torsdag 9 februari 2012

Två saker

Två konstiga saker hände idag. Den första var att jag bar min tröja ut och in. Jag vet inte om det någonsin har hänt innan. Jag kan inte minnas det i alla fall. Inte en hel dag. Jag märkte det inte förrän min kille kom hem och påpekade det. Tur att jag inte hade något viktigt för mig idag. Det hade ju potentiellt kunnat leda till en pinsam situation. Men jag hade ju absolut inget speciellt viktigt för mig. Faktum är att jag inte ens orkat vända tillbaka tröjan. Jag ska ju ändå ta av den när jag ska lägga mig och sova. Det är en himla bra grej med att plugga distans. Man kan sitta och vara aktiv och viktig i kursforumet, och se ut som en slashas om man vill.
   

 Lite såhär såg resten av mig ut (jag har även en underkropp. På den var det ett par jeans): 


Den andra mycket konstiga saken som skedde idag var att telefonkatalogen dök upp i brevlådan. Jag visste inte ens att de användes längre. Jag har inte tittat i en telefonkatalog på en herrans massa år. Är det någon som gör det? Det känns himla miljöovänligt att skicka ut en massa tjocka telefonkataloger som ingen någonsin tittar i. Folk använder väl internet liksom. Jag blev mycket chockad när jag såg katalogen i brevinkastet. Dock sparade jag den. Ifall den behövs. Man vet aldrig. På baksidan stod numret till SOS Alarm, det vill säga 112. Ifall någon glömt. Det är ju ett svårt nummer att minnas.

Pizzarester är några av de bästa resterna


Idag åt jag en ganska osexig lunch, nämligen rester. Inte för att lunch behöver vara särskilt sexig, men ändå. Det var pizzarester från igår kväll. Jag älskar hemlagad pizza , för då får jag välja exakt vad jag vill ha på. Jag valde kyckling och curry och färska tomater och majs. Gott. Och ost, såklart. Mycket ost! Nu till lunchen tog jag till och med på bearnaisesås. Så himla onödigt och gott. Och så hade jag en massa vitkål till. Samtidigt som jag lunchade tittade jag på en föreläsning till min kurs. Förena nytta med nöje och så vidare. Himla bra, det där.

Only humans can cry tears. Did you know that?


För någon dag sedan såg jag Extremely Loud & Incredibly Close (som ju är en alldeles fantastisk titel!). Jag har varit peppad på den filmen i många år, ända sedan jag läste boken av Jonathan Safran Foer. Dock hade jag inte särskilt höga förväntningar på filmen. Hade jag haft det skulle jag nog blivit besviken. Men nu hade jag inte alls det och då tyckte jag att det var en ganska fin film. Lite mysig, sådär. Sorglig, såklart. Det blir ju så när det är 11:e september-historier och en död pappa och hemska, hemska telefonsvararmeddelanden. Klart jag grät lite. Jag är svag för amerikanska sorgsmetare. Jag gråter till Extreme Home Makeover också. Sån är jag.
Men tillbaka till filmen. Den var lite sorglig. Och ibland fick man lite ont i magen när pojken, Oskar, försökte förstå vad allt egentligen betyder. För nåt måste det ju betyda. Det måste finnas en mening. Det måste finnas ett lås som passar nyckeln som Oskar hittade i ett kuvert med namnet Black skrivet på, en blå vas i pappans garderob. Oskar letar runt hela New York efter låset. Han besöker alla som heter Black. Han får hjälp av farmorns underliga hyresgäst, som inte pratar, men har YES och NO tatuerat i handflatorna. Dock kan jag bli lite trött på den här typen av barn i film. Det är alltid samma typ av barn. De ska alltid vara så jäkla speciella hela tiden. Så himla annorlunda och smarta och känsliga och lillvuxna.
Men, men, det var en trevlig film. Helt klart. Men om en tycker historien verkar fin, så ska man helt klart läsa boken istället. Eller kanske inte istället, men först i alla fall.


(Bilderna har jag snott från IMDb.com)

onsdag 8 februari 2012

Mode mot AIDS


Jag tycker den kommande Fashion Against AIDS-kollektionen från H&M är så himla fin. Jag blir ju lite hippie-på-festival-flummig på när sommaren börjar närma sig, så denna kollektion passar ju som handen i handsken för det. Och det ingick ganska mycket färg också, precis det som jag är så förtjust i just nu. Men än är det ett par månader kvar innan kläderna landar i butik.
Jag vill ha den balla klänningen med fransärmar (den skulle nog vara snygg på midsommar, även fast den är svart) och somriga jeansshorts, en färgglad bikini och tjusiga tygsmycken. Och koftan och solglajjorna var ju supersnygga!


(Alla bilder kommer ifrån H&M, såklart!)

En möjligtvis megakänd liten tröja


Den där kjolen igen. Alltså samma som igår. Svart och enkel och fin. Och magtröja till det. Jag har verkligen en faiblesse för magtröjor. Kan inte motstå dem. Samma sak med randiga tröjor. Så den här tröjan är ju verkligen en hit hos mig. Dock är den second hand. Den kommer från Svt's gamla kostymförråd i Malmö förresten. Så den kanske har varit med om nåt stort. Den kanske var med på Rederiet, vem vet?


Så, nu är det sagt.

Jag tror inte jag äger ett enda par strumpor som är hela. Inte strumpbyxor heller. De är alltid trasiga någonstans. Varför blir det alltid så? I hälen eller i tårna (eller i skrevet om det är byxvarianten av strumpor). De strumporna jag har på mig nu är trasiga båda två. De tre sista tårna på vänsterfoten sticker fram. På höger är halva undersidan borta, så jag går med trampdynan direkt på golvet. Nästan onödigt att jag ens bär strumpor. Fast annars fryser jag ju. Egentligen borde jag köpa nya, men jag är för snål för det. De jag har går ju att använda, även om de är heltrasiga. Med svarta strumpbyxor kan jag ju köra dubbla, då syns det inte att det är hål i båda. För, förhoppningsvis, har de hål på olika ställen så hålen täcks av det andra paret.
Man får inte va dum, va.

tisdag 7 februari 2012

Dagens detaljer


Idag bar jag en favoritkjol. Den köptes på senaste mellandagsrean. Mycket bra fynd om jag får säga det själv. Den är svart och plisserad och har två transparenta lager som ligger på varandra så helheten blir icketransparent. Till det hade jag ju den prickiga tröjan, rosa läppar och en grå stickad tröja. För att det var så kallt. Både inne och ute. Ute hade jag på mig ett par extra-tajts också. Över strumpbyxorna. Det behövdes.

Idag åt jag köttfärsås... igen.


Jag har skrivit om köttfärssås tusen gånger känner det som, men vad gör det. Denna svenska klassiker, denna barndomsrätt är en helt klart en favorit hos mig. Idag blev det en variant med majs och en massa soltorkade tomater. Så gott! Till köttfärssåsen blev det den typen av pasta som hette fjärilsmakaroner när jag var liten. Men nu är jag vuxen så nu heter det väl farfalle. Fina är de i alla fall. Det är viktigt att man är fint, nästan lika viktigt som att det ska vara gott. Det blir mycket roligare då.


Polka dots


När jag får små finnar eller blemmor eller vad en ska kalla't så är de alltid supersymmetriska. Nu har jag en. Och den är mitt på näsan, mitt i ansiktet. Därför pekfingrets position. Så himla läckert. Tänk om jag kunde få ha sån där perfekt hy som vissa har. Len som en babyrumpa och alldeles porslinigt klar och ren. Men så är icke läget för mig. Jag har en hy som jag kan störa mig himla mycket på. Den är torr och flammig och blir lätt röd och så har jag alltid någon liten finne någonstans. Som är knallröd, såklart. Så att jag kan välja mellan att vara Rudolf med röda mulen, eller att sminka över den. Ja, tänk om jag hade perfekt hy. Men då skulle jag väl störa mig på något annat. Alltid ska det vara nåt. Jag ska kanske bara nöja mig med min ansiktshy och tacka för att det inte var nåt värre.

