Nu, i och med den här månaden, så har jag varit mensfri i ett år! Fy tusan vad gött det varit! Visserligen har året bjudit på en hel del annat underlivsrelaterat, men inte mens i all fall. Det är alltid nåt. Den får gärna hålla sig borta hur länge den vill. (Så rädd för att jinxa detta nu!!!)
Mens är verkligen sämst. Jag känner mig aldrig så begränsad som när jag har mens. Först och främst gör det ont. Svinont, till och med. Och sedan så blöder en liksom. Det bara forsar ibland. Mörkt, rött blod. Som bara kommer. Går ej att stoppa. Mycket otrevlig känsla. Det kroppsliga bara tar över och jag kan inte styra någonting alls.
Jag är ständigt rädd för att blöda igenom när jag har mens. Vilket ju är jättedumt att gå och vara rädd för. (Och då har jag ändå haft mens i typ 17 år.) Det begränsar mig något otroligt. Jag undviker att göra saker som jag vill göra (typ bada nu för tiden, men när jag var yngre undvek jag en hel drös med grejer: allt som tog lång tid, som att åka buss längre sträckor, sitta på en teater, gå på bio osv osv, ni fattar) och jag undviker att klä mig i vissa typer av kläder.
Och detta är ett inlärt beteende. Jag har lärt mig att mens är någonting dåligt. Någonting fult. Någonting som aldrig nånsin får synas. Och råkar det göra just det - synas - då jädrar ska en skämmas! Det är fullständigt svinkasst att det ska vara så här. Därför är det viktigt att prata om mens. Viktigt att normalisera. Viktigt att vara tydlig med att en mensfläck på byxorna är ingen big deal. För det är ju verkligen inte det! Bort med skammen kring mens! Bort med hemlighetsmakeriet och hysch-hyschen!
Ändock tycker jag att mens är sämst. Rent personligt, så där. Är det ganska gött att slippa't.
2 kommentarer:
Härom dagen var det supervarmt och jag var så badsugen så jag bara drog på mig baddräkten och en klänning och satte mig på bussen mot badet. Det är en liten bit att promenera från busshållplatsen och då kom jag på det- jag glömde sätta in menskoppen. Så där gick jag med blodiga lår och kände mig så obekväm att jag inte ville bada. Började istället klättra över ett berg i hopp om att få komma till en tom badblats.. Tillslut kom jag fram till en tom brygga där jag kunde klä av mig och hoppa i vattnet. Då hade jag fått skavsår på låren och fläck på klänningen. Kunde knappt njuta av badet. Hatar mens!
Signe: Åh, vad jag känner igen mig! Så himla trist när det händer. Att mens liksom ska komma in och störa vardagen..
Skicka en kommentar