Dag 23 - Någonting jag vill ha

Tiden har sprungit iväg och det har kommit en hel julkalender emellan, men nu fortsätter jag med 30 dagars-listan. Dag 23 har jag kommit till och det handlar om nåt jag vill ha. Det är inte svårt att hitta. Tittar en på min Pinterest är den full av saker jag vill ha.

Den här stolen, till exempel, skulle jag vilja ha. I fyra exemplar tack. Dock kostar den lite mer än vad jag har i min stolbudget just nu. Eller nånsin.

Lite onödigheter

Häromdagen åkte jag till Ikea för att köpa lite nödvändigheter (rullgardiner) och kom hem med lite onödigheter:

Orange är en sån där färg som jag inte riktigt vet om jag gillar, men ibland kan den vara himla snygg. Påslakanen är orange- och vitrandiga och de var sjukt billiga, så de köpte jag direkt. Blixten har godkänt dem. Jag älskar känslan av nya lakan. Det känns så lyxigt på nåt sätt.



Kaktusen är jag himla förtjust i. Jag har så himla många fler fönster nu och mer utrymme överlag och jag tycker att blommor och växter är typiskt bra grejer att fylla ut tomrum med.
Tekopparna jag köpte har jag letat efter länge. Förra gången jag var på Ikea, i Stockholm var de slut. Den här gången var jag i Linköping och där fanns de. Jippi! Jag tycker de är så himla snygga. Tesilen var egentligen totalt onödig, men den är ju så himla söt. Den ser ut som en blomma och flyter på ytan. Vem kan motstå det (många säkert, men ni fattar)?

Typiskt bra kväll

Jag, Blixten, Sherlock, en kopp te och nytvättat hår. En mycket bra måndagskväll.

H&M har gjort det igen

H&M har gjort det igen. Eller rättare sagt, de gör det väl hela tiden. Reproducerar smalhetsnormen och hetsar kvinnor att känna att smal=snygg. Gud, vad jag är trött på det.

I våras skrev jag på Svt Debatt om H&Ms badkampanj. Att deras kataloger och hemsida fortfarande är fylld till bredden av smala modeller är ju långt ifrån en chock. Så här ser modellerna för deras plus size-linje ut just nu:

Jag fattar ju att de här kvinnorna är modeller och då ingår det ju i jobbet att vara svinsnygg. Men problemet är att de här kvinnorna är inte tjocka. De gör reklam för plus size-kläder, men de är ju inte plus size. De är ju inte extra stora. Men H&M tycker det. De menar att så här ser en tjock människa ut. Herre min påve, tänker jag, vad är jag om det här är tjockt?

Vad vriden världen är ändå. Size zero är idealet. Ju smalare desto bättre. Vi blir lurade att tro att smal är samma sak som snygg och hälsosam. Vikt och storlek har överhuvudtaget inget att göra med hur hälsosam en är.

Smalhetnormen. Ren skit är vad det är.

I’m in shock. Look - I’ve got a blanket.

Idag är det den andra måndagen i januari. Hela helgen har snö fallit, och det är fullkomligt iskallt ute så på ett sätt känns det som om vintern precis har börjat. Jag vet inte riktigt hur jag känner inför det.

I morse när jag cyklade till skolan höll jag på att frysa rumpan av mig. Det borde uppfinnas nån form av sadelvärmare (det finns säkert redan). Det är så kallt att jag går klädd i stickade tröjor hela dagarna. Den här spräckliga fick jag i julklapp och det är min nya favorit. Jag har använt den sjukt mycket den senaste tiden. Men den är ju så himla bra på alla sätt. Snygg och skön. Mina två bästa grejer.

I den här kalla vinterkylan har jag börjat titta på Sherlock. Det är ju en fantastiskt bra serie! Men det finns ju så himla få avsnitt?! Vad är dealen med det?

En kaktus är en konstig växt

Jag var på Ikea i veckan och jag kom inte bara hem med tekoppar och rullgardiner, utan även två växter till fönstret. Jag kunde bara inte motstå alla fina suckulenter de hade på blomsteravdelningen. En med taggar fick följa med hem och en utan.

När jag var yngre och följa med till Ikea då köpte jag nästan alltid hem en kaktus. De är himla konstiga och fina. De här blir första gången jag har en kaktus i vuxen ålder, så jag hoppas jag kan ta hand om den. Annars har jag mest orkidéer och de har jag listat ut exakt hur jag ska ta hand om och de växer och blommar som aldrig förr. Jag är ganska så stolt över att jag fått vissa att överleva i flera år. Blommor har aldrig varit min grej, men det kanske är det nu?

2013: Oktober till december

I oktober fyllde jag år, liksom resten av min familj. 27 blev jag, men jag tror alltid att jag är 28. Förvirrande det där med ålder. Tårtan var god i alla fall. Samma helg som jag fyllde år åkte jag och Daniel till Malmö och Vänsterdagarna. I Malmö bodde vi hos bästa Sverker och gick på vänsterseminarier hela dagarna. Det var en ganska fantastisk helg. 2013 var ett år fyllt av Malmö-besök, vilket ju är helt underbart.

Sen kom november och jag bar reashoppade stickade tröjor. En kylig men solig dag gick jag, Gustav, Daniel och hundarna en långpromenad och kom ut på landet och såg kossor. En helg i november bjöd jag och Daniel hem ett gäng vänner till oss på en hejdundrande novemberfest. Där dracks det vitt vin med samma färg som whiskey och skrattades. I november gick vi också på husvisning och sen var det budgivning och jag har knappt aldrig drömt och längtat efter nåt så mycket och samtidigt varit så nervös. I slutändan handlar ju husköp om pengar och var inte vi villiga att lägga mest så skulle drömmen gå i kras.

Men drömmen blev ju sann! Vi fick huset och hela december gick åt att drömma och planera. Fast vi tryckte in en helg i Hudiksvall också, för att gå på kalas. Måndagen efter resan, den 16:e, fick vi nycklarna och redan den 21:a flyttade vi in. Det blev inte så mycket julpynt i lägenheten, men en lite hyacint fick åka fram. På julafton var i installerade i nya huset och jag bar en skjorta med glittriga stenar på kragen. På nyårsafton hade vi nyårsfest hos oss och dukade med långbord och det var så mycket plats och utrymme överallt att det knappt var sant.

Fönstertittare

Igår kväll när jag, Daniel och Blixten gick kvällspromenad råkade vi se våra grannar nakna. Helt öppet. Helt tydligt. Snacka om att göra ett dåligt inträde i den nya gemenskapen här i kvarteret. Vi är weirdorna som går ute på kvällen och kollar in i folks fönster. Men det var ju inte meningen. Vi råkade ju bara se. Men såklart tittade vi ganska länge. När vi försökte förstå vad det var vi såg. Och så klart såg de oss. Och såklart tittade vi tillbaka ytterligare en gång. Men det blir ju så. Först fattade jag inte vad jag såg. Är det verkligen en spritt språngande naken karl i det där fönstret? Står det verkligen en kvinna bredvid honom som är exakt lika naken? Jag måste liksom titta noga för att vara säker på att jag ser rätt. Och sen är det försent. Då har de sett mig och kvinnan får panik och skyler brösten med händerna. Och då tittar jag tillbaka EN GÅNG TILL. För jag vill vara säker på att jag verkligen såg det jag såg och att det inte var min hjärna som hittade på det hela.

Det här har faktiskt hänt oss innan. I Malmö såg vi kvinnan som bodde i huset mitt emot vårt naken flera gånger. En gång när hon och en man precis haft sex (gissar jag) och de bägge kom ut från sovrummet och gick in till köket för att ta ett snacks. De tände kökslampan och tänkte inte på att de båda var helt nakna och att vi såg precis allt från vårt vardagsrumsfönster. Även den gången tittade vi länge och de såg att vi tittade. Tjejen gömde sig bakom kylskåpsdörren vill jag minnas.

Vi kanske borde sluta vara såna creeps som tittar in i folks fönster, men om nån står helt naken med tänd lampa, då är det väl fritt fram att titta? Väl? Eller...?

2013: Juli till september

Juli och augusti var ett enda virrvarr av ledighet och jobb och semester och resor. Jag, Daniel och Blixten var i Malmö och på Öland. I Malmö badade vi varje morgon och varje kväll. På Öland stod jag på en rauk och såg glad ut. Sommaren fortsatte med grillningar på Femöre och badande på Stenvik. Davids mamma köpte en kolonistuga på Jogersö där vi hängde en hel del, hela kompisgänget. Där blev det både grillkvällar och kräftskiva. En liten stuga med tomt kändes som en dröm för oss lägenhetsmänniskor.

