Igår var jag hos barnmorskan. Och Daniel var ju med. Såklart. Det känns som en total självklarhet att han ska vara med. När besöket var slut så ville vi boka om nästa tid, då vi hade fått förhinder till den tid som redan var bokad. Det var jättesvårt att hitta en tid i den veckan, för det var en väldigt fullbokad vecka för mig. Då säger barnmorskan att det ju absolut inte är nödvändigt att Daniel följer med, om det skulle vara svårt att hitta tider som passar oss bägge. På ett sätt förstår jag ju grejen, det är ju inte han som är patient. Men ändå? Hur dumt är inte det? Att säga rätt ut att den ena föräldern, den blivande pappan i detta fallet, är onödig och inte behöver vara med. Vad lär sig blivande pappor av det, månntro? Att de inte behöver engagera sig? Att de inte behöver vara med och lyssna och lära sig och ställa upp? Är inte det ganska dumma lärdomar till en som ska bli förälder?
Jag tycker allt borde göras för att underlätta så att alla föräldrar som vill vara med på besöken ska kunna det. Daniel vill jättegärna vara med. Detta är ju såklart jättestort för honom också. Det är en ganska fantastisk grej att vara med om, och han vill vara med på alla delar. Jag blev ganska så chockad när hon sade att han inte behövde vara med och blev stum och hade självklart ingen bra comeback. Det har jag nästan aldrig när det gäller. Jag är en sån där som kommer på de bra grejerna att säga i efterhand.
Men jag tycker det är helfel att inte uppmana alla föräldrar att vara med på exakt så mycket som möjligt. Hur ska vi någonsin nå jämställda föräldraskap om vissa redan från början får höra att de inte är så viktiga, att de inte behövs? De flesta blivande föräldrar tycker väl att det är mysigt och spännande att se om bebisen växer som den ska och lyssna på hjärtljuden och så vidare. Och speciellt pappor som traditionellt tyvärr inte uppmuntras till att vara omhändertagande och familjära, borde ju uppmanas att komma på besök och vara delaktiga. Tänker jag. Inte uppmuntra dom att slinka undan.
3 kommentarer:
Vi har tack o lov en bra bm som till o med erbjudit min sambo komma själv till henne om han har fråger o funderingar.
Vi gjorde klart från början att vi skulle komma båda två på allt
Tycker att du har rätt. Det konstigaste jag varit med om var när vi gjorde abort för en himla massa år sedan och min man blev helt överkörd/utesluten. Bland annat så var det han som ringde för att boka in aborten men de ville inte prata med honom utan bad att jag skulle ringa istället. Blir så jävla sur.
Malin: Det låter ju jättebra! Det här var inte våran vanliga bm, utan hon var tyvärr sjuk. Hon är toppen! Synd att inte alla är lika förstående/moderna.
Jenny: Förstår att du blir sur, skitknäppt ju! Särskilt när man klargjort att man är två om detta och bägge vill vara delaktiga. På ett sätt kan jag tycka att det är bra att vården tydligt står på den gravidas sida, men det du berättar om är ju verkligen att dra det för långt! Är man ett par så påverkas ju bägge två av det som sker.
Skicka en kommentar