Jag fick visst nåt fnatt och sökte visst till sjuksköterska och kom visst in? Så nu blire plugga för hela slanten i ett par år till. Men vad är ett par år, på det stora hela? Det sägs ju att människor blir äldre och äldre, så jag siktar ju lätt på 100 och då är ju ett par år ingenting. Plugga är ju typ det bästa nånsin också och jag önskar att jag kunde få betalt för att vara typ professionell student.
Ibland kan jag bli lite arg på mig själv, för jag har nog länge vetat att jag ville bli sjuksköterska egentligen. Och då kan jag liksom bli sur för att det tog så himla lång tid för mig att fatta det och faktiskt komma till skott med att söka. Men det här var väl min väg, helt enkelt. Lite längre än vissa andras, kanske. (Jag hoppas att jag inte är äldst av alla!) (Men om jag är det är det nog fett också, då kan jag sprida min *visdom*)
Nu är jag så sjukt himla peppad på att se hur hösten blir och hur livet blir som student igen och att pendla till en annan stan och sånt där. Det kommer nog bli ballt. Jag ser skotskrutiga halsdukar och beigea trenchcoats och linjaler i trä och typ kulramar framför mig. Vet inte om verkligheten ser ut så, men jag hoppas!
1 kommentar:
Känner igen det där med att man tar sig kringelikrokigt småvägigt fram istället för raka motorvägen. Lycka till!!!!
Skicka en kommentar