Jag kände mig åttiotalsfin och det är typ mitt bästa årtionde. Jag minns en gång för länge sen när jag gick på högskolan i Malmö och vi skulle genomföra en typ modevisning och jag fick vara en av modellerna och temat var olika årtionde och jag var bland annat åttiotal och jag minns att de andra ba "det syns att du trivs i de där kläderna, de klär dig" och det var så himla sant för åttiotalet må vara känt för att vara fult, men jag tycker det är dösnyggt.
Och en annan grej! Det är så knäppt att preggomagen liksom inte syns i alla vinklar. Att det nästan skulle gå att dölja den fortfarande. För den känns så himla himla stor och bökig. Med vissa stora kläder så syns den mycket mindre, det syns mer som vanligt tjock och sen i vissa tajta kläder så syns den JÄTTEMYCKET, i rätt vinklar. Så knäppt hur kroppen förändras och det är bara att hänga med. Att det på nåt sätt blir så tydligt och synligt att jag är gravid. Något som var hemligt så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar