Den här sexualiseringen av barn är så himla vidrig. För det är ju just vad det är. Sexualisering. Främst heterosexualisering, såklart. Pappan som ska skydda dottern från farliga pojkar är ju klassisk. Tyvärr.
Likaså, fast lite tvärtom, är ju den här grejen med att säga att två barn som leker med varandra, eller ens är nära varandra, att de "flörtar", eller skoja om "pojkvän och flickvän" och liknande. Folk gör detta med riktigt små barn. Och det är så himla obehagligt. Det sprider även myten att det endast existerar just pojkar och flickor och att dessa inte kan vara vänner, utan så fort de umgås på något sätt överhuvudtaget så måste de vara käääära. Samt så är det så jäkla tröttsamt att anta att alla barn är hetero. Vi vet ju att det inte är så! Massvis av barn kommer växa upp och vara allt annat än hetero. Och när samhället, föräldrar, skolan, vänner, släkt osv osv hela tiden hävdar att en flickbebis eller flickbarn är käär i ett pojkbarn så blir det ganska så besvärligt när hon växer upp och inte alls är kär i pojkar, utan i flickor eller någon annan. Eller ingen alls.
En bebis kan heller inte gå på dejt, pga ÄR BEBIS, så det är ganska meningslöst att trycka det på en himla body.
En bra fråga är ju också varför en inte vill att bebisen ska gå på dejt? Varför en vill lära barnet att den inte har rätt till sin egen kropp och sexualitet? Varför är en så besatt av att styra den liv? Även när den är stor. Varför är det så viktigt att skydda barnet från helt normala saker? Är det för att föräldern är rädd för att flickbarnet ska gå på dejter med killar, som kan vara ganska hemska, så är det på ett sätt mycket förståeligt. Men tragiskt ändock.
1 kommentar:
MEN JAG VET! AMEN TO THAT. Men vad säger man till folk som håller på liksom?! :/
Skicka en kommentar