Ett försök att förbättra ansiktshuden

Jag har fått en dille på hudvård. Jag gillar ju smink va, men är ganska kass på det. Så jag tänker att om hyn under är toppskick så blire lättare att få till en snygg sminkning. Kanske. Annars är det ju bara ganska gött att se fräsch och glowing ut, stället för grå och glåmig (=min vanliga look).

Igår köpte jag krämer och serum för flera hundra (fast billighetsgrejer alltså, nåt dyrt har jag inte råd med) och igår kväll gjorde jag en mask och sen smörjde in mig i en evighet och det var så häääärligt! Idag vaknade jag och fick sovmorgon till efter nio (bara det!!) och ansiktshuden kändes så himla mjuk och len (att säga "ansiktshuden" får mig att länka på typ När lammen tystnar och lotion, men men). Det är en så fin känsla. Jag vill klappa mig själv hela tiden.

Ovanför syns leeeen hy och nedanför syns mitt sorgliga hår som bildat horn efter allt graviditetshårtapp. Håret föll ju av i drivor där ett tag och nu är jag kvar med ett vrak till frisyr.

On Wednesdays we wear pink! (fast det är friday) (Men ni fattar referensen)

Denna knallrosa tröja är mitt senaste reafynd och jag fullkomligt älskar den. Den är så där riktigt rosarosa och jag drog till den på stört och kunde bara inte säga nej. Vissa plagg, alltså.

När jag var yngre hade jag massor av rosa plagg, men sen blev jag en ball (lol) tonåring och kastade allt rosa jag ägde för rosa var inte coolt. Töntigt att bry sig om vad som är coolt, kan jag tänka i efterhand. Men så är det ju inte så lätt att tänka på högstadiet, där grupptryck typ är allt. Men i alla fall så tycker jag att jag passar mycket bra i rosa, livets färg, och klär mig gärna i det. Problemet med rosa är att det är en ganska käck och typ peppig färg som syns en hel del och det är inte alltid det passar mitt humör. Men ibland så! Då jäklar! Då blire en knallrosa tröja för halva reapriset och jag kollar alltid in mig i spegeln när jag går förbi en sådan.

Folke nio månader!

Idag blir Smulan nio månader! 9! MÅNADER! Herre min påve!

Han har alltså varit lika länge ute i världen som han var inne i mig. Wow! Det är ju ganska galet.

Det är nästan prick nio månader mellan dessa två bilder. På den vänstra är jag höggravid tre dagar innan han föddes. Och den högra är från igår. Med Smulis på min högt istället för i magen. Jag gillar definitivt bättre att ha honom här ute.

Folke har nu sex tänder och vill alltid sova på magen (helt ny grej!). Han har fått en ny bilstol och babyskyddet är ett minne blott. Han ser så himla stor ut i bilstolen och verkar trivas toppen. Han blir större och lite mer ett barn än en bebis och jag får ångest för att föräldraledigheten snart är slut och jag och Smulan måste börja maxa nu!

Försöker med detta varje dag

Lägesrapport

Det har nästan blivit mitten på januari och dagarna bara går och går. Det kom snö och det kom is och det kom arton minusgrader och sen kom det plusgrader ganska snabbt. Nu är vi mitt i det osköna nollgradigt-och-isgata-vädret. Jag kör runt på Folke i vagnen och halkar vartannat steg.

Mina klasskompisar, eller ja, gamla klasskompisar försvarar sina kandidatuppsatser i dagarna och jag ger bebis katrinplommon i förhoppning att han ska bajsa. Jag är lite avis. Det måste jag säga. Inte för att jag inte vill vara föräldraledig, men jag vill också snart vara klar med skolan. Vill gå klart utbildningen med samma klass som innan. Men så blir det inte. Det är väl bara att acceptera och gå vidare och sånt där tråkigt.

Här hemma målar vi om sovrummet och det stinker färg i hela huset och vi sover obekvämt på madrasser i vardagsrummet. Möbler och saker är spridda överallt. Folke har sovit kasst i två nätter (men toppenbra inatt, tack och lov!). Jag har köpt en bröstpump och provat att pumpa, men än så länge så fattar barnet inte hur en använder flaskan. Det känns som att det kunde vara smidigt om pappan i familjen kunde mata ibland.

Andra halvan av januari kvar och jag tycker tiden går för fort.

Halva priset är alltid bättre än fullpris

Att jag älskar rea är ingen nyhet. Jag har blivit en riktig reahaj genom åren. Nu hittar jag nästan alltid bra grejer på rea, det gäller att ha fyndnosen framme. Jag får hökögon vid reaställningar och hittar ofta grejer som jag velat ha länge, men inte tidigare köpt.

Den här kjolen hittade jag på rea i mellandagarna. Halva priset! Jag har länge velat ha en kjol i den här modellen, med knappar hela vägen fram. Den här är riktigt vintrig, i mörkt mossgrön manchester.



Jag älskar den! Och som alltid när jag köpt nåt nytt som jag gillar så har jag burit den varje dag den senaste tiden.

Nyårsafton 2016!

Nyårsafton tillbringades, precis som året innan, i en stuga precis vid havet. Ett ganska fantastiskt ställe! Jag älskar nyår, men i år blev aftonen av förklarliga skäl lite annorlunda. Förra året var jag gravid, men då var jag och Daniel åtminstone med på festen hela kvällen och sov över, precis som alla våra kompisar. I år åkte vi hem efter middagen och tillbringade senkvällen hemma, helt utan party, men med en åttamånaders bebis. För i år har vi liksom en bebis!!!



På dagen på nyårsaftonen så hängde jag och Folke runt ute på Femöre med våra kompisar och njöt lite av omgivningarna. Kollade in utsikten och så där. Som sig bör, på ett sådant magnifikt ställe. Och så störde vi oss på alla andra som var där och gjorde samma sak. Men det var var liksom vi som hyrt stället, så helt rimlig känsla.

Jag såg en Johan på ett berg och en Adam som svischade förbi, till exempel. Och en båt. Ett skepp! Och massa hav och horisont.

Tänk, här bodde fyrvaktaren förr.

Björn såg vindpinad ut på berget.

Adam och Björn.

Lina och David. 

När det började mörkna höll vi oss inomhus. Vi nyårspyntade och förberedde. Daniel var på väg ut till Femöre från jobbet, så snart skulle alla vara där. När han väl kom blev han hälsad med tomtebloss och konfetti. Förövrigt är det ganska coolt att se sitt barn leka med mina kompisar!

Våra firanden är ganska traditionella. Alltså, enligt våra egna traditioner. Var har hunnit skapa en del på typ 11 år eller nåt. Men ett nytt inslag i år var julklappsspelet. Det var kul! För vissa. Men det är väl tjusningen med julklappsspelet.

Förutom alla människor, så var vi tre hundar också. När en är hund är det bra att hålla sig i en stuga långt bort från alla fyrverkerier och sådant.

Björn hade förberett ett svårt musikquiz (som alltid!) med tema död och ensamhet (jippi!). Mitt lag kom tvåa sjukt nog! Och Daniel och Adam (aka redaktionen för Redarpodden) hade skapat ett Redargiss till oss. Perra vann! En alldeles egen och unik Redarpoddenkeps!! Alla var imponerade.

Jag och Folke var uppklädda till tänderna och alldeles nyårsfestliga! Min silverklänning kvalade in som årets klänning, på årets allra sista dag. Jag är inte van med urringning, men kände mig DÖSNYGG i denna!

Och så gjorde vi det klassiska misstaget att istället för att be någon ta en bild på oss alla, så tog vi två bilder, en på mig och Folke och en på Daniel och Folke.

Discolampan var med såklart! Och det var girlanger och konfetti överallt!

Vi hade ett tajt schema att hålla oss till. Maten blev lite försenad, men annars höll vi oss till det ganska bra. Vi hade knytis, så alla hade tagit med sig minst två rätter. Och vi var tio personer, så det blev en hel del mat. Så sjukt gott!! Och mycket!

Men eftersom Smulan inte pallar att festa hela nätter, så drog vi hem efter middagen. Så innan klockan 21.00 var vi hemma. Så himla konstigt, ändå! Det har inte skett på många, många år. Nyårsafton är en av mina bästa högtider ju! Men i år kom jag hem med en sovande Folke och drog av mig klänningen och satte mig i soffan och störde mig på alla fyrverkerier och smällare (jag trodde vi bodde i ett pensionärsområde, VEM avfyrar alla dessa fyrverkerier?!). Jag tog på mig nattlinne och åt glass, medan Daniel somnade i soffan (han jobbade hela helgen och skulle upp 04.45 nästa dag, så det var väl okej). Vid 23 så låg vi alla i sängen och sov. Jag vaknade precis vid tolvslaget, för JÄKLAR vad det small, men sen somnade jag om igen och sen var det 2017!