Magen i vecka 29

Alltså, detta inlägg är väl mest för mig själv att liksom kunna titta tillbaka på och ba åhhh, men här kommer i alla fall en rejäl magbild.

Så här ser magen ut i veckan 29. Så där riktigt kanonkulegravid som jag aldrig trodde jag skulle se ut de där tidiga veckorna när allt går så fruktansvärt långsamt. De där tidiga veckorna när jag bara ville att magen äntligen skulle börja växa någon gång. Och sen blev det en liten utbuktning och jag tyckte den kändes jättestor och nu står jag här i vecka 29 och magen ska tydligen växa ÄNNU mer innan detta är klart. Jag blir fortfarande lite chockad när jag går förbi en spegel eller en fönsterruta eller någonting och ser magen speglas och ba wow - ser jag verkligen ut så där?

Nog är det väl ganska häftigt ändå. Hur kroppen kan ändra sig och växa och bygga en annan person inuti sig. Men jag får inte tänka på det för mycket, för då känns det som science fiction och aliens och magi på samma gång (särskilt när den sparkar och rör sig och håller på och det syns på utsidan att någonting är där inne och hela magen ändrar form). Att det liksom är en annan människa i mig (visserligen miniliten) som sen kommer att finnas i världen på riktigt och leva och bli stor och göra saker. Det är lite som rymden. Tänker jag för mycket på det får jag svindel och tappar fotfästet. Det är för stort för att fatta.