På tal om nåt annat: mina naglar helt naturliga och nagellacksfria. Det är inte ofta vill jag lova. Jag tycker nästan det ser konstigt ut. Så himla van är jag med nagellack. Lite knäppt egentligen. Men jag älskar nagellack. Det är ju så fantastiskt snyggt.

Sov du lilla videung


Jag har börjat med en sådan himla dålig grej, nämligen att sova länge på morgonen. Eftersom jag pluggar distans så har jag ju ingen direkt anledning att gå upp tidigt. Och det är ju så skönt att sova extra länge. Speciellt när jag har en mjuk liten valpkropp bredvid mig, som sover djupt. Då har jag liksom ingen lust att gå upp. Idag vaknade jag 9, men låg kvar i sängen och surfade på mobilen och valpmyste till 10. Helt onödigt egentligen. Men ändå. Så värt. Så nu äter jag frukost. Klockan 11. Det är inte okej, men så himla skönt. Förra terminen jag pluggade, det vill säga i våras, för ett år sedan, gick jag upp typ 7-7.30 varje dag. Det är egentligen det jag tycker är bäst. Jag är mest effektiv på morgonen och förmiddagen, så om jag missar de värdefulla timmarna, kommer jag liksom efter i mitt egna schema. Men nu tänker jag äsch, det kanske bara är ju i hela livet som jag kan sova hur länge jag vill på morgnarna och ändå klara av plugg/jobb. Så jag fortsätter. Utan att skämmas. (Och så tar jag igen allt plugg på kvällen istället.)

måndag 6 februari 2012

I miss you Big Joe!



Nästa vecka är mitt älskade Cougar Town tillbaka efter ett långt, långt uppehåll. Åh, som jag längtar! Det är verkligen en av de absolut bästa serierna. Säsong ett och två har jag sett och om-sett flera gånger. Skulle de göra en serie om mitt liv, skulle den se ut ungefär som Cougar Town. Jag är en blandning av Jules och Ellie såklart. Eller mest Ellie egentligen. Kanske bara Ellie, även om jag önskar att jag var lite mer som Jules. Min kärlek till min hund, till exempel, är väldigt lik Jules kärlek till sin son. Helt galen total megakärlek, tror jag det kallas. Inget förnuft alls, bara känslor. Fast så är jag med mycket. Jag kanske har lite Jules i mig, ändå. Och kärleken till rödvin har vi alla gemensamt.


(Bilderna kommer från IMDb.com)

Jeans- och t-shirtdag




Idag har jag sett ut lite såhär samt ätit potatismos med purjolök i. Det var gott.

Måndag och ny vecka


Jag älskar att vakna och det är supersoligt ute och en klarblå himmel. Och så fortsätter det så hela förmiddagen. Då är det svårt att inte bli pepp. Måndagar är ju lite av en favoritdag för mig (efter fredagar då). Jag är ofta på bra humör på måndagar, peppad inför den nya veckan. Det här kommer nog bli en bra vecka. En massa plugg och inlämningar. Och i helgen stundar en Stockholmstripp. Det ska bli fantastiskt roligt!

söndag 5 februari 2012

Aldrig får man vara ifred

Det sägs ju att all reklam på Facebook är personligt anpassad. Att de skannar igenom ens profil och anpassar reklamen efter vem man är/vad man skrivit et cetera. Facebook tycker tydligen att jag är alldeles för tjock, för den enda reklamen jag får handlar om att gå ner i vikt typ. Eller att jag borde bli gravid!

Just nu har jag de här reklamerna på min profil:


Den där om XXL-BHar har legat där superlänge. Jag vet inte varför de tror att jag har bautabomber. Det har jag inte. De är kanske över medel, men inte XXL.

Pluggsöndag (typ som alla söndagar)


Min söndag kommer att se ut lite såhär. Läsa och plugga och böcker och grammatik och Tracks (som är sjukt bra! Jag älskar när romanerna jag ska läsa till kursen faktiskt är superbra). Och jag känner mig duktig när min lillebror öppnar min grammatikbok och ba "Det ser ju SKITSVÅRT ut, typ som matte!!". Höhö, just det. Det är svårt, men I can do it. Jag må suga på matte, men engelsk grammatik, det kan jag faktiskt.


Igår kväll åt jag fantastiskt god mat på Oliver Twist (eller OT i folkmun) i Nyköping tillsammans med Erika och Jessica. Det var första gången jag var där, och jag tyckte det var himla trevligt. Dock är jag inte särskilt kräsen vad gäller mat, jag äter det mesta. Med glädje.

lördag 4 februari 2012

Happy Saturday


Nu ska jag precis hoppa på bussen (om den kommer, det är ju himla snöigt idag) och jag önskar er alla en lika bra lördagskväll som jag tänker ha!

Driving in your car, I never want to go home. Because I haven't got one, anymore


Än så länge har den här lördagen bestått av besök från David (han är faktiskt fortfarande här), våfflor och en rafflande semifinalmatch i bandy. På TV alltså. Jag är inte så förtjust i idrott, men bandy ligger mig nära om hjärtat. I Kazakstan spelade de och det snöande och såg iskallt ut. Men det var varmt inne hos mig. Speciellt när vi åt våfflor till. Med massa grädde, såklart. Efter våfflorna gick jag, Daniel och David en promenad med Blixten. Vi fick för oss att gå i skogen och blev därmed supersnöiga. Men det var ganska skönt att få frysa lite och flåsa och pulsa fram i snön.
Nu tittar grabbarna på hockey och jag ska sminka mig, klä på mig några snygga kläder och ta bussen in till Nyköping för att äta middag med Jessica och Erika.



Glittriga naglar passar på en lördag


Igår drog jag med mig min lillebror till den lilla butiken Ottildas Fasoner här i Oxelösund. Jag var nämligen ute efter ett nagellack. Det fanns bara en liten flaska kvar av det här lacket. Så himla glad jag blev. Det heter Sparkling Blue, men det borde heta Super Sparkling Glitter Confetti Mega Circus Party Happy, eller nåt. För det är dödssnyggt på naglarna och jag känner mig som en cirkusprinsessa med konfettinaglar när jag bär det. Bästa glitterlacket nånsin!



fredag 3 februari 2012

Lite fredagskläder


Alltså, randigt. Det är ju typ det bästa mönstret någonsin! Och halsbandet jag bär är ett favorithalsband. Jag har köpt det på Indiska nån gång.
Igår färgade jag min utväxt. Det är ju något av det bästa som finns. Jag hatar utväxt. Egentligen skulle jag vilja ha tillbaka min naturliga färg, den färgen jag hade innan jag färgade det röt för ett år sedan. Men jag orkar inte ha så mycket utväxt, så det blir alltid att jag blonderar över det. Utväxt, varför är det så himla fult?!


Åh, du älskade förändring!

I förrgår möblerade vi om här hemma i lägenheten, i vardagsrummet. Jag har varit sugen på att göra det länge, och nu är det äntligen gjort, så himla skönt. Nu känns det som att vi har kommit närmare så som jag verkligen vill ha det och mer i ordning efter flytten (som skedde i september, snabba är vi inte).

Så här såg det ut innan (dock att det inte alltid var en julgran där bak eller tre glada män i soffan): 


 Soffan hade ryggen mot fönstret och framsidan mot TV:n. Bredvid soffan, alltså bredvid David (den fjärde mannen, som knappt syns på bilden) stod bokhyllorna. Bakom soffan var det ett konstigt tomrum (som jag gillade jättemycket när vi flyttade hit och hade stora förhoppningar om, men det blev liksom inget med det). 

Nu ser vardagsrummet ut såhär (jag står vid fönstret när jag fotar):


TV:n och bokhyllorna och soffan har bytt plats. Vi roterade liksom rummet. Nu kännes det mycket bättre. Det blir ett mycket bättre flow i rummet. Det finns inga konstiga tomrum.


Nu fick vi mer användning av fåtöljerna/stolarna också, så fler människor kan sitta runt bordet.


Vi har alldeles för få bokhyllor, de är proppfulla och det ligger böcker lite överallt för att få plats.


