Jag arbetar som timvikarie. Inom hemvården. Det finns mycket som är dåligt med att vara timvikarie. Till exempel det faktum att jag inte har något schema att jobba efter, att jag ska hoppa in och jobba direkt när de ringer, att lönen suger, att jag ska göra en bra jobb hos vårdtagare jag knappt känner pga ingen kontinuitet och så vidare.
Men det allra sämsta är ta mig tusan att jag alltid har sån förbannad otur. Som igår till exempel. Då hade jag en ledig dag (eller, ledig och ledig, jag har ju alltid plugg att göra, men jag hade inget annat specifikt inbokat den dagen). För att undvika panikkänslorna av stress som kommer ifall de ringer när jag ligger och sover (vilket jag i och för sig inte gör direkt, jag sover jättedåligt de morgnarna jag vet att de kan ringa på), så gick jag upp vid 06, satte på kaffe och läste tidningen. Piggade på mig för att vara förberedd. Ifall de ringer. Så jag redan har ätit frukost, i fall att. Men inte är det någon som ringer. Telefonen var tyst hela morgonen. Och hela eftermiddagen med, för den delen. Idag, däremot. Idag när jag har saker inplanerade och inte alls har tid. Då har telefonen ringt. De frågade om jag kunde jobba både ikväll och imorgon. Vilket jag inte kan. Igår när jag kunde och ville, behövdes jag inte. Idag, när tiden och möjligheterna inte finns, då vill de minsann ha mig. Jag blir så trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar