Kalkbrotten ligger typ en 25 minuters bilresa från oss, och ingen av oss hade varit där innan. Så häromdagen kläckte jag den fantastiska idén att åka dit. Det var jättevarmt ute och totalt badväder. Det första som hände när vi kom dit var att det rullade in svarta regntunga moln över hela himmelen och det verkade som världens sämsta idé att åka dit. Det var också MASSOR av folk där. Och inte alls mycket plats att lägga en filt på. Och särskilt inte om en ville vara i skuggan. Men vi snodde åt oss en skuggplats och hoppades att regnet skulle hålla sig borta och dukade upp fikat.
Och det sprack faktiskt upp! Regnet blåste åt andra hållet och värmen höll i sig och svetten likaså. Smulan hängde i skuggan och jag svidade om till bikini och hoppade i vattnet. Så himla annorlunda att bada i inte-hav men det var härligt. Och djupt!
Sen blev Smulan hungrig, så där som bebisar blir, och jag är så himla glad för att det känns plättlätt att amma exakt var som helst. Det gick till och med en massa tonårskids förbi men jag kände mig totallugn och brydde mig inte alls.
Jag vet inte varför det ser folktomt ut på just den här bilden, för det var det verkligen inte. Det var massor med folk. De galnaste hoppade från de höga, höga klipporna rätt ned i vattnet. Jag fick skräcksug i magen varje gång jag hörde deras tjut. Jag blev rädd och samtidigt lite förtjust i tanken på att bara slänga mig ut. Gjorde det givetvis inte.
2 kommentarer:
Amen kolla, ni var nästan hemma hos oss! Bor tio minuter från det där.
Jenny: gör ni?! Ballt!
Skicka en kommentar