Mitt bästa tips är ett väldigt basic tips: att slänga vågen. Bort med den bara! Kasta badrumsvågen ur huset! Det kommer inget gott av att slentrianväga sig. Det är bara destruktivt och skapar en besatthet kring specifika siffror. Som om en viss siffra visar på att en är en bättre person. Så är det ju inte! Mycket sällan är det nödvändigt att väga sig.
I tonåren var jag smal. (Men det tyckte jag inte då, såklart.) Jag minns på min farfars begravning. Efter vi varit i kyrkan så var det fika hemma hos farmor. Jag gick på toaletten och passade där på att väga mig - varför inte, det fanns ju en våg. Jag minns att vågen visade de lägsta siffrorna jag varit med om och mitt i all sorg så blev jag lite glad. Även fast jag mådde kasst så bekräftade siffrorna som visades att jag var "duktig". Ett hemskt och tragiskt tankesätt. Kan jag se idag. Men inte då.
Jag minns också i tidiga tonår när jag läste Bridget Jones Dagbok för första gången. I boken så för Bridget anteckningar över antal rökta cigaretter, antal druckna enheter alkohol och - sin vikt! Bridget tycker vikten är alldeles för mycket och vill göra allt för att gå ner några kilon. Hennes vikt var typ samma som min vikt (jag visste ju vad jag vägde exakt då jag vägde mig så fort jag såg en våg) och hon tyckte ju det var en dålig vikt och då lärde jag mig att min vikt, mina siffror, var för mycket. För hög siffra! Dåligt.
SNÄLLA KASTA VÅGEN. Det är sällan det kommer något bra av att ha koll på sin exakta vikt. Jag trodde fan tidigare att en våg var ett givet inslag i ett badrum. Att den bara skulle vara där. Men så är det ju inte. Ut med den bara! Nu har jag inte vägt mig på många, många år och är himla glad över det. Jag undviker aktivt att göra det. Jag vill inte veta vad jag väger. För en siffra säger faktiskt inte ett jäkla dugg.
(Den här texten ovan lade jag ut på insta häromveckan. Och nu så har jag själv brutit mitt löfte. Jag vägde mig i helgen. Jag vet egentligen inte varför. Men jag befann mig i ett badrum där det fanns en våg. Och jag tänkte: "varför inte?" Jag borde ju ha tänkt "Varför?". För det finns ju verkligen inget skäl. Till att väga mig. Men jag gjorde det ändå. Och så fick jag fram siffror. Som tydligen ska betyda nåt om min kropp. Om en är intresserad av Bmi (vilket en inte borde vara för det är skit) så betyder mina viktsiffror ihop med mina längdsiffror: Övervikt. Och om en läser kring av övervikt betyder så är det oftast någonting dåligt. Vilket är fullständigt åt skogen att det ska vara så. För i sanningens namn så betyder det ju ingenting. Det säger ingenting om mig. Ingenting om hur jag mår eller hur jag ser ut. Inget om hur jag är som person. Världen är alldeles för viktfixerad.)
2 kommentarer:
Håller med om att världen är sjukt fixerad vid vikt, men att vågen är värdelös eller inte säger någonting är väl ändå inte sant. Jag hade en farlig övervikt och kunde inte gå, mina knän värkte och till sist var jag tvungen att gå ner i vikt för att överleva mer eller mindre. Jag var dock oerhört mycket större än dig t ex! Men då var vågen viktig för att se att min vikt gick åt rätt håll :) just saying
Har slutat väga mig sen något år tillbaka. Som du skriver - vad säger det om min kropp egentligen. En siffra på vågen säger inget om hur stark eller snabb jag är, eller hur bra jag känner mig. Den finns bara till för att få mig att må dåligt för att samhället har sagt till oss att ju mindre siffran är, desto större värde har jag.
Skicka en kommentar