lördag 2 juli 2016

Jag vill äta upp dom där kinderna


Det är första helgen i juli och det regnar men det gör ingenting alls för jag tillbringar gärna all min tid inomhus med den här lilla klumpen. Min smula. Idag har jag suttit parkerad i soffan med honom sovandes på mig hela dagen och John Ajvide Lindqvists senaste bok i handen. (Och Game of Thrones på tvn! Multitasking osv.) Inte så pjåkigt ändå. Jag var enormt svettig pga varm bebis och extrem luftfuktighet, men också enormt nöjd. Jag är så glad bara över att vara med Smulan. Han är så go, helt enkelt.

Och äntligen har han börjat bli lite lik mig. Eller liksom har drag som jag känner igen från min pappa och bror. Både jag och min bror är himla lika pappa och inte alls lika mamma. Och nu kan jag ofta se dessa drag i Folke. Det är så himla mysigt! Och när min mamma lade upp en bild på Folke på sin facebooksida och så kommenterade hennes vänner att han var lik mig. Jag ba YES! Tidigare har alla hela tiden sagt hur lik han är Daniel. Hela, hela tiden. Men nu jäklar. Blir han inte lik mig ska jag tvinga fram det, på nåt sätt. En vill ju föra mitt fantastiska utseende vidare.

3 kommentarer:

lovisa sa...

läsa och se på GOT samtidigt?! är du GALEN människa???? GOT kräver all min uppmärksamhet för att jag ska hänga med i alla namn och intriger, och då har du ändå en levande varelse DESSUTOM?! omg multitasksqueen much??

Kajsa sa...

Lovisa: jag vill vara tydlig med att det alltså inte är första gången vi ser GoT. Utan typ tredje. Så en kan ju plotten, så att säga. Första gången jag såg det fattade jag ingenting och kunde inte hålla isär karaktärerna och historierna alls. Men ja, vill gärna kalla mig multitaskqueen, mvh gör alltid 10 grejer samtidigt

Therese sa...

Nu är jag en riktig spammare..
Men jag känner igen det där med att en liksom vill att bebisen ska vara lik en själv. När vi fick vår son så var han BARA lik hans pappa. Det var det enda folk sa. Och fastän det är larvigt så blev jag liksom lite ledsen.. Här har man kämpat och närt en liten onge och sen syns det inte ett spår av en själv! Nu är han 2,5 år och många ycker att han är lik mig nu. Jag blir så krullig och stolt!

Jag tycker att smulan är lik dig!