När september kom var det fortfarande varmt och det kändes inte alls som höst. Skolan började och vardagen. Lite i alla fall. Den första september var jag, Daniel, David och Matilda i Stockholm för kvällen innan hade vi varit på Håkan-spelning. Så himla bra sätt att liksom runda av sommaren. En helg i september for jag, Daniel, David och Björkis till Björn i Linköping och kalasade. I slutet av månaden längtade jag efter höstkyla och klädde mig i höstigt rutiga skjortor.

Bilbo och Katniss

Under julhelgen passade jag, för ovanlighetens skull, på att gå på bio. Jag, Daniel och Johan for in till stan en söndag för shopping, mat och bio. Typ en perfekt söndag. Vi gick på två filmer på en gång. Eller alltså, efter varandra såklart. Båda på en gång skulle ju vara att överdriva.

Först såg vi andra Hobbitfilmen, The Desolation of Smaug. Den var ungefär som ettan, men utan allt build up, så helt okej, ganska bra. Ibland har den här typen av filmen en tendens att bli lite långa och jag blir lite trött och uttråkad, men det gick bra den här gången. Det var spännande och lite läskigt och fint och så där magiskt som den här världen brukar vara. Jag har ju inte läst klart boken än (tydligen kommer det ta en evighet även fast den inte alls är lång...) så jag blev överraskad många gånger. Till exempel att draken kunde prata var en glad överraskning.

Den andra filmen vi såg, direkt efter Hobbit, var Catching Fire, alltså tvåan i Hunger Games-serien. Det var den jag var mest peppad på. För de här böckerna har jag ju läst och jag älskade dom. Jag var himla spänd på att få se hur arenan såg ut och det var nästan exakt som jag tänk mig. Och jag älskar, älskar J. Law.

Bägge filmerna var himla bra men det var ett väldigt antiklimax att se två filmer som bara slutade mitt i liksom, två filmer som båda är den andra filmen i trilogier. Jag fick inget slut på nån av filmerna. Bägge gångerna satt jag i salonger och ba Nurå??!

Nu vill jag se båda en gång till för att riktigt låta de sjunka in. Jag brukar behöva se filmer minst två gånger. Första gången är liksom allt så nytt, andra gången minns jag alltid mer av.

2013: April till juni

I april var våren nästan kommen och jag och Daniel tillbringade en helg i Malmö, där vi drack öl i solen. Det kändes så himla härligt efter en lång vinter. Mina kryddväxter började växa i fönstret och det blev grönt.

En dag i maj träffade jag Jessica och helt plötsligt, utan förvarning, blev det sommar en fredag, med tjugo grader och solsken. Vi for ut till Jogersö och åt glass och njöt. Jag och Daniel och Blixten gick långpromenad i skogen med Emelie, Stefan och Alice. Det var vår i luften och på marken och efter promenaden blev det en spontan grillkväll!

I juni fick jag sommarlov från skolan och började därför jobba mer. Det blev midsommar och den roligaste midsommarfesten på många år. I juni tog jag årets första bad och det var iskallt, men sen blev det bättre. Hela sommaren bestod av dagar och kvällar vid havet, känns det som.

2013: Januari till mars

I januari 2013 var det sjukt snöigt. Jag gick långa promenader med Blixten och njöt av vinterlivet. Jag hade perfekt pannlugg och jag fick intagningsbesked och hux flux skulle jag visst börja plugga igen.

I februari fikade jag semlor i mängder, jag fick akut vårlängtan och köpte tulpaner och en mintgrön pall. Jag pluggade vård och skrev prov och klädde mig i prickigt på provskrivardagar.

I mars var det fortfarande sjukt mycket snö!! Jag började tröttna fast jag älskar snö och vinter. Men det tog ju liksom aldrig slut. Vi hade en massa vänner hemma på fest, jag tror det slutade med en sex karlar eller nåt som sov över hos oss efteråt i vår lilla tvåa. Jag började ett nytt jobb och klädde mig bekvämt i tajts och luvtröja på morgnarna, för jag skulle ju bara cykla till jobbet och byta om.