Kroppen - ett halvår efter förlossningen

Nu har det gått ett halvår sedan förlossningen. Igår om en ska vara exakt. Ett halvår sedan den där dagen som var kulmen på en mycket omtumlande tid för kroppen. Den allra största omställningen min kropp varit med om.

Jag tänkte vi skulle titta lite på kroppen. Hur den ser ut nu. Bara sådär rätt upp och ned. Hur en kropp kan se ut efter en graviditet. Inte hur en kropp alltid ser ut efter en graviditet och förlossning. För någon sådan kropp finns inte. Alla, ALLA, är olika. Och så här ser min ut.

En kan ifrågasätta varför fokus ska sättas på kroppen. Återigen. Men jag tycker det kan vara viktigt. Att se hur kroppar kan se ut. Jag hamnande på hashtaggarna #mombod och #mammakropp på Insta häromdagen och ingen kropp där såg ut som min kropp. En mammakropp kan ju se ut på tusen olika sätt. Med bara en sak gemensamt - det är en mamma. Men på dessa taggar hade en mammakropp kokats ner till en sak - en kropp bör och ska förändras. Förbättras. En kropp som inte duger som den är.

Alla bilder visade supertränade, smala kroppar. De visade för- och efterbilder, där efterbilden alltid var fit och smal och smärt. Inga hudbristningar syntes och bara platta magar. Det var bilder på mammor som lovade sig själva att börja träna och "komma i form" och "get their body back". Som om deras kropp varit borta? Tagit semester under graviditeten? Jag kunde inte alls känna igen mig i dessa bilder och just därför tycker jag att det känns viktigt att vi pratar om att det finns fler sätt så kallade mammakroppar kan se ut på.

Så här såg jag ut innan jag blev gravid (på en strand i Piteå!):



Och så här såg jag ut när jag var höggravid (typ tre dagar innan Smulan föddes):



Och nu då? Hur ser min kropp ut ett halvår efter förlossningen? Typ exakt så här:

Ungefär som innan? Bara lite slappare. Vilket är både coolt och galet. Att en kropp kan gå igenom den enorma förändringen och sen se ungefär likadan ut. (Igen: det här gäller min kropp! Någon annan kan ha förändrats massvis och det är okej! Det är så himla, himla olika.)

Huden är lite mjukare och hängigare, särskilt på magen. Fast den är nog lite slappare överallt. Och jag har ett gäng hudbristningar. Som jag aktivt försöker att bli vän med. Jag lyckas de flesta dagar. Sämre dagar kan jag tänka att de är "fulare" än andras bristningar för de är så breda liksom och så lila fortfarande, 6 månader efter förlossningen (alla säger ju att de ska blekna!).

Vad vill jag mer säga? Jo, att en behöver inte vilja förändra kroppen ("mammakroppen"). En behöver inte börja träna, gå ned i vikt, mäta centimetrar. En kan bara vara. Precis som en är. En kan ta tid på sig. Återhämta sig (viktigt!!). Det är psykiskt och fysiskt en jävla resa att vara gravid och föda barn. Kroppen går igenom något helt enormt. Mentalt och själsligt är det ännu större. Det kan ta tid. Det får ta tid. Och kroppen är fin, exakt som den är.

Och KNIIIP! Träna upp bäckenbottenmuskulaturen. (Barnmorskorna tjatar om det av en anledning)

Jag känner mig fortfarande inte helt återställd. Jag känner mig annorlunda i kroppen. (Känner en sig mycket annorlunda, eller har ont, eller liknande, så SÖK VÅRD. Det är inte okej, och en ska inte behöva må dåligt eller ha ont.)

Men jag är glad i kroppen. Jag tycker om den. Den (jag!) har genomgått och skapat någonting himla ballt. En hel liten människa.

Det är självklart helt okej att inte vara helt förtjust i kroppen efter en graviditet. Självklart! Men det behöver ju inte vara standarden. Det är ganska kasst om det alltid ska vara så. Det är ju fullständigt okej att vara nöjd också. Att tycka att kroppen är fin. Och bra. Och ganska fantastisk.

Och det galna är ju att det kom en bebis ur allt det här. I den där stora magen på bild nummer två i det här inlägget så låg Folke. Och nu är han ett halvår och alldeles fantastisk.