Vissa hörn är fortfarande lite konstigt tomma, men de får fyllas med tiden. Vi har inte fler möbler just nu. Min dröm är att få in ett (litet) bord med fyra-fem stolar i vardagsrummet, så att vi slipper att sitta och äta i köket precis alltid. Köket är litet och ibland matluktigt. Och andra gånger ligger disken framme. Och det är där jag sitter och pluggar. Så det skulle vara himla trevligt att kunna äta någon annanstans, speciellt när det är fler än bara jag och Daniel som äter eller fikar.



 På väggarna är det fortfarande himla tomt. Det är lite tråkigt, men det är ett projekt som pågår hela tiden. Alla väggar är betong, och jag äger ingen borr, så det är lite knöligt. Men jag borde bara ta tag i saken och låna en borr från någon. Som sagt, alltid pågående projekt. I hallen har vi alla fall fått upp tavlor. Och det är ju nåt.



 

torsdag 2 februari 2012

Lax!


Idag åt jag lax till middag. Så himla gott. Tillsammans med kokt potatis och ädelostsås med ärtor i. Massa sås ska det vara. Helst skulle jag haft ännu mer ärtor till. Jag fullkomligt älskar kokta grönsaker.
Varje gång jag äter någon typ av fisk tänker jag alltid att jag borde äta mer fisk. Varför jag aldrig gör slag i saken är ju en bra fråga. Fisk är oftast så himla gott.

Prick + rand


Idag var jag klädd i småprickig rosa puffkjol och en randig rosa tröja. Det blir mer och mer tydligt för varje dag att rosa är ett starkt tema i min garderob. Tydligen är det min bästa färg. Det känns helt okej.
Dock fick jag ha på mig ett par extra tajts och en tjock, stickad tröja under jackan när jag gick ut, för det var megakallt.



Rumor has it/Someone like you



Alltså, det här framträdandet från Glee är så himla fantastiskt. När jag såg det första gången (och alltså hela avsnittet) grät jag floder såklart. Santana är en så fantastiskt karaktär.

Och nu är mina lår som två stora isbitar

Denna morgon började med promenad i iskyla. Det var många minusgrader idag, men Blixten och jag trotsade såklart kylan och gav oss ut. Som tur var var det soligt och väldigt vackert ute. Även om det är kallt, så är världen ett gladare ställe när det är soligt än när det är helt jämngrått. Jag fick ett "Skål på're!" av en skön handikapabel (Glee!) lirare (på grund av min termosmugg med kaffe) och alla verkade liksom på bra humör.




onsdag 1 februari 2012

Den första februari... redan

      Bokhyllan, innan ommöbleringen. Blixten lekte med en ny leksak och råkade fastna i den.

Idag känns det som jag nästan inte gjort någonting. Jag har knappt varit utanför dörren, förutom på hundpromenader, såklart. Men jag har faktiskt haft en hel del för mig. Jag har tvättat nästan hur många maskiner som helst (varför tvättar jag inte oftare?!) och jag har möblerat om i vardagsrummet och jag har haft lillebror över på kaffe och jag har skickat in jobbansökningar och jag har pluggat och jag har lagat en god pastasås. Det kanske räcker så under en dag.
Och samtidigt har snön yrt utanför fönstren.

  Orangea naglar! Och QI på TV, efter ommöbleringen.

Det här med skolidrott

Idag när jag var ute och promenerade med Blixten sprang det ett gäng högstadietjejer förbi mig. De hade på sig idrottskläder och var antagligen ute på en gymnastiklektion (eller så hade de sagt att de var sjuka och inte kunde vara med på idrotten och gick en promenad istället, så gjorde man på min tid). I alla fall så tänkte jag, när jag såg de här tjejerna, att "Åh, så lyxigt och härligt att ha idrott. Det skulle vara underbart att ha schemalagt gymnastik två gånger i veckan nu för tiden". Liksom någon som sade till att "Nu, Kajsa, så ska du byta om och röra på dig lite". En sekund efter jag tänkt detta mindes jag att jag ju hatade skolidrotten. Den var ju inte alls kul. Men det var nog egentligen främst på grund av tre skäl.

