är han verkligen en riktig, normal människa? Är han en bortbyting? Eller en alien från yttre rymden, placerad på vår planet för att utforska rasen människa? Är han en robot? Så många frågor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar