10 anledningar att äta godis

Jag hittade den här larviga listan på nätet: "Godis - därför ska du inte äta det". Så jag tänkte kontra med min egen lista: 10 anledningar till att äta godis.

1. Folk

2. Ska

3. Ge

4. Själva

5. Fan

6. I

7. Vad

8. Jag

9. Äter!!!!

samt sista anledningen

10. Det är gott!


Folk överlag har en jäkla tendens till att alltid vilja komma med "välmenande" råd kring mat och träning och övervikt och om hur en går ned i vikt. Sluta! Bara sluta! Folk vill så gärna berätta vad en inte bör äta och hur dåliga vissa saker är. Jo tack, jag vet! Jag vet vad ni tycker! Jag vet hur ni ser på vissa typer av kroppar! Jag vet vad godis är! Det har liksom inte undgått mig vad godis är och består av och hur vårt samhälle ser på det. Jag vet hur ni andra ser på sån typ av tilltugg. Jag vet också att du som ger mig tio skäl att inte äta godis inte alls är särskilt välmenande utan ofta njuter av att klappa mig på huvudet, av att du vet rätt, hittat den rätta vägen, den enda vägen. Du vill "hjälpa" mig att bli det du kallar nyttig för att du tycker det är det enda rätta, det enda sättet att leva på, det enda sättet att se ut på. Sluta bara! Det enda du sprider är kassa ideal och en ganska hemsk människosyn. Du vill att tjocka människor, eller människor som äter godis, eller människor som inte tränar, du vill att de ska må dåligt och inte vara nöja med sig själva. Och det är fan inte okej.

Vi slutar med ett citat från Lady Dahmer:

De som vill ”upplysa om riskerna med övervikt” bryr sig ej om hälsa. De vill bara skamma tjocka. Få oss att känna oss dumma och värdelösa. Och vården liksom samhället är full av människor som föraktar tjocka. Tyvärr.

And they will.

Åh, Sansa! Så himla bra!

Broad City

Jag har bara sett några avsnitt av Broad City än så länge, men jag älskar't! Så lättsamt, så roligt, så storstadssnyggt, på nåt sätt.

3 x vardag

Här kommer tre nya vardagsbilder. Fast de är tekniskt sett inte från en vardags, utan från i söndags.

Men, men. I söndags började jag på en ny bok: The Secret History av Donna Tartt. Ny för mig alltså, själva boken är inte ny. Inte heller är den nyköpt, den har legat i min bokhylla och bara väntat i flera månader. Men nu var det alltså dags. Jag instagrammade en bild på boken och alla ba Den är helt sjukt bra! Så jag fick jättehöga förväntningar och än så länge håller dom, den är verkligen jättebra.

Sedan på förmiddagen i söndags så tog jag med Blixten och drog till skogs. Det var urfint vårväder men tidigt på förmiddagen/morgonen så det var i princip ingen alls där. Vilket är det bästa, skogen ska en vara i ensam.

Efter promenaden kom jag hem till ett stökigt kök och jag bar en tröja med små hajar som tryck.

Sen var jag på årsmöte, och jag var på fika hos mormor och morfar, som varit utomlands i tre månader och jag fick en plånbok som souvenir. Och det var den söndagen.

Riktiga män ska ge fan i att ha åsikter folks kroppar

Jag har skrivit om ungefär detta ämne tidigare, men det tåls att tas upp igen. Dessa bilder slutar aldrig att cirkulera på nätet. Jag har sett den här bilden delas runt på Facebook den senaste tiden av kvinnor jag är FB-vän med. Jag kan förstå varför en delar detta. Det måste kännas gött att nån äntligen liksom hyllar ens egen kroppsform med kurvor och allt vad det heter. Att nån säger att större kvinnor, kvinnor med kurvor, är de snyggaste. Det måste kännas som ett skönt Fuck You till alla smalhetsnormer därute.

Men låt oss tänka lite längre kring den här bilden. Den säger lite olika saker. Bland annat:

1. 
Den säger att smala kvinnor inte är värda "fina"/"riktiga"män (vad det nu är?). Att de smala kan få skitkillarna, "hundarna", "dogs". Bara (riktiga) kvinnor ska få riktiga män. Bara kvinnorna med kurvor förtjänar de här männen. Vad som händer med de smala kvinnorna och de dåliga männen, det spelar väl ingen roll? Det blir en konflikt mellan smala kvinnor och tjockare kvinnor. Som om tjocka kvinnor bara kan vara snygga på bekostnad av de smala. Och då handlar det fortfarande om vilken kropp som är snyggast och bäst. Att kroppar ska mätas och bedömas, att kvinnokroppen aldrig kan få vara ifred.  Alla kroppar ska få vara tillåtna att finnas utan att dömas eller tittas på.  Denna konflikt är så himla meningslös och destruktiv och vi, alla kvinnor, borde hålla samman för tusan! Smala kvinnor är inte fienden - patriarkatet är fienden!

2.
Kurviga tjejer är snygga. Ja, kurviga tjejer är jävligt snygga. (Precis som alla kvinnor.) Men va fan betyder "kurvig"? Typ smal, fast med tuttar och stjärt? Kurvor på "rätt ställen"? Det är fan ett ännu snävare ideal. Alltid när det ska pratas om "större" kvinnor, kvinnor som är "kurviga" eller typ mulliga i media, så menas kvinnor som Jennifer Lopez eller Jennifer Lawrence eller Christina Hendricks. Eller freaking Beyonce?! Nån drar upp en gammal bild på Marilyn Monroe och ba kolla va snygg, mycket finare än alla smala brudar idag. Och man ba NEJ! De här kvinnorna är inte tjocka eller mulliga någonstans. De är vältränade och har smala midjor. De har möjligtvis lite större bröst och/eller röv än andra normiga kändiskvinnor, men de är inte tjocka. Kurvig är så himla dåligt begrepp, för det utelämnar fortfarande så otroligt många människor, som aldrig kommer passa in i detta kurviga, supersexiga ideal. När ska tjocka kvinnor få synas? Utan att ständigt behöva höra att de är "ohälsosamma" eller till och med "sjukliga"?! 

3. 
Bilden säger även att det är okej att vara tjock, att vara kurvig, bara om män tänder på det och vill ha en sån kvinna. Män ska väl ge själva fan i hur min kropp ser ut! Ändå återkommer det hela tiden. Det är bra att vara kurivg för det gillar män, "bara hundar jagar ben". Så det är okej att vara större/kurvig för att karlar uppskattar en stor röv att ta på?! Hade de inte gjort det, så hade det inte varit okej att vara kurvig, eller vadå? Hade män gillat nåt annat, borde kvinnor och tjejer anpassa sig till det? Så vidrig åsikt, men ändå så vanligt återkommande när folk vill säga nåt snällt/peppande till kurviga/mulliga/tjocka. Att det är okej att se ut som du gör, för det finns män som gillar det. Och ofta syftandes på att män gillar att ligga med kurviga kroppar/kvinnor. Att de gillar att ta och klämma på stora bröst och stora stjärtar. De gillar att hantera och använda mjuka, kurviga kroppar. Uäh! Fy fan! Män ska ha cirka noll åsikter om kvinnors kroppar. De ska fan vara glada att vi ens vill umgås med dom. 

Everything is fabulous!

Hittade bästa tröjan häromdagen:

En bra påminnelse om att du är fabulous, jag är fabulous, allt är fabulous! Det tåls att upprepas för ibland känns allting bara total skit. Men mitt i allt det där dåliga, så är en fabulous. Det är väl gött, ändå.

Och solglasögon för att det var helt sjukt fint och soligt väder ute! 

Shoshanna

Ibland ser jag nåt som jag gillar extra mycket. Som den här scenen från senaste Girls:

Jag vill bara se mer Shoshanna hela tiden!!

5 x 5

5 saker jag brukar drömma om nätterna

- Folk jag känner
- Kändisar
- Vara stressad och inte hinna till det jag vill fast tiden går inte framåt utan jag är fast i stressen
- Samma dröm om och om igen, flera gånger
- Saker som ska hända eller skulle kunde hända i verkligheten men inte gjort det (än)

5 saker som jag vill ska hända innan året tar slut

- Att jag ska klara alla tentor den här terminen (och nästa!)
- Norrlandsroadtrip!
- Överlag massor av road trips!
- Nakenbad i sommarnatten
- Att mitt hår äntligen växer till sig och blir långt

5 saker jag saknar i min garderob

- Organisation
- De perfekta jeansen
- En gul regnjacka
- En ny, färgglad bikini
- Ett matchande kjol/topp-set

5 saker som doftar underbart

- Vitlök stekt i smör
- Blixten
- Havet
- Stella by Stella McCartney
- Solvarm hud (gärna min egen, utan att det låter creepy)
(- Den första ölen på förförfesten)

5 saker jag skrattar åt

- Mig själv (definitivt först på listan)
- Min man
- Min lillebror
- Djurvideos
- Parks and Recreation

Listan är brutalt stulen härifrån. 

But you've become, somebody else 'round everyone else. You're watching your back, like you can't relax. You're tryin' to be cool, you look like a fool to me.

Ibland känner jag mig bara så himla fin. Och vill ta bild på det. SÅ DÅ GÖR JAG DET.

Idag var en sån dag. Jag har känt mig fin i blus och flätor och nya jeans (som hör och häpna är sköna som tajts. Nästan. Okej, ganska långt ifrån, men ändå, för att vara jeans). Jag fullkomligt älskar den här flätfrisyren igen. Det går i perioder. Jag flätar håret in absurdum under ett par veckor och sedan totaltröttnar jag. Men nu är jag inne i det igen. Tycker det är urfint. Och känner mig urfin i det. Som jag älskar den känslan. Att känna att jag är fin och bra och duger. Även om det bara gäller utseendet, så är det så himla skönt att känna positiva känslor kring det.

Den här blusen är också en favorit. Ett totalt impulsköp som föll så himla väl ut.

(På tal om nåt helt annat: jag upptäckte precis fliken "Favoriter" på Spotify. Den innehöll en (1) låt, nämligen Complicated med Avril Lavigne! Aka min bästa låt under ettan i gymnasiet!! Jag lyssnade sönder hela den cd:n och spelade jättehögt på rummet och stod och mimade framför spegeln och tyckte Avril var ascool! Jag och min kompis Jessica köpte skivan när vi var på klassresa till Stockholm och då ingick varsin biljett till en spelning Avril gjorde på Fryshuset och vi var ju bara tvungna att gå även fast det var mitt i veckan och i freaking Stockholm men vi gick och det var så himla ballt.)

Hälsa bör vara att må bra i kropp, själ och sinne

Jag fick en kommentar från en Anonym angående ett blogginlägg skrivet av en Annika Sjöö:

Anonym sa:
Har du läst denna?? http://blogg.amelia.se/annika-sjoo/2015/02/28/jag-ar-upprord-pa-riktigt/ skulle vara intressant om du har en åsikt som du vill/orkar dela med dig av??


Jag hade inte läst inlägget innan, men gick in på länken och läste. Annika Sjöö är upprörd över folk som sågat programmet Vardagspuls. Hon menar att det är bra och riktigt att Tv4 gör en stor satsning på hälsa och kost och träning och tycker att folk överlag gnäller för mycket och stoppar i sig onyttigheter i tid och otid.

Jag har ju då inte heller sett Vardagspuls, men det verkar vara ett käckt program med två klassiska Tv4-programledare: Agneta Sjödin och Kristin Kaspersen. Om programmet i sig kan jag inte uttala mig, men Annikas blogginlägg har jag ju mycket svårt att hålla med om. Eller rättare sagt, jag tror vi två har väldigt olika syn på vad som är hälsa:

Inte är det någon som gnäller på något annat program där vi stoppar i oss massor av onyttigheter? För ”man måste ju unna sig” eller hur?! Så brukar det ju heta. Att vara för onyttig är det ingen som gnäller på för det är mer accepterat, men att vara för sund, för hurtig etc. DET är något ”fult” i vårt samhälle! ...  Vi får inte träna för mycket, äta för nyttigt, nej, för vi lever i landet LAGOM och om man sticker ut för mycket åt något håll så går folk i taket! - från Annikas blogg.

Det känns som, när det pratas om hälsa och att vara hälsosam och äta så kallad bra mat och träna, så fokuseras det så sjukt mycket på fysisk hälsa och hälsa innebär då ofta att bli smal/gå ned i vikt och träna bort fett och träna till sig muskler. Jag tror hälsa handlar om så himla mycket mer. Först och främst tycker jag att hela grejen med att sträva efter att passa in i nåt smal-ideal som finns idag borde vi alla försöka det bästa vi kan med att sluta med. Inget gott kan komma av denna strävan. Sluta banta genast, säger jag! Sluta räkna kalorier och sluta tvinga sig till gymmet när en inte alls vill. Jag tror det är viktigt att tala om hälsa i ett vidare begrepp. Hälsa bör vara att må bra i kropp, själ och sinne. Att vara glad och nöjd. Att trivas i sig själv, i sin egen kropp och själ. Det må låta flummigt, men jag tror att det är fantastiskt viktigt.

Jag har varit mycket smalare än jag är nu. Inte blev jag nåt gladare av det. Att vara smal är inget mål en ska sträva efter. Det är bara en kroppsform. Vissa har den, andra har den inte. Det är bara en form, en storlek. Inget mer. Det har ingen betydelse. 

Jag har mått fullständigt skit psykiskt. När jag var yngre, och ibland nu med. Och då hjälper det inte att dra ut och springa, eller gå en promenad. Att må bra i hela sinnet är skitsvårt och en ständig kamp, och det blir inte lättare eller bättre om en blir hetsad till att se ut på ett visst sätt, passa in i ett visst ideal, bli skammad för att en hellre ligger på soffan och äter godis och inte har en "bra kosthållning" eller går på nåt himla aerobics-pass.

Jag håller inte alls med Annika om att det skulle vara accepterat att "vara för onyttig". Så fort en säger att en lever på ett visst sätt, typ inte tränar, eller äter godis mitt i veckan, eller dricker Red Bull eller gillar att kolla på tv-serier mer än att vara hurtig, så är det någon självutnämnd livsguru som berättar hur en borde leva istället, att en borde träna och äta godkänd, bra mat och röra sig mer för det är nyttigt. Det berättar om hur de lever och menar, kanske utan att säga det rätt ut ibland, att deras sätt är så mycket bättre. De gör alltid denna ständiga feltolkning av nyttigt. Som att det vore nyttigt att tvinga sig och förbjuda sig. Att bannlysa viss mat eller snacks och sedan kanske gå och sukta efter just det. Och sedan straffa sig om en "faller för frestelsen". Detta låter inte alls nyttigt i mina öron. Det låter faktiskt riktigt osunt. Men det är ju exakt så här bantning och dieter är. Det är förbud och tvång och straff om en misslyckas. Det är att låta alla tankar upptas vad en borde äta, vad en borde göra och hur dålig en är om en inte klarar av det. Totalt osunt, skulle jag säga.

Det här med att "unna sig" då? Nä, låt oss strunta i det. För alltid. Snälla, låt oss bara sluta unna oss. Vill du ha nåt, är du sugen på nåt, för guds skull ÄT DET. Njut! Det är gott! Var tillåtande mot dig själv. Var snäll mot dig. Det är det viktigaste. Och det roligaste! Och har du inte lust att träna, att gå på det där passet, säg Nej. Det är så himla skönt och befriande att bara säga NEJ till grejer en inte vill göra.



Annika och jag kommer nog aldrig ha samma syn på hälsa. Hon avslutar med "vi får inte träna för mycket, äta för nyttigt" i det här landet och jag tänker: varför i hela friden skulle en ens vilja det? Att träna för mycket låter otroligt osunt och nästan sjukligt. Jag säger det igen: hälsa bör vara att må bra i hela jaget, att trivas i sig själv.

8 mars

(Måste bara ägna tre sekunder innan inlägget börjar på riktigt till att skratta åt hur jag klippt ut mina ben. Jag är nog lite darrig på handen ändå :D )

Medan ni har haft det grymt på olika demos runt om i landet idag, har jag gjort något annat. Jag skulle egentligen gått på ett evenemang som jag varit med och ordnat i Nyköping och jag var först heldeppig för att missa den upp till kamp-peppen, men jag blev tvungen att göra något annat. Något annat superviktigt. Jag har nämligen jobbat (haft praktik) på en avdelning på ett äldreboende och tagit hand om våra äldre. Ett så kallat kvinnoyrke, och ett av de allra bästa yrkena enligt mig. Ett yrke som är värt så sjukt mycket mer pengar i lönekuvertet, kombinerat med mindre slit och kortare dagar. En annan grej jag har gjort idag har varit att tänka på alla fantastiska kvinnor därute, på internet och icke-internet, som slåss och kämpar och är de klokaste människorna nånsin. Som får mig att orka och vilja och kämpa. Som får upp mig när jag är nere, och peppar mig ännu mer när jag är på bra humör. Som är de starkaste och svagaste och roligaste och smartaste och mest förlåtande och förträffliga människorna som finns. Fortsätt kämpa förevigt!

I'm not going home with any men tonight

Vi börjar den här dagen med lite lördagspepp, tycker jag. Ett gäng balla kända kvinnor som säger som det är till reportrar:

(Härifrån)

Praktik i ett yrke som jag i vanliga fall jobbar i

Jag går ju, som bekant, i skolan och har just nu fem veckors praktik. Praktik i ett yrke som jag i vanliga fall jobbar med. Lite luddigt, men det går ganska bra.

I vanliga fall, när jag jobbar, är jag van att jobba själv och ha mina gamla vanliga vårdtagare som jag har en relation till. Nu är jag helt plötsligt inte alls själv, på praktikplatsen, och det är folk överallt och jag är extremt medveten om att jag blir bedömd för allt jag gör. Bedömd för skicklighet och hur jag utför uppgifter och hur jag är som person och hur duktig jag är på att prata och va glad, typ. Och jag är inte en glad och pratsam människa. Jag är en ganska tyst och blyg människa, som behöver massvis med tid för att bli bekväm och känna mig hemma. Nu börjar det närma sig halvtidsbedömning med läraren, som då kommer till praktikplatsen, och jag är så himla nervös. Nervös för att inte klara det. För att jag känner mig obekväm och inte riktigt vet min roll på praktiken. Jag tycker det är svårt att "vara framåt" och "ta egna initiativ" för jag vet ju inte deras rutiner eller var något finns eller hur deras dagar brukar se ut.

Samtidigt känns det larvigt att vara nervös, för jag vet ju att jag är himla bra på detta. Det är ju det här jag kan. Både praktiskt och teoretiskt. Men handledaren är bara en person och den ska bedöma mig och berätta för min lärare hur jag är och beter mig och det känns som är några veckor är alldeles för kort tid för att veta det.

I stay out too late. Got nothing in my brain. That's what people say.

Jag har fem veckors VFU, alltså praktik, just nu. Det innebär att jag mest klär mig i mjuka kläder, som jag sedan kastar av mig på praktiken och byter om till jobbkläder, och uppsatt hår, som inte slänger och hänger överallt. Och sen när jag kommer hem känner jag mig supertråkig och måste ta på mig nåt roligare, som örhängen idag.

Blixtörhängen:

Typ exakt de här örhängena såg jag att Hannah bar i senaste avsnittet av Girls. Sammanträffande och *trendigt*.

Bra byxor:

Freaking mittbena med undanstoppad, utväxt lugg:

Helhet:

Mjukt och bra! Jag tycker verkligen allt som är mjukt och gör att jag lättare och bekvämare kan röra mig är typ det bästa nånsin. Min avsky mot typ jeans och andra tajta och liksom hårda typer av byxor växer sig större hela tiden. Jag hatar att inte kunna röra mig som jag vill och sitta som jag vill och böja mig som jag vill och kliva in i bilen som jag vill. För ja, att ha tajta jeans gör det svårt att göra allt det där. De sitter åt och tycker in och begränsar och jag VÄGRAR banne mig att känna mig begränsad nåt mer. Jag vill ha rörelsefrihet och möjlighet till att vara exakt så bekväm som jag önskar. Jag märker att jag blir en sur och osäker person när jag inte trivs i mina kläder och att inte trivas innebär ofta för mig att jag bär obekväma, opassande jeans. Alla jeans är inte så, men många, många. De sitter åt på fel ställen och är för hårda i midjan och jag känner mig både ful och fel i dom. Glad, snygg, bekväm och med rörelsefrihet ska bli mina nya ledord när jag ska klä mig. Jag märker att jag är mer *mig själv* när jag är bekväm. Och det är ju helt sjukt att jag ibland hellre vill gå klädd i normsnygga och tajta blåjeans än att känna mig glad och som mig själv. Jag ska börja fasa ut jeans mer och mer ur min garderob. Och bara bära sånt jag verkligen gillar.

Två saker jag gillar: nagellack och muggar

En är lite förutsägbar ibland. Jag gillar att instagramma och vissa grejer instagrammar jag visst ganska ofta. Två av mina favoritsaker här i livet är nagellack och muggar. Det syns, så att säga.

Här är elva drickdon med tillhörande nagellack (och ett utan!).

Nagellacket Grape Jam från Isadora och mugg från Coop med mönster inspirerat av Stig Lindberg.

Inget nagellack alls (har antagligen jobbat) och ananasglas från Ikea.

Blue My Mind från H&M och tekopp med tesil från Ikea.

Supervåriga Splash of Grenadine från Essie med matchande smoothie i glas som var en present (från Cervera).

Nagellacket Blue Lagoon från Isadora och kopp med mangojuice från Ikea.



Sockerlacket Cotton Candy från Isadora och stor Swedish Grace-temugg med kaffe.



Grape Jam igen, tror jag, fast här med Skönheten och Odjuret-mugg.

Lovie Dovie från Essie med k-mugg från TGR.

Nagellacksfärgen On a Trip från Wet'n Wild i serien Megalast (typ bästa och billigaste lacken!), matchat med en tekopp från Rörstrand i mönstret Mon Amie.

Boxer Shorts från Essie ihop med vinglas.

Och sist men inte minst Mojito Madness från Essie och vit mugg från TGR.