1. Jag var obekväm med min egen kropp och mitt utseende. Det var inte alls kul att stå och byta om inför en massa andra. Andra som var smalare, snyggare, mer utvecklade, mindre utvecklade, hårigare, mer rakade och så vidare, och så vidare i all oändlighet. Kroppstryggheten och självkänslan fanns inte alls där.

2. Det här med mens va. Som man inte hade kontroll över. Så jobbigt det var. Jag höll på med bindor och det var ju ett jäkla aber. Det läckte och jag var obekväm och sen skulle man duscha efteråt. Eller så skippades duschen och jag gick runt och tänkte att alla de andra tyckte jag var ofräsch. Nej, usch.

3. Och skäl nummer tre. Det var alltid (väldigt ofta i alla fall) de som gillade idrott som fick vara med och bestämma vad vi skulle göra. Det är väl i och för sig ganska naturligt, då de har intresse och passion. Vi hade massor av bandykillar och fotbollstjejer och en hel hop av andra idrottsintresserade. Så sjukligt många lektioner spelades det innebandy eller handboll eller basket eller nåt liknande. Och vi som varken kunde några regler eller var snabbast, vi stod mest i ett hörn och tittade på. Och de duktigaste skrek på oss. Att vi skulle skynda oss eller "PASSA MIG!!" eller "Skärp er!". Men hur lätt var det då, vi kunde ju inget.

Det hette Idrott och Hälsa, men det var nästan aldrig någon hälsa med i leken. Bara en massa tråkig lagidrott. En gång hade vi meditation i en timme, det var kul, minns jag. Och en termin (eller om det var en halv?) i gymnasiet fick man välja själv vad man ville göra. Jag valde att gå till simhallen och simma på idrotten. De var de allra roligaste lektionerna. En gång så sade vi faktiskt till läraren att nu får det vara nog med innebandy. Då fick vi leka Fisk i Havet-leken. Det var dagisnivå på den. Några i klassen fick vara bläckfiskar och några var sillar eller nåt och så skulle hajarna jaga en. Det var alltså i tvåan på gymnasiet.
Jag hoppas att skolidrotten är bättre idag. Mer hälsa och välmående och det viktigaste är att man rör sig, inte hur man gör det. Inget mer innebandy och handboll.

Men ingen tandfé har kommit?!

Min lilla bebis (det vill säga min hundvalp) har börjat tappa tänder. Han är så himla söt i munnen med massor av gluggar. Men vi har aldrig hittat någon tand eller sett när han tappat dem. Förrän igår. Då klirrade det till på golvet och den här lilla (fast egentligen är den en av hans största tänder) tanden låg på golvet. Så himla glada jag och Daniel blev. Mattehjärtat svämmade över av gull. Nu ligger den lilla tanden i en liten, röd kista med texten Tooth Saver på (den här) tillsammans med två av mina tänder. Den ska sparas för alltid och när Blixten är vuxen och har stora tänder ska jag ta fram den här och tänka, Oj, så liten han var en gång!


Men snart är den slut


Den här krämen, från gamla, hederliga Apoteket (fast egentligen inte, utan något som kallas "Apoteksgruppen") är den enda anledningen till att min hy klarar vintermånaderna. Jag är alltid väldigt torr, men på vintern blir jag alldeles übertorr. Jag måste ha feta krämer för att hålla ansiktet lite fräscht och mjukt. Och det är knappt det blir det ändå. Men jag kämpar och smörjer. Essex är den bästa krämen jag vet, och den är totalt olyxig, men vad gör det. Jag gillar klassiska knep bäst. Jag använder den främst i ansiktet, men även på händer om det behövs. Man måste nog ha ganska torr hy i ansiktet för att klara av den här feta krämen. Men har man det så är den verkligen guld värd. Billig är det också! Den är parfymfri men luktar ändå sådär sterilt gott (om saker kan lukta så?).
Haha, det här inlägget låter verkligen sponsrat, men så är det såklart inte. Jag gillar bara att tipsa om bra grejer som verkligen fungerar.