Ofta när vi är hemma i lägenheten så vet jag inte var Blixten är. Han är liksom så tyst och försiktig av sig att han sällan märks. Om han inte vill, vill säga. Gärna lägger han sig under ett täcke i sängen eller under en filt eller kudde i soffan. Han är så strömlinjeformad och har en så glansig och glatt päls att han utan problem kan glida under vad som helst. Han har kommit på värsta bra sättet att ta sig under grejer. Och han ger inte upp. Han puffar med sitt huvud och sin nos och sen glider han in med resten av kroppen. Han älskar att vara under saker och ting. Helst ska han vara helt täckt. Det har hänt flera gånger att jag satt mig på honom eller börjat bädda sängen för att upptäcka att det ligger någon där.
Ibland tycker jag det är läskigt när han ligger helt under någonting. Det känns som att han inte kan andas. Men det kan han nog. Antagligen. Än så länge i alla fall. Jag tycker att han borde krypa ut om det blir syrebrist, men jag vet inte om hundar fungerar så. Men annars är det himla gulligt beteende. Blixten älskar värme och gosighet. Speciellt när han ska vila eller sova.
(På bilden är han blöt och lite besviken på mig som tog ut honom i regnet.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar