lördag 27 augusti 2016

Små byxor med enhörningar på

När en tänker efter, vilket jag ofta gör, hur sjukt är det inte (sjukt och FANTASTISKT!!) att det bor en person i mitt hus, i min familj, som bär små syrenfärgade byxor med enhörningar på?!

Byxor som jag klär på den och av den och byxor som jag tvättar och viker och lägger in i lådan där de ska ligga, tillsammans med ett gäng andra byxor med till exempel björnar på eller prickar.


När en har längtat och väntat och drömt om en bebis i många år så är det en så overklig känsla när den faktiskt finns. En riktigt bebis! Med ett namn och en hel personlighet. Ett litet liv! Som är rolig och gullig och gosig och lite tjurig och fin på alla sätt. En liten bebis som en älskar så fruktansvärt högt.

Att få barn är jobbigt på många sätt. Det är tungt och tufft och svårt. Så är det bara. Olika mycket för olika personer. Såklart. Och det är samtidigt så fint så en kan börja gråta för minsta lilla. Det är så fint att dela livet med en ny liten person. Det är något som jag velat i så många år. Jag har fantiserat om alla dessa situationer. Som en hamnar i. Hur det kommer vara att vara föräldraledig och hur livet med bebis kommer vara och hur jag kommer att vara och hur en sommar med bebis kommer vara och en jul och vardagen och hur det är att ha spädbarn och ett större barn och precis allt däremellan.

Och nu är jag liksom här. Nu lever jag i det jag drömt om. Det är så fint och så förvirrande. Det är så overkligt att jag till exempel aldrig är ensam hemma längre. Det är jag och Smulan. (Och Blixten, såklart!) Jag (och Daniel dårå, men detta handlar om mig, mvh ego_4ever) är ansvarig för att ta hand om en liten människa. Och jag är dens allra största trygghet. Jag är någons mamma. Jag är personen som bebisen får komma till när den gråter och så tystnar den. Hos mig. Är det inte något magiskt över det, så säg.

2 kommentarer:

Vera sa...

Hej Kajsa! Jag har bestämt mig för att börja kommentera lite på bloggar jag läser för att jag tänker att det måste vara himla trevligt som bloggare. Har följt dig på instagram typ sedan du outade din graviditet. Graviditeter är typ mitt nr.1 intresse, men mest ville jag följa dig pga din peppiga kroppspositivism! Bloggen har jag läst typ sen Folke föddes. Tycker du verkar äga himla mycket och skriver vettiga grejer om föräldraskap mm. och jag blir glad av dina uppdateringar. Så fortsätt med det!
Själv längtar jag så himla himla mycket efter barn, är precis färdig sjuksköterska och älskar att måla akvarell och olja med valkiga magar som motiv.
Hoppas du tyckte det var kul med en liten kommentar (ibland känns det lite läskigt att ba kasta sig in i någons vardag genom bloggar och så och veta så mycket om person och ser liksom erkänna att en vet det och på nått sätt förhåller sig till den andra personens liv...) Ha en fin dag!

Kajsa sa...

Vera: Hej Vera! Tack! Det är skitkul med kommentarer! Jag är typ världens sämsta bloggare, men jag älskar fortfarande bloggen. Åh, jag längtar tills jag är färdig ssk! "Bara" två terminer plus två kurser kvar! Kram!