söndag 2 oktober 2016
Att känna sig som en freakshow
Det finns många saker att störa sig på. Att bli upprörd över. Hata, rent utav. En av grejerna jag känner starkt ogilla inför är när folk taggar in sina jävla polare i kommentarerna under mina inlägg på insta. Bara en tagg. Och inget mer. Ibland är det mer också. Ett "lol" eller en emoji som skrattar, som förfäras, som visar äckel eller missnöje. Ibland skriver de något roligt också. Tipsar sin kompis om att "kolla den här tjejen, henne skulle du vilja sätta på va", "du gillar ju valar, lol". Men då är det lättare att veta. Att jag bara kan blocka. Då är de ju uppenbart rövhattar. Om de skriver nån töntig kommentar. Men när de inte gör det. Utan bara taggar ett namn. Då är det svårt. Och jag hatar det. Jag blockar alla sådana ändå. Ibland får jag ett mejl eller meddelande där nån undrar varför den är blockad. De är ju snälla, skriver de och vill så gärna läsa mina inlägg. Då är det nästan alltid av det skälet. Att de har blivit taggade av en vän, eller själva taggat någon. För jag vet ju aldrig om de uppskattar det jag skrivit och vill visa sin vän, eller tvärtom. Och ska jag vara ärlig så är det ju ofta tvärtom. Oftast är det killar som gör det. Taggar sina äckliga jävla polare. För att de ska skratta. Åt mig. Jag känner mig som en himla freakshow. Som jag avskyr den känslan. Dessa taggningar ökar markant varje gång jag postar något kroppspositivt. Och det är ju ganska ofta. Så jag får väl stå ut. Och låta blockfingret jobba järnet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Kan verkligen inte ens tänka mig den känslan. Men det är så knäppt att folk gör det. Vill göra det, och genomföra det. Vilja vara aktivt elak och vidrig. Och du är så fantastisk. Inte för att det spelar nån roll, ingen förtjänar sådana taskigheter. Får ont i hjärtat. Kram och du är strålande!
Hej! Detta har inget med inlägget att göra. Men ställer frågan här :D Hoppas det inte blir för rörigt och att min text går att förstå :)
Jag väntar mitt första barn, är i vecka 32 nu. Och bor i Nyköping. Vet att du bor nära min stad och tänkte därför höra med dig hur det var för dig på dina MVC besök. Hur "standarden" är där.
Tänkte höra hur dom gjorde där du gick på MVC. Jag har blivit vägd varje MVC besök (hade "perfekt bmi" enligt barnmorskan, (som om det ens säger något om hälsan - såklart inte) vid första invägningen. Så iaf, har hört av alla tidigare gravida att ingen vägt sig mer än max 2 ggr under sin graviditet. Första mvc besöket och en vikt vid förlossningen. Idag ifrågasatte jag detta med varför barnmorskan vill väga mig varje besök. Om jag varit överviktigt så hade jag förstått det. Alltså förstått för att jag vet att sjukvården är så jävla viktfixerade och då gärna hade velat hålla koll på en övervikt kvinna och tagit chansen att predika kost och motion under hela graviditeten.
Och om jag hade varit överviktig vid början av graviditeten så är det väl knappast hälsosamt av MVC att uppmuntra bantning vid en graviditet, då du ofta inte ens kan påverka vikten när du är gravid. Du går upp i vätska, hormoner spelar in osv.
Tycker inte hennes svar var så bra. Var väl typ att "det är standard att ta vikten varje gång". Kanske är det i Nyköping? Övriga landet verkar det ju inte vara standard.
Blev bara så upprörd när hon också sa att det är för att de ska hålla koll så det inte drar iväg för mycket i vikt, för då måste dom prata om motion och hälsa. OM man går upp mycket i vikt, eller är tjock behöver inte bero på att man inte rör sig eller att man moffar käk lixom.
Summan av detta. Vi "behövde" inte ta vikt denna gång, men skulle göra det nästa gång..
Jag vill inte.. jag vill inte känna att chokladkakan jag käkar borde ha undvikits, eller att jag trots min foglossning borde rört mig mer. Jag kan inte ens ta promenader. Vill äta vad fan jag vill, speciellt nu när jag är gravid. Vill inte känna skuld eller skam, eller något negativt. Jag väger mig aldrig annars. Jag skiter i vikt och går på hälsan istället. Och även om det står en hög siffra på vågen så skulle jag (tror jag) inte påverkas av detta. Men barnmorskan kommer ju se vikten, skriva in den i min journal. Och då kanske tycka att "nu är det dags att snacka vikt" och börja predika om vad jag bör äta/inte bör äta osv... Och jag vill inte börja se vikt som en hälsostatus.
Känns som hela texten blev rörig nu, hehe! Men det jag undrade var iaf, om hur det är i din stad på MVC, för jag köper inte att "det är standard" att ta vikten varje gång i Nyköping när jag inte hört om en enda som fått göra det. Tjocka människor vet jag man är på och tjatar på. Vill inte ens tänka vilken press dom måste ha på sig när de väntar barn :(
Sen kan jag passa på när jag ändå skriver, att jag tycker du är fantastisk! Du var inspirationen till att jag slutade raka mig och att jag känner mig allt mer bekväm i min kropp, och älskar den för hur den är! Bara det fantastiska att den kan bära en människa!! <3
Ha det fint! /Nathalie
alltså vissa människor är så dumma i huvudet och det kan liksom inte hjälpas. Tur att du får träning i blockfingret så du kan blocka dem supersnabbt!
Nathalie: jag tyckte också att jag blev vägd en hel del i början, men det avtog mot slutet. Jag var tydlig med att jag inte ville veta vad jag vägde, inte ville se eller höra några siffror och inte prata vikt. BM respekterade detta och skrev bara ned det i journalen. Hon pratade inget om vikt, förutom på efterkontrollen när bebis var född. Då sade hon efter vägningen "vad duktig du är! du väger 5 kilo mindre nu än vid inskrivning". Jag blev så paff att jag inte visst vad jag skulle säga utan hummade bara till svar. Jag är inte alls "duktig" jag bara ammar och lever exakt som vanligt. Har jag gått ned i vikt är det ej med flit, utan det har bara skett. Men det är den enda gången hon nämnde vikten. Jag tyckte också att jag vägdes mkt i början och alla jag pratade med sade att de bara vägdes två ggr, en ggn vid inskrivningen och en ggn vid förlossningen. Jag har inget minne av att jag vägdes vid förlossningen alls dock. Det är säkert olika i olika städer och säkert olika beroende på vilken bm en har. Det ÄR jättesvårt att få ut det en vill säga till vården, det är lätt att hamna i ett underläge. Men jag tycker du bör säga som du skriver, att du inte ser vikt som status på hälsa! Lycka till!
catkvinnan: tack för pepp!
Hanna: haha, ja, blockfingret är starkt nu! :)
Hej! Nu känner jag mig som en jävla stalker men jag är en av dom, en som både taggat en vän (min systern eftersom jag ville tipsa henne om din sida som jag f ö tycker är grym) och som sen skrev ett "varflr är jag blockad, jag är ju snäll"-meddelande. Det är ju såklart helt okej eftersom det är vikitigare att du slipper en massa skitstövlar än att jag får följa dig men ville ändå be om ursäkt! Keep up the good work! :-)
Skicka en